Det är mycket nu

Bygger nytt stall, hästflocken växer.
Gräver ny brunn. Den gamla djupborrade har visat sig innehålla för mycket mangan och alldeles för mycket rost.
Den halva grisen har blivit kotletter, skinka, stekfläsk, fläskfärs.......
Imorgon ska köttbullar rullas, läggarna kokas till alladåber........
Husbonden ska ha frukost, kaffe, middag, kaffe, kvällsmat!
Varje dag!
Huliganen har semester för att bygga färdigt sitt hus så han ska också förplägas.
Snickaren och grävmaskinisten ska ha kaffe, middag, kaffe.
Jag börjar bli folkilsken!
Nu är klockan halv ett, godnatt!
mvh R

Tjocka släkten

Arvstvisten kallar jag bilden

Städade i arbetsrummet och hittade pärmen med släktforskningsanteckningar.

I den satt en lapp med en dikt som beskriver ett beteende som är allt för vanligt.

ARVET

De rev och slet uti möbler och sängar

och lyfte på mattor på jakt efter pengar.

De öppnade ugnen och grävde i spisen

och vände på urnan på kakelugnsfrisen.

Man talade gråtmilt och vänt om den döde

som levt eremitliv och mött sådant öde.

Men när gubben levde kom ingen på tanken

att han var nåt annat än pengar på banken.

När röjningsarbetet var färdigt för dagen

så åt de och drack, för att få nåt i magen.

Sen återtod bara det slutliga provet,

att dela så lika som möjligt på rovet.

Nu hårdnade blicken och orden blev kalla

och avunden lyste som grönaste galla,

det fanns ingen ände på bråket och kivet

och alla blev ovänner för resten av livet.

Vem som skrivit den har jag ingen aning om.

Helt klart en person med erfarenhet.

Hade faktiskt kunnat vara jag själv som diktat om jag haft ådran.

mvh R

Jag erkänner.....

.....att jag tittar på detta program.
Jag tajmar sändningen med eftermiddagskaffet.
Alltså helt legitimt att sätta sig framför teven.
Brukar titta på början så att jag får familjens livsöde klart för mig.
Redan där så börjar tårarna rinna.
Så går jag och uträttar saker och så kommer jag tillbaka lagom för finalen och då sprutar tårarna.
Inte av sorg utan mera förlösande.
Jag är min egen terapeut!
Programmet? Extreme Home Makeover.
mvh R
PS Ja, det är fruktansvärt amerikanskt, överdrivet och säkert glaserat och friserat men lika förbaskat!
Skulle det kunna hända i lilla Sverige?DS

Den sjätte........

.....awarden ger jag http://www.blogg.hundifokus.com/

Motivation: En blåögd Elvis.

Av någon för mig outgrundlig anledning så går det inte att länka men vill du komma dit så klicka på adressen på vänstersidan.

mvh R

En tankeställare!

Vad har man att gnälla för? Slätt inget.

Vad gör det om inte allt blir färdigt till jul?

Vad gör det om det regnar?

Vad gör det om bilen inte är av senaste modell?

Vad gör det om kläderna jag bär är från förra året?

Vad gör det om jag har migrän då och då eller värk här och där?

Jag läser motvillig blogg och vidare karinlangstromvinge där Johanna Fredriksson har gästbloggat.

Tårarna rinner men jag får en tankeställare.

Jag har absolut inget att gnälla för men allt att vara tacksam för!

mvh R

Idag är det nummer fem.....

.....som får en award.

Fortfarande utan inbördes ordning eller någon slags rangskala.

Då blir det Monasuniversum.

Motivation: Sanslöst rolig. Självutlämnande. Får ens egna fadäser att framstå som små fisar i rymden. Tror en bok vore en succé.

mvh R

Angeläget

Gå in här på bastmattans blogg och läs Ann-Britts brev om Tony Wong.
Följ gärna upp med att sända en hälsning till honom genom hans blogg, så att myndigheterna fattar att det finns människor därute som bryr sig och vet vad som pågår.
mvh R

Fjärde dagen utmärkelse.....

.....faller på Stribergsstation och Cristina Alvner.

Motivation: Variationsrikt, underhållande, och så tecknar hon så fantastiskt.

mvh R

Nu är det den tredje dagen.....

.......och då faller valet på Daffies blogg.

Motivering: Bonzos bästis, roligt skrivet, och mycket aha och jamenvisst.

För övrigt så har jag varit på banken, Klädkällaren, Plantagen, överlämnat en födelsedagsblomma, grönsakshandeln och Jysk.

SÅ NU ÄR JAG TRÖTT!

Är det något i luften eller? Stadsluften?

Men lika förbannat måste jag åka till Klubben och äta jultallrik. Funderar om jag inte håller på att få influensa, eller varför inte röda hund och scharlakansfeber. Helst allt på en gång! Kan till och med tänka mig att gå ut, slinta och tratta på arslet bara för att slippa. Behöver nödvändigtvis inte bryta något ben men en liten stukning kanske......

