skip to main |
skip to sidebar
...hur kaxig är du när du sitter framför en (stafett)läkare.
Vågar du ifrågasätta hans eller hennes kompetens?
Nä, trodde väl det!
Inte jag heller, men jag blir mer och mer förbannad över den totala frånvaro av patientsäkerhet som sakta men säkert kommer idagen.
Ska jag inte kunna vara hundra procent säker att den person som ska karva i min kropp är utbildad inom sitt område eller att den som ska gräva i mitt underliv när jag ligger uppfläkt i gynstolen inte är dömd för sexualbrott?
Ska jag inte kunna sparka till den inhyrda "läkare" på smalbenet när han sitter och somnar framför mig?
Ska jag inte kunna kräva att läkaren kan göra sig förstådd på mitt språk även om jag skulle vara gammal, höra dåligt eller pratar dialekt?
För första gången i mitt liv kan jag säga att jag inte vill bo i Sverige längre!
Det Sverige som har blivit ett smörgåsbord för profitörer.
FÖRBJUD BEMANNINGSFÖRETAG!
Och det är inga glömda ljus för så slarviga är vi inte, utan mer en djävla smäll!
På självaste julafton strax efter fyra så smällde vädergudarna av en nyårskaramell i förtid som höll på att ta en ände med förskräckelse.
Ett ljushav och en knall som fick Gårdshunden att få ett psykbryt, mig att slå rekord i höjdhopp och hästarna att fara som löv i Urds orkanbyar.
Som tur var så hade Husbonden bara precis kopplat loss elstängslet och höll inte i någon häst annars hade det nog blivit rodeo värdigt en amerikansk "kobojsfilm".
En enda åskknall och inget mer!
Resultatet: ett sönderslaget modem så klart, därav oset och hettan i själva apparaten.
Ingen uppkoppling=ingen surf=obetalda räkningar..........
Men si på fan, hade jag inte ett modem/rauter liggande och en svärdotter som är tekniskt begåvad så nu är man på banan igen!
Häpp som dom säger på cirkus!
...lär lysa med sin frånvaro den stundande högtiden tror jag.
Under alla omständigheter så kommer den att smaka stuvad näsduk eller liknande.
För, hur fan ska man kunna laga god mat när smak och lukt är borta.
Nog brukar dessa sinnen försvinna några dagar vid förkylning men nu har de varit borta i över en vecka!
Ingenting smakar någonting annat än sött (och det äter jag inte) och salt samt beskt och surt.
Dessutom började ugnen konstra igår (som att det inte räcker med att spishällen och micron har spatt) och kokar skinkan det gör jag bara inte, så det så!
Så, nu släcker jag ner, stänger och går hem och skiter i det förbannade julhelvetet!
Fan tror´t men inte en enda liten gnagare har varken synts eller hörts av!
Knappt jag vågar skriva det för då bryter väl en rådisinvasion ut men i alla fall, på musskrämmarfronten bara positivt.
....gäller det att hänga med!
Spelar ingen roll om du är 90 år eller ännu äldre, det förväntas att du ska ha t ex en dator.
Mamma, 93 år får ofta rådet att gå in på den ena eller den andra sidan för information och då gäller det som oftast från personal inom vård och omsorg.
En läkare informerade mig att det finns tre olika datasystem inom vårdsektorn i Sverige och att de inte kommunicerar med varandra.
Själv pendlade han till ett annat län som stafettläkare för deras system var så komplicerat att han som var kunnig på just det kunde begära mer betalt.
För en tid sedan tog jag steget och listade om mig beträffande vårdcentral och till den ändan behövde jag få ut min journal.
Och här skiter det sig!
Igen!
Man skriver ut hela journalen på papper!
Jag hade i min enfald trott att jag kunde hämta ett litet USB-minne för att lämna över till den nya vårdcentralen.
Så nu får jag, efter att nästan dagligen försökt komma i kontakt med "gamla" vårdcentralen per telefon, intalat meddelande, mail osv. i mer än en vecka vänta ytterligare fem-sex dagar för att själv kunna hämta ut pappersbunten.
Hur svårt kan det vara!
Pengar går att "swischa" men lite text.......!
Som sagt: Det gäller att hänga med!