..... att de myndigheter som skapar en aldrig sinande ström av regler och lagar för hur vi ska ta vara på våra djur så att dom inte far illa, ändå tillåter att tusentals för att inte säga hundratusentals hundar, hästar, katter och övriga djur som lever i det fria lider alla helvetes kval dagarna före, under och efter nyårsafton? Dom som slår sig för bröstet och skryter med att vi har den bästa djurvården i världen. Dom som har en gigantisk skader av tjänstemän som rantar runt på bygden och slår ner på petitesser och som silar mygg och sväljer kameler. För första gången på säkert tjugo år får vi avstå från att fira nyår med goda vänner för att stanna hemma och försöka lindra den värsta ångesten hos Gårdshunden. Det är ingen uppoffring, det är vår skyldighet men nog är det väl fan att det inte går att få till en ändring på detta djurplågeri.
Tillaga endast hälften så mycket av all julmaten, utom skinkan förstås så slipper du slänga en massa när högtiden är över. Det är en förunderlig gåta att man efter alla dessa jular fortfarande får så mycket över trots att jag dragit ner på det mesta. Ingen hemlagad pressylta eller dito korv, ingen egen leverpastej och ingen rödkål. Leverpastej från 1800-talet hittade jag förresten i botten på den kasserade frysboxen. Förra året beställde jag en 7-kilos färdigsaltad skinka men var inte helnöjd så jag bestämde mig för att salta själv i år. Naturligtvis glömdes det bort i den allmänna hysterin och tiden blev för kort för insaltning (minst två-tre veckor) så det fick bli som förra året. Kan nog tycka att med ett kilopris på hundra kronor så ska den inte tappa över ett kilo i tillagningen. Så "note to my self": Salta själv nästa år! För övrigt så fick Husbonden och jag en gemensam julklapp i år. Troligen dom enda i Sverige för att inte säga i världen som fått en toalettstol i julklapp. En vägghängd! Det ni! Kunde inte fått bättre eftersom vi renoverar ett badrum. Hoppas montering ingår.
Igår gjorde jag ett klipp! Jag sparade någonstans mellan 250.000 och 500.000 tusen svenska kronor. Behöver nämligen inte byta bil. Den invaderande musen stack in huvudet för långt i fällan och tog därmed sig själv av daga. Husbonden sa att den var så väldigt liten att fällan var på gränsen till för stor. Därav drar jag slutsatsen att den nog var inneboende i havrekärven när den inköptes. Jag bestämmer det i alla fall för jag vill inte tänka tanken att det skulle finnas andra vägar för små gnagare in i min bil. Tror ändå att jag ska ha detta i minnet för kommande bilköp. Kan ju vara bra att ha som argument om Husbonden skulle ha en annan uppfattning beträffande nödvändigheten av en ny, musfri och flådigare bil. Kvinnans list övergår mannens förstånd, så tänker jag.
Häromdagen köpte vi en havrenek som av någon anledning fick ligga kvar i bilen (Husbonden glömde den). Inplastad med rött band och allt. Igår morse när jag skulle slänga in min jacka där bak i bilen var det fullt med havrekorn och halm på sätet! Nu är frågan, var mushelvetet medskickat i plastpåsen med neken i eller har den tagit sig in i bilen utifrån? Under alla omständigheter så var det ett litet hål på påsen och det var det inte dagen innan. Ponera nu att den varit med ifrån början, från onsdag till söndag så borde den väl ha dött av syrebrist i plastpåsen? Så då drar jag slutsatsen att den kommit in i bilen utifrån. Alltnog, neken åkte ut, Husbonden dammsög minutiöst (hoppas jag) och en fälla gillrades med leverpastej. Alltså, jag har inga problem med t ex spindlar, getingar och jag svimmar inte inför en mus men jag kan inte svara för hur jag eventuellt kommer att reagera om en mus rasar runt fötterna på mig under framförandet av bilen på motorvägen i hundra knyck eller ännu värre sätter sig på axeln. För att inte tala om fällan smäller igen mitt i värsta rusningstrafik. Huliganen kläckte den eminenta idèn att jag skulle överklaga hastighetsboten som droppade in häromdagen och ange galen mus som orsak till min framfart (sex km för fort) men jag vet inte.
