Idag är det måndag.....

....hurra!

Allvarligt!

Vad är det för fel på måndagar?

Eller tisdagar, onsdagar....

Och vad är det som är så roligt med fredagar?

Jag är tillfreds med min vardag och tycker det är trevligt att stiga upp på morgonen.

Glutta på gardinen för att se vilket väder det kan vara.

Ja, ja, inte är det lika kul när regnet öser ner men då kan jag ju med gott samvete hålla mig inomhus.

Fredagar är överskattat!

Och lördagar ska vi inte tala om.

Hela Sverige dör efter klockan fjorton på lördag.

Allt blir folktomt, öde och livlöst.

Sibiriens tundra ter sig som tätbefolkad i jämförelse med vår närmsta tätort en lördageftermiddag.

Och söndag förmiddag ska vi inte tala om.

Dom enda som visar sig är några enstaka svirare som inte hittat hem.

Framåt tolvtiden kommer samhällets tre söndagspromenerare, om det inte är regn förstås.

Sedan dör det ut igen.

Nä, tacka vet jag måndag, då är Ale-rallyt igång igen.

Vårtecken

Skulle alldeles bestämt inte köpa några frön i år men oj vad glömsk jag blev i affären.

Skärpan......

....kan man inte klaga på men fönsterputsen vettefan.

Var bara tvungen att testa det nya objektivet, Samyang 85 mm, 1,4 UTAN AUTOFOKUS!

Ett sådant objektiv skaffar man av en anledning, nämligen BOKEH`n!

Det vill säga den oskarpa bakgrundens beskaffenhet vid t ex porträttfotografering.

Bilderna är tagna i mitt salsfönster (jodå, i en prästgård finns det en sal) som vetter åt sydväst och är exponerat för vädrets makter med allt vad det innebär i form av mossor och lavar, sporer och salt som kommer flygande plus den ordinarie nedsmutsade luften söder och väster ifrån. 

Om det nu till äventyr skulle vara någon som har åsikter om min fönsterputs.

Jag har nämligen inte tänkt gå i graven och ha putsat fönster stora delar av mitt liv och ingen annan städning heller för den delen. Så det så!

Nästa gång....

...jag ska på hundmassage med Pittbullen ska jag ta med mig en gummiklubba!

Det lär nog bli det enda sättet att få henne att slappna av.

Så som dom andra välartade och mycket socialiserade hundarna gjorde när deras mattar knådade dom.

Ja, inte Caesar förstås. Han stod upp hela tiden med mungiporna ända upp till öronen men han stod still.

Det gjorde inte Mollie!

Varken stod, satt eller låg still.

Har ni försökt hålla strypgrepp med ena handen och samtidigt massera med de två andra?

Tänkte det, det finns ju inte så många med tre händer.

Först kräktes hon i bilen på väg till kursen, sen smet hon innan jag hann koppla henne när vi skulle gå in, därpå rusade hon rakt in bland de andra hundarna och kalabalik uppstod, en del hundar gillar inte frallor med ADHD av någon anledning (förstår jag inte alls) sedan röck hon ur ett örhänge på mig och bröt av en nagel.

KAN NI FÖRSTÅ ATT JAG ÄLSKAR DEN HUNDEN!

Och hade det inte vart för att han är så djävla stor så hade jag tagit med mig Gårdshunden nästa gång för han är värd lite spa-behandling men lyfta 45 kilo hund upp på ett bord är inte aktuellt..........och att jag skulle sitta på golvet är inte att tänka på.

Hur man tar sig en liten lur på vårdcentralen

Igår var jag på läkarbesök.

Kontroll.

Kvart i nio var avtalat och tjugo i nio klev jag innanför dörren.

Ingen i receptionen.

Efter tio minuter kom doktorn till sitt arbete, något försenad kan man säga.

Efter ytterligare fem dök kontoristen upp i luckan.

Klockan nio kom jag in till läkaren.

Blodtrycket var då alldeles för högt sa mätningen.

Läkaren lotsade in mig på ett rum och sa att personal skulle komma för att ta EKG.