Tyvärr så är det förbeställt så det går nog inte att utebli och det är ju trevliga människor så jag får väl offra mig.

mvh R

Här kommer.......

......nr två, bara för att det föll sig så.
Elisabeth.
Motivering: Får mig att känna ett behagligt hjärtesnörp (längtan till det som var).
Mvh R

Tänkte dela ut.....

.......en utmärkelse om dagen
Börjar med På livets trassliga bastmatta bara för att det föll sig så.
Motivering: Får mig att stanna upp, reflektera och känna tacksamhet.
Återkommer med nästa imorgon.
mvh R

Jag måste inte alls......

......baka pepparkakor för det finns att köpa. Pepparkakshus har jag som är av keramik
......baka lussekatter för dom är torra och tråkiga.
......putsa fönstren bara för att hänga upp rena gardiner. OK, jag kan putsa insidan men utsidan struntar jag i, den blir skiten på en dag på grund av luftföroreningar.
......ha städat alla trehundra kvadratmeterna uppifrånochner och innifrånochut.
......göra leverpastej eller korv.
......lyssna på alla som rabblar allt dom gör inför julen.
......ha dåligt samvete för att jag inte är så förbannat duktig!
......göra alla måsten. Det blir jul ändå!
Jag gör det jag tycker är roligt och givande.
mvh R

UTMÄRKELSE!

TITTA VAD JAG HAR FÅTT!

EN UTMÄRKELSE!

TACK Panter !

Återkommer med mina sju utmärkelser!

mvh R

Är det bara jag.....

.....som avskyr strumpor?

Alla slags strumpor!

Mamma säger att det är medfött.

Redan som liten fick jag utbrott på söndagar då rena strumpor skulle på. Varför det skulle ske just på söndagar har jag aldrig lyckats lista ut.

Jag äger inte ett par strumpor!

Inga strumpbyxor (det värsta), inga knästrumpor, inga sockar.

Så kallt kan det inte bli så jag måste ta på mig strumpor.

Det finns några tillfälle då jag tar på mig sockar och det är i gummistövlar. För att undvika skoskav så tar jag ett par av husbondens finsockar.

Fast i mina nya, kortskaftade, supermjuka trädgårdsstövlar behövs inte det heller.

Förresten tycker jag det är tramsigt med kläder över huvud taget.

Jag har uniform.

Lång t-shirt och trosor. Vid högtidliga tillfällen har jag storskjorta.

Människor, alltså vänner och bekanta har vant sig.

Kan kanske bero på att i mitt tidigare verksamma liv var jag tvungen att alltid vara välklädd, färgkoordinerad och skrynkelfri.

Skulle önska att vi hade samma klädkod som på Sri Lanka:

Sarong!

Det mest användbara plagg som finns och bekvämaste.

Herr och dam ingen skillnad.

Kjol, klänning, byxor, sovplagg, lakan, omklädningshytt på stranden etc. etc.

Passar alla storlekar och lättsytt i de flesta material.

Förutsättningen är ju varmt klimat förstås.

Missförstå mig rätt! Jag ser ut som folk i allmänhet med kläder på kroppen när jag vimlar. Husbonden behöver inte skämmas för mig.

Inte på grund av kläderna i alla fall.

För att återgå till strumporna.

Jag tror att grunden till obehaget blev lagd med livstycke, stickiga långstrumpor och strumpebandsknappar som alltid kom bort.

Bylsiga underbyxor och linne, korviga strumpor......uschianamej och fy för den lede!

mvh R

PS. Dockan gjorde jag i ett tidigare liv. Ungefär så såg jag ut som barn om man tar bort rosetten och lockarna. Ingen rosett i humhum satt fast i mitt spikraka hår. Söndagsmundering kan man tänka, för till vardags hade jag långbyxor med bröstlapp och hängslen och en söt liten blus med vit krage. DS

Vårdcentralerna suger!