.... det är att ha förmånen att följa denna lilla människan praktiskt taget dag för dag. Sex månader imorgon, glad för det mesta, älskar "Bä bä vita lamm" mest, men "Mors lilla Olle" får också duga samt "Prästens lilla kråka". Vi har börjat beta oss igenom Folskolans sångbok, den oranga alltså. Två tänder har han fått och så har han kommit på att han kan skrika i falsett så det gör han, ofta. När han skrattar (åt mig) får han hicka stackarn. Inte att undra på.
......och irritationen tycks lägga sig som ett slasktäcke över väldigt många människor just nu. Det kan jag förstå genom mina bloggvänner. Vad som orsakar och utlöser detta sinnestillstånd kan man ju spekulera i. Och det är ju skönt, att inse att jag inte är ensam menar jag. Ärligt talat, undrar om det inte är lite hälsosamt att ha minst ett bryt om dagen. Nyss hade jag mitt dagliga och då åkte hushållsasisstenten ut genom köksdörren med deg och allt. Den fullsständigt felkonstruerade (säkert en manlig konstruktör) megaidiotiska maskin som jag mitt nöt köpte när min gamla trotjänare (Bosch) efter fyrtio år fick stryka på foten bara för att den inte platsade i mitt nya kök. Hur korkad får man vara? Men nu ska fanskapet ut på Blocket, kanske att någon annan kan bemästra eländet. Tror jag har bloggat om fenomenet felkonstruerade hushållsmaskiner tidigare men det tål att tas upp igen. Ta bara min torktumlare där jag måste använda tandborste, flaskborste, dammsugare för att få bort allt skit i svåråtkomliga skrymslen. Eller tvättmedelsbehållaren på tvättmaskinen som måste få sig en skakning för att tvättmedlet ska fara iväg och inte ligga kvar i klumpar när tvätten är färdig. Fram tills förra veckan har jag haft en frysbox och ett dito skåp. Alltså frysbox! Det är ju bara för längre personer. För mig är det livsfarligt att försöka komma åt det som ligger i botten. Tänk om jag tippar över! Dessutom tar det en evig tid att riva och rafsa alltmedan locket är öppet och frostavlagringarna bara växer och växer. Men nu är det annat ljud i skällan! Två nya frysskåp står i grovköket och spinner. Allt har sin givna plats lättåtkomligt och dom är självavfrostande, bara en sån sak. Så på det hela taget känner jag mig ganska till freds just nu när, som Husbonden säger"sinnet har runnit till röven". Tills imorgon alltså.
I den allmänna förvirringen och i ett anfall av städdille så röjde jag i den kökslåda som innehåller tomma plastburkar av olika slag och storlekar. Alltså, det här med strumpor är ju ett välkänt fenomen men det har jag kringgått genom att köpa samma strumpor till Husbonden men vem i helskotta är det som stjäl plastlock? Resultatet av överskottsenergin blev fem burkar utan lock och sju lock utan burkar. Förklara det den som kan! Och nä, dom gick inte att para ihop!
.....till jul måste vara djävulens påhitt! Jag gillar vita gardiner och långa, basta! Alltså har jag, i teve/allrummet just detsamma. Det torde vara bekant att vi har två fyrbenta familjemedlemmar som understundom inte alltid är så kliniskt rena, snarare tvärtom. I all synnerhet Gårdshundan som hålls i stallet en stor del. Han har en benägenhet att stryka sig mot gardinerna när han går genom altandörren, dessutom dreglar han ibland och ruskar frenetisk på huvudet för att bli av med dregglet och gissa var det hamnar. Tio meter vita bomullsgardiner som ska tvättas och STRYKAS! Säger bara en sak: FI FAN! Alltnog, för några veckor hittade jag ett vackert, vitt tyg med tungt fall som inte på något vis skrynklade sig och har sedan dess handfållat långsidorna (20 meter) sytt fast veckband och igår hängde jag upp den första våden. Först upp på pallen sedan stolen utan att för den saken komma upp i lämplig höjd, armarna över axelhöjd, huvudet bakåtlutat för att kunna se genom läsglasögonen, kristallen i örat som hoppar vansinnig på balansnerven så fick jag ändå hakat i krokarna, kliver ner och kollar. Här kommer första anfallet! Det såg för djävligt ut! Veckbandsraden går i vågor! För att göra en lång historia kort så bytte vi ringarna och satte i nya krokar, alltså dom små med öglor, upp igen, hakade i gafflarna och det såg lika bedrövligt ut. Här kom nästa anfall och nu försvann Gårdshunden och Pittbullen ut i farstun och Husbonden fick svettningar. Ner med gardinen och bestämde att här skulle inte vara några gardiner