Sen hände ingenting och sen hände det ännu mindre.

Satt på britsen och dingla med benen.

Fippla lite med mobilen.

Inte för att jag kan utan mer för att kolla hur tiden gick.

Det började dra i ögonen.

Efter en halvtimma la jag mig ner och lurade en kvart eller så.

Sedan kom läkaren och då var klockan tjugo över tio och hon luktade kaffe.

Jag råkar veta att personalen har fikarast klockan tio för då sätter dom upp en skylt i receptionen där det står att dom gör just det, fikar alltså.

Ojdå, sitter du här ännu? Ja, vi har ju så dåligt med personal. Jag tar ditt blodtryck igen! Och när du ändå är här så kan vi ta ett nytt blodprov.

Trycket hade det gått ner en aning, jag hade ju slumrat en stund men det sa jag inte till henne.

Så gick hon och jag satt där och dingla med benen igen.

Efter ytterligare en kvart så kom personal som skulle ta EKG och bad så hemskt mycket om ursäkt men dom hade ropat upp mig och eftersom jag inte svarat så trodde dom jag gått hem.

Hur skulle jag kunna svara, jag låg ju och sov i ett annat rum.

Blodprovet gick bra vid första försöket, halleluja! Ibland går det inte alls, sist fick jag gå hem och komma tillbaka nästa dag för nya försök.

Ut i väntrummet, som var till bredden fyllt med snoriga ungar och vidhängande vårdnadshavare, lika snoriga dom för att vänta på ny träff med läkaren.

Jag backade ut i korridoren och ställde mig så långt bort som möjligt från smitthärdarna men ändå så att jag hörde när doktorn ropade.

Tjugo över elva var jag klar!

Också ett sätt att fördriva dagen om man inte har något annat att göra.

Pekoral, Hötorg.......

Himmelska höjder och

sommarens fröjder....
och i tidningen idag står det att ju kallare det är desto mer knarrar snön och när det är riktigt kallt så gnisslar den.
Jaha? Skulle det vara någon nyhet?

Så det kan bli.....

Husbonden åt kvällsmat och så klart satt det två utsvultna hundar bredvid för att bevaka om det till äventyr skulle falla något från den rike mannens bord.

Husmodern passerade förbi och frestades av den mjälla skinkan, den på bordet alltså.

Nappade åt sig en skiva men gapade över för mycket och tappade läckerbiten som innan den hunnit landa på golvet fångades upp av en maskerad Pittbulle.

Blixten står still när den hunden axar och det blir "burn-out" i klinkers och parkett.

Den energi hon utvecklar i dom rivstarterna skulle kunna värma upp hela prästgården.

Alltnog, rättvis som man gärna vill vara så fick Gårdshunden en skiva också.

I samma stund sträckte sig Husbonden över till graniten för att nappa till sig några fler brödskivor men hann inte längre än halvvägs på tillbakavägen för då visar Gårdshunden att han minsann också är snabb.

I tron att det var allmän utdelning så snöt han en brödskiva ur näven på Husbonden och samtidigt sköt en mindre hund i vädret och snöt den andra skivan.

Allt detta hände inom loppet av två sekunder och kvar var två människor som såg ut som fågelholkar.

Det hör till saken att Gårdshunden aldrig norpar något och den lilla nöjer sig med att stjäla kattmaten av den enkla anledningen att hon inte når högre.

A visitor.....

......from RUSSIAN FEDERATION!

Man är berömd....eller bevakad?

Drömmarnas kaj

Live Traffic Feed

Tjänsten som visar varifrån läsarna är.

Så fiffigt!

Fast kanske inte ändå.

Vallda i Halland står att läsa om min hemvist.

Det är väldigt långt härifrån kan jag upplysa om.

Det är inte ens rätt landskap.

I landet Halland bor Elisabeth, det vet ju varenda människa.

Jag bor i Västergötland mitt emellan Göteborg och Trollhättan, uppskattningsvis 6-7 mil från Vallda.

Det spelar ingen större roll, men då kan man ju undra hur korrekta alla andra boplatser är?