Är vårdcentralen verkligen en serviceinrättning till för patienter?
Oftast känns det inte så.
Det känns istället som att den är till för dom som jobbar där.
Vid ett tidsbokat besök var vi fem-sex personer i receptionen. På disken stod en skylt "Vi har fikapaus, kommer om en kvart!"
Man hör prat omväxlande med skrattsalvor från ett rum. För övrigt är hela anläggningen tom.
Vi tittar lite vilset på varandra, en man i rullstol säger uppgivet: Varför bokar dom en tid när dom vet att dom går på rast?
Själv blir jag förbannad!
Är inte min tid lika viktig som personalens?
Jag kanske har annat att göra än att sitta där och lyssna på deras kackel en kvart!
Eftersom husbonden är bypass-opererad så har det varit en del telefonsamtal med vårdcentralen.
Ett halvår efter operationen skulle kolestorolet kollas. Alltså inget akut.
Mellan åtta och nio på torsdagar kunde man beställa tid! Alltså en timma i veckan!
Den sjätte torsdagen var jag vansinnig! Men hade tur, alla var på kurs och hade en vikarie som svarade i telefon även efter nio.
Som jag dessutom kände.
Så jag myglade till mig en tid, och det skäms jag inte för.
Vi har en vän som är ryggmärgskadad efter en olycka. Han är en hjälte! Varje dag är en kamp för att han ska ta sig fram för egen maskin.
Han slår sig ganska rejält och nu har han sår på benen som inte vill läka och som smärtar.
Smärtan gör att han blir spastisk och har ännu svårare att ta sig fram.
Igår morse ringde han till vårdcentralen för att få hjälp.
Nu för tiden har man moderniserat så en röst säger: Vi ringer upp dig klockan......
Han satte sig lydigt vid telefonen vid det utlovade klockslaget. Ingen ringde.
Två timmar senare ringde telefonisten upp!
Hela personalen var på kurs!
Men om han ringde klockan sex imorgon bitti så kanske..........
Detta som jag beskrivit är inga engångsföreteelser.
Eftersom man kommit upp i ålder och vänner och bekanta också ligger på femtio + så kommer problemet upp allt som oftast.
Alla har samma erfarenheter!
Remisser som inte blir skrivna eller som kommer bort. Oviljan att remitera. Fel diagnoser och fel medicineringar (Losec för cancer i magen).
För att uttrycka sig "modernt": Vårdcentralerna suger!
Mvh R

Livet på landet

Så här i slaktetider så ska jag berätta en historia om en gris vi hade för några år sedan.
Vi har haft julegris så länge jag kan minnas.
Alltså en sådan som man äter upp.
Vi gillar skinka, det är huvudsaken på vårt julbord. (Skinka som huvudsak? Hm!)
Följaktligen har vi stora skinkor. Tretton kilo är rekordet.
Alltnog, man skaffar grisen på vårkanten och så är det meningen att den ska äta bra, sova mycket och hålla sig stilla. En drömtillvaro för många......även med två ben.
Så här långt följde denna gris ordningen men på påskdagen, vid middagsbordet blev husbonden alldeles stel och stirrade ut genom köksfönstret: Vad i Helv........e!!!
På gräsmattan utanför spankulerade grisen, lycklig kan man förmoda.
Hon hade hoppat över brädorna, ca en meter höga, puttat upp två dörrar, promenerat förbi alla korna, genom stallet och logen ut till friheten.
Vi döpte henne till Kajsa Bergqvist för att hon hoppade så högt.
När hon för tredje gången gjorde om bravaden trots att vi höjt väggen till stian till 1,60 m då bad jag husbonden att hon skulle få vara ute istället, eftersom hon så gärna ville.
Det fick hon.
Husbonden gjorde en hage till henne med elstängsel och det anammade hon direkt. En stöt och det kokta fläsket var stekt.............jag menar hon fattade galoppen och höll sig innanför.
Kajsa blev med tiden tämligen stor och när det började närma sig jul fick jag ågren. Så till den milda grad så jag sa till husbonden: Vi kan inte äta Kajsa! Jag vägrar sätta kniven i det fläsket!
Och så blev det.
Ja, det vill säga hon fick inte behålla livet men vi bytte bort henne mot en gris som vi inte kände. Man vill ju inte sätta skinkan i halsen.
Efter det har vi inte haft någon egen julegris.
Och våra skinkor är numera på futtiga sju-åtta kilo.
Mvh R

Det här var kul

Översättningsmanicken till vänster är otroligt rolig. Översatte mitt eget inlägg "Farliga djur" till engelska och fick dagens skratt. Om man håller pekaren på meningen så ser man den svenska texten samtidigt som man kan läsa översättningen. Hur kul som helst: "wannabe-bonden sket sina djur i huvudet" o.s.v.
Idéen med tjänsten är nog bra men skriver man inte högsvenska och grammatiskt korrekt och tillrättalagt för översättning så blir det total rappakalja.
Faran är nog att den engelsk- eller fransktalande, eller vilket språk det nu gäller, antingen läser mellan raderna och lägger till eller drar ifrån så att det blir förståeligt eller så tror han/hon att författaren är totalt kocko.
Men roligt är det!
mvh R

YES, YES, YES.........

...... det funka! Jag fick in översättaren i sidopanelen!
Tack Christina på Stribergs station!
mvh R

Höstbetraktelser

Den här är fotad idag. Vresrosens blad i motljus.

Frostnupen och lär väl inte slå ut men vacker ändå

Fotat i oktober. Faktiskt samma äppleträd med både röda och gula frukter.

Här vaktar jag!

Medlem i råttbrigaden som håller till i ladugården.

mvh R

PORR!

Man kan bli en fluktare genom kameraobjektivet!

mvh R