över huvudtaget i detta huset vare sig vid jul eller någon annan tid på året. EVER! Varför utsätter man sig för detta? Va, va! Dom gamla prästerna som bott i huset tidigare snurrade väl runt i sin gravar tills dom for upp av centrifugalkraften när alla eder som överhuvudtaget finns rann ur min rosenmun. Efter en stund påpekade Husbonden försiktigt att det kanske var något fel på gafflarna men fick några väl valda ord tillbaka men för säkerhets skull vände jag på gardinen och kollade. Hade verkligen ingen aaaaaning om att dom kunde vara olika. Så nu hänger dom där, dom vita vackra gardinerna och veckbandsraden är spikrak. Halleluja! PS. Efter en stund, när lugnet lägrat sig så frågade jag Husbonden varför man blir så himla arg ibland, vad det är som styr menar jag. Skulle vara intressant att få en förklaring. Själv påstod han att han aldrig blir arg nu för tiden men det var en himla lögn, det händer fast inte så ofta. DS
.....med tanke på alla pudlar som våra politiker gör och har gjort den sista tiden så kanske dom skulle starta en kennel istället! För visst är det väl underligt att det som var tabu för några månader sedan är helt i sin ordning att uttala nu. Eller så kan dom kanske bli skräddare eftersom dom är så duktiga på att vända kappan efter vinden. Fast det förstås, då blir det väl bara en tumme kvar.
Det var väldigt vad allting hängs nu för tiden! Det är inte nog med att det hänger på valda delar av kroppen, eller det mesta om man ska vara ärlig. Gäddhäng, gumpåsar på kinderna så man har tre hakor och då räknar jag inte dubbelhakorna. Tuttarna hänger så klart och magen börjar tangera knäna, det enda som fortfarande håller sig uppe är arschlet för där sitter en hel del fett och liksom stagar upp det hela. Som sagt, inte nog med det utan nu ska man hänga med människor också! Har nog inte riktigt kläm på hur man gör det måste jag tillstå. Hänger man med armbågarna på bordet allt medan man konverserar? Men jag är lärd att det är dåligt bordsskick så det låter sig inte göras. Eller ska man ha en par trapetser uppmonterade i sällskapsrummet där man ber kompisar hänga sig i knävecken tillsammans med familjen alltmedan man fikar? Jaha ja, och hur i hillvitte var det tänkt att få i sig kaffet då när man hänger där upp och ner? Dessutom är det en praktisk omöjlighet att få upp mig i ett dylikt redskap, till det behövs en lyftkran. Kan det vara så att man ska hänga på varandra under samvaron? Detta sagt med tanke på att det pussas och kramas i tid och otid. Man kan ju ibland tro att en del personer har tappat närminnet när de måste slänga sig om halsen på varandra när någon har varit på toaletten i fem minuter. Skit samma människor får hänga hur de vill och själv ska jag gå ner och hänga med Husbonden innan han går ut i stallet.
.... är effektivt i fällorna! Nu har två möss till gått hädan. Undrar just hur många fler som är på ingående? Känner mig understundom iakttagen när jag sitter vid datorn. Husbonden är sänd till skogen för att hugga enris för "experten" på teve sa att det motar bort mössen. Tänkte proppa igen bakom kakelugnarna. Få se om det hjälper, men det kommer ju att lukta gott i alla fall. Fortsättning lär följa.
.....musen! Jodå, så kan det bli. Eller snarare musen på musen. Detta tarvar en förklaring förstås. Det är jättecharmigt att bo i gamla hus, inte tu tal om något annat, och hösten är så vacker att man får tårar i ögonen men höst + gammalt hus = möss och råttor inomhus. Och har man kakelugnar så är det som en vidöppen port för de små gnagarna för dessa eminenta värmekällor sluter ju liksom inte riktigt tätt intill väggarna. Hittills har dom små rackarna hållt sig på övervåningen (vad jag vet) och där har jag mitt datarum också. Häromdagen när jag skulle betala räkningar och greppade musen för att klicka mig in på banken så var den sig inte riktigt lik, musen alltså. Själva scrollhjulet var söndergnagt till oigenkännlighet och musmattan full med flagor. Och nu, fem fällor gillrade med leverpastej och två döda möss samt en nyköpt dito så är det lugnt fast det är antagligen bara tillfälligt. Läste häromdagen att tolv hanar och tolv honor av gnagarsläktet producerar tvåtusen nya på åtta månader! Undrar om inte Husbonden ska köpa lite fler fällor samt får jag nog hänga upp musen i taket när den inte används.