Tenhult, Göteborg, Sköndal, Nora, Mariefred, Haninge, Borås, Luxembourg, Trollhättan, Vänersborg  poppar upp på listan.

Ibland retar det nyfikenheten för i de flesta fall så vet jag inte vem som döljer sig bakom ortsnamnen.

En del vet jag eftersom dom kommenterar men många har jag inte en aning om.

Alltnog, "Hemma på min gata......" som Stina i Saltkråkan brukar säga, så lyser solen, det är vindstilla och arton minusgrader!

Besvärjelser

Besvärjelse, vissa ord eller satser, som anses besitta en underbar kraft att behärska naturmakterna.

Få se om bilder kan hjälpa.

Allt medan snöstormen rasar utanför.

En film jag vill se

Ursäkta reklamen i början!

Vemodigt

Vi kommer att ha djur i hagarna denna sommar men inte så många.

Igår morse var slaktbilen här och hämtade ett gäng amkor.

Jag vänjer mig aldrig vid att se djur lastas på en slaktbil så jag undviker att vara närvarande.

Inte för att jag har någon närmare kontakt med korna till vardags, det sköter ju Husbonden utan snarare för ...... ja, inte vet jag, det är bara vemodigt.

Inga kalvar springer heller runt i ladugården denna vår eftersom det inte fanns någon tjur som tjänstgjorde i somras.

Den dagen, om några år som den sista kossan leds upp på slaktbilen vill jag inte tänka på.

En liten tjej gjorde sig lös....

Pajaseri

På Östra sjukhuset i Göteborg är det överbeläggning.

Alltså finns inga larmknappar till patienter som ligger på ställen där dom inte borde ligga.

Någon har kommit på den geniala idéen att ge de sjuka ett kastrullock och en träslev att larma med.

Heja svensk sjukvård!

Äkta tulpaner

Hittar alltid hem

Husbonden kör i skogen med häst som bekant.

Kör hem all ved för nästa vinter.

Det går åt en del kan jag meddela att värma upp ca 300 kvm fördelat på två våningar.

Då har vi ändå inget element i köket utan golvvärme med el.

Alltnog Balder gör verkligen skäl för maten och han är stark och rask.

Husbonden också i rättvisans namn.

Kanske inte det där med stark och rask så rysligt nu för tiden och jag ska ju ändå äta.

Häromdagen kom hästen hem ensam utan Husbonden.

Parkerade sig snyggt utanför stalldörren med släden och allt.

Efter en stund kom hästföraren till fots.

Tog tömmarna och körde tillbaka till skogen, lastade ett lass och körde hem det. 

Först då selades Balder av och fick komma in till maten.

Det visade sig att det rasat ner några träd mellan benen på honom i skogen och det blev för mycket så han tog det säkra för det osäkra och stack hem.

Hästpsykologi är Husbonden bra på, inte tu tal om annat och hade han selat av direkt utan det sista lasset så hade Balder med all säkerhet gjort om bravaden nästa dag och då utan att vara skrämd. 
Vad kan man nu ta för lärdom av detta?
Ja, har man inte häst och skulle vilja köra i skogen så inget annat än att det är livet på landet.
Och det är väl en lärdom i sig kan man tänka.

På mitt köksbord....

....står oäkta tulpaner.......

......och på stenbänken ett fynd från Göksäter. En besticklåda med glasat lock till mina gamla IKEA-bestick med porslinsskaft och som fortfarande är lika snygga och förtjänar att synas.

När jag ändå är inne på ämnet IKEA så har dom en tavellist som heter Ribba.

En fiffig sak som man sätter sina tavlor i och lutar dom mot väggen, alltså inga spik, krokar eller snöre.

Och när man som jag ofta byter foto så är den extra fiffig.

Det finns också en ram som heter Ribba i olika färger och träslag och då får man lätt intrycket att dessa båda är anpassade till varandra.

Det är dom inte!

Ramen Ribba är för djup för listen och lutningen blir för dålig.

Följden blir att vid minsta vindpust eller vibration så tippar ramen framåt och går i golvet och tusen bitar.

Fråga mig jag vet av erfarenhet.