Ja, den färgen syns ju bra.....om man inte är partiellt färgblind förstås. Sen ska den ju vara passionens och kärlekens färg. En röd ros och bla bla bla.......... fast när man blir ilsk ser man ju rött, eller? Sedan kan man ju vara passionerat förälskat i en massa olika saker, fotografera till exempel. Själv är jag inte särskilt förtjust i färgen röd. Har nog aldrig haft ett rött plagg, möjligen en rörutig skjorta men jag har ett par röda pumps sparade sedan 70-talet, spetsiga med höga klackar, så vackra. Röda blommor? Ska väl vara vallmo då. Brinnande kärlek gör då inte skäl för namnet. Röda frukter är ju trevliga förstås. Äpple till exempel. Och då kommer jag osökt att tänka på Edens Lustgård. Kan undra om passionen fanns innan Eva bjöd Adam på det röda äpplet? Skulle inte tro det, den infann sig säkert i och med den första tuggan. Innan dess ranta dom ju omkring nakna utan så himla mycket passion. Och tänk på Snövit och det röda äpplet! Fast där blev det ju lite passionerat när prinsen pussade henne. Nog tjötat om färgen röd, på FOTOTRISS kan du se fler tolkningar. COOLSTUFF har i sin godhet lovat att dela ut priser till den som röstas fram som den populäraste.
Det var en gång.......sedan tar vi ett raskt kliv till nutiden och dags dato. Han och hon är båda fyllda nittiotvå år. Har visserligen eget hus i ett bra område i den stora metropolen i väster och ett litet sommartorp men allt är betalt med surt förvärvade slantar och hårt arbete. Dessa två människor kämpar för sina liv, bokstavligt talat. Han är gravt dement och har epilepsi med anfall någon gång i månaden trots medicinering. Hon har spikar i höften, hjärtsvikt, kotkompression, väger fyrtiofem kilo och kan inte gå utan stöd. Han är orolig, går upp på nätterna och håller henne vaken. Sa jag att dom var fyllda nittiotvå? Hon har larm på armen sedan en tid tillbaka och som hon använde när han ramlade utför trappan i ett anfall. Då kom personalen utan nyckel! Hon kämpade för att hålla upp honom på insidan för att han inte skulle kvävas och utanför står larmpersonalen utan nyckel! Sa jag att hon väger fyrtiofem kilo? Hon lever med en konstant katastrofberedskap, får inte sova och måste passa hela tiden. Allt hon begär är att hon ska få avlastning någon vecka så att hon får sova men det finns inga resurser. Däremot har dom fått städning en gång i veckan, fyrtio minuter! Det är mycket mediciner som hon ska hålla reda på och exakta klockslag ska hållas, dessutom är han inte alltid villig att ta dom. Så ska hon hålla reda på sina egna mediciner. För att underlätta så portionerar apoteket ut i färdiga förpackningar men bara för en vecka i taget! Någon måste besöka apoteket varje vecka för att hämta. Sa jag att hon inte kan gå utan stöd? Förliden natt var det dags igen, ett nytt anfall. Först larmpersonal som inte orkar lyfta upp honom där han ligger på översta trappsteget utan i sin tur ringer ambulansen. Ambulansförarna stannar under minst en timma, ser till att han ligger nerbäddad och lugn. Allt för att slippa utsätta honom för tio-tolv timmar på det stora sjukhusets akut. Det gigantiska sjukhuset som inte heller har några resurser. DET FINNS INGA RESURSER! MEN VEM I HELVETE ÄR DET SOM GÖR SLUT PÅ VÅRA RESURSER? Han och hon kämpar för sina liv, och ett värdigt liv denna sista tiden. ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT! Varför är det ena livet mer värt än det andra?
För en tid sedan fick vi ett meddelande från banken att fr o m januari så tillhandahåller dom inte tjänsten som innebär att skatten dras per automatik varje månad. Vad förvånad jag blev! Ganska övertygad om att banken kommer att erbjuda tjänsten något friserad och mot en kostnad så det får man väl finna sig i men vad jag inte accepterar är att i brevet som sändes med vanlig post så har banken sett sig nödgad att uppge både fullt personnummer och det bankkonto som pengarna har dragits ifrån. För den som eventuellt inte har följt min blogg så kan jag tala om att jag har ett spärrat personnummer sedan förra hösten eftersom någon hade stulit just detsamma och bl a ansökt om lån för stora pengar. Igår försökte jag påtala för banken om det fatala att mer eller mindre servera uppgifter på fat till den som är ute med oärligt uppsåt. Information som därför borde behandlas med lite mer försiktighet och vad tror ni hände? Det skulle vara intressant att höra vad ni tror!
På hösten i förfjol fick jag en liten papperspåse av vännen Annika med ärtbaljor i. Det var Rosenvial som jag hade önskat. Påsen kom att bli liggande på bänken både länge och väl. En dag var jag övertygad att köket var fullt med möss för det krafsade och sprätte gång efter gång. När jag lokaliserat ljudet så visade det sig att det var den lilla påsen och dess innehåll som spökade, ärtskidorna hade torkat och sprätte ut sina frön. Påföljande vår satte jag fröna och sipåfan grodde dom inte. Några planterade jag ut tillsammans med en mörklila Klematis och några runt det nersågade äppleträdet som aldrig givit någon frukt. Här är resultatet på mitt köksbord.
Lavendel och Budleja är fantastiska dragplåster för fjärilarna. Nässelfjärilarna fladdrar runt i hundratal, Påfåglarna, vita och gula är dock ganska få, Amiralen har precis börjat. Man kan i stort sett bara rikta kameran och knäppa.
........ hade jag tänkt skriva om. Om hur Husbondens arbete och pengar inte värderas till mer än ett ruttet lingon. Plöja, harva, så med det dyra godkända utsädet, och välta, timma ut och timma in på traktorn. Blickande mot väster för att se om han ska hinna innan lågtrycket drar in. Följa väderleksrapporten om och om igen. Otaliga är de timmar han spenderat nattetid i vårbruket, sovit ett par timmar och så på igen. Inte nu längre, nu får dagarna räcka, han har med åldern fått ett visst jämnmod. Har lärt sig att hålla stressen under kontroll efter sin BP-operation. Först invaderas de nysådda åkrarna med gäss i hundratal som betar frenetiskt. När jag ringer till Länstyrelsen för att eventuellt utverka skyddsjakt för att bli av med smittspridarna så är den enda personen som vet något (på hela djävla LS) om just detta inte på plats och kommer inte förrän på måndag och detta var på en torsdag. På lördag hade gässen betat färdigt och försvann! I måndags gjorde Husbonden en vända neråt ån och upptäcker att vildsvinen och även rådjuren har gjort stor skada på i första hand havren. Åter igen ringer jag Länstyrelsen för att höra mig för och nu om jordbrukare kanske hålls skadeslösa beträffande skada på gröda. Första dagen var den speciella tjänstemannen inte på plats med följande dag och efter flera försök så fick jag kontakt. En muntergök som upplyste att jaktlagen togs 1987, alltså för trettio år sedan och då bestämdes att för djur som fick jagas så utgick inga ersättningar. För trettio år sedan visste vi knappt vad ett vildsvin var för något, hade aldrig sett något annat än på safari i utlandet men sedan har det hänt saker. En närbelägen fidekomiss med gigantiska marker har infört och släppt lös vildsvin i stora mängder, matat generöst och så har stammen växt med onaturlig fart. På detta anordnar man jakter för noblessen som betalar rundligt för att sitta på pass i små käcka vaktburar omgärdade av granrishäckar. Inträdesbiljetten är en rakborste i hatten. Människor som bor i och omkring, ca två mil i radie har sedan länge lagt ner allt vad trädgård eller annan växtlighet gäller. Alltnog, LS tjänsteman upplyste oss om att vi fick väl sätta oss och skjuta grisarna och att jag väl fick ta jägarexamen. Bara att sätta upp ett torn vettu så sätta sig där och vänta bla bla bla bla....... Det var vad jag hade tänkt att skriva om men jag tror jag skiter i det och lägger upp några bilder på den rara dillen som ska ner i kräftgrytan imorgon.
Vad trevligt att du kollar min blogg. Du får väldigt gärna kommentera mina bilder, både ris och ros är välkommet. Eller så kanske du bara vill säga hej och vädra en åsikt. Jag blir glad vilket som.
Gillar inte att tala om mig själv men betr. fotointresset så har det funnits i många år. Lägger mycket tid på redigering och stor vikt på känslan i bilden.