Just nu...

...i denna stund så leds de två sista tjurarna upp på landgången och in i slaktbilen.

Jag hör hur det dunkar.

En konstig känsla uppstår som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det, mixed feelings kan man säga.

En epok är slut och för första gången sedan vi flyttade hit så finns det inga nötkreatur i ladugården och inga betande djur i hagarna annat än hästar.

Inget råmande, inget idisslande, ingen doft, inga kalvar som sprätter runt....

Men slut är också passandet, tidsbundenheten (ännu värre när det stod mjölkkor i ladugården), pappersarbetet och rapporteringar, veterinärkostnader, juverinflammationer, dödfödda kalvar, utbrytardjur i grannens havreåker och andras trädgårdar, skador både till kropp (armbrott, sår, blåmärke och djävligt ont efter hundratals sparkar) och själ. 

Jodå, bönder dras med ett själsliv dom också. Ibland med öppna sår men oftast med skavsår som gör sig påminda mest hela tiden.

Men nu är det slut!

Här som på de flesta andra gårdar i Sverige.

Vi tog en biltur häromdagen i bördig jordbruksbygd och allt vi såg var tomma ladugårdar och tomma åkrar och hagar.

Det är beklämmande och underligt.

Nu ska i alla fall Husbonden och jag se om vi kan ta vara på all tid vi får över när fem plus fyra hästar har fått sitt.

Men först ska jag en sista gång rapportera till CDB, Centrala Djurregistret alltså.

Det gör man nämligen över nätet numera.

Dahlior

Stora som kålhuvud, små som  "pottekulor".

Rufsiga och välfriserade.

Alla färger, från det starkaste till det svagaste, enfärgat, tvåfärgat....

Stjärnliknande, enkla, dubbla, tusenbladiga.....
Det ljuvaste, det tuffaste....

 

Café Magnolia....

...i Bredöl har röda näckrosor i sin trädgård. Dessutom har dom bland annat ca 250 olika Dahlior och vit Rallarros.

 

Uppdatering

Mamma är bättre!

I min värld....

....ska man var ordentligt sjuk eller skadad för att ge sig till ett sjukhus akutintag.

Och är man inte det ska man söka sig till sin vårdcentral och sin husläkare.

Jag vågar påstå att tjugofem procent eller mer som upptar platser och personal på sjukhusakuterna har inte där att göra.

Igår satt jag med mamma på Östras akut i nästan fyra timmar, sedan tog min syster över vakten.

Under dom timmarna, i korridoren så klart hade jag tillfälle att iaktta och observera.

Alkisarna, jodå dom var flera som antingen var oregerliga och därför krävde personal eller så var dom jätteroliga och berättade om sina bravader alltmedan personal stod bredvid och fnissade.

Så var det damen i huckle och jacka som obehindrat hoppade upp och ner och som fick personalen att hämta smörgås och mjölk.

En hel del ungdomar som inte såg ut att må så väldigt dåligt.

Och så lilla mamma, 89 år som sagt och knappt kontaktbar.

Eftersom hon varit på Sahlgrenskas akut föregående dygn i mer än tolv timmar så lyckades jag övertala ambulanspersonalen att köra henne till Östras istället i förhoppningen att där skulle var lite mindre belastning.

Och på rekommendation av Sjukvårdsupplysningen vill jag påpeka.

Jag undrar varför mottagningspersonal försöker få en adekvat och riktig bild av en människas tillstånd när personen inte är kontaktbar?

Varför är det så himla viktigt att presentera sig som syster den och den?

Som patient och sjuk så är man inte särskilt intresserad av vad folk heter och glömmer det innan sista stavelsen är sagd.

När sköterskan försökt intervjua mamma i några minuter och bara fått osammanhängande och icke relevanta svar gav jag henne sjukdomsbilden för de sista tjugofyra timmarna och fick en ogillande blick.

Jag undrar varför?

Jag känner min mamma, jag vet att hon är klar i knoppen i vanliga fall och kan svara för sig men att hon efter att ha kräkts ungefär varje kvart de sista åtta timmarna och inte fått behålla vare sig sina mediciner eller någon vätska inte var kapabel att förmedla någon information.

Jag förstår inte varför hon blev liggande i korridoren när det fanns tomma rum.

Någonstans inom mig gror en tanke, en känsla att det har med hennes ålder att göra.

Lite grann som att man ska inte "öda krut på döda kråkor".

Inte så att det är uttalat bland personalen utan mer som ett ..........jag kan inte ens klä det i ord men det gör mig sorgsen.

Lika förbannad som jag var igår, lika sorgsen och uppbragt är jag idag.

Heja svensk sjukvård

Mamma, fyllda 89 blev akut sjuk i går och pappa, 89 om några dagar körde henne till akuten på Sahlgrenska.

Efter mer än tolv timmar, klocka ett på natten kom dom ut till parkeringen bara för att finna att den var låst.

Mamma var inte i det skicket att kommunala medel var aktuellt utan det blev taxi hem.

Under hela den tiden på akutintaget fick mamma inget att äta och heller ingen diagnos på symptomen.

Häftigt illamående och röda stora områden på kroppen som växte.

Hemskickad med medicin för bältros.

Att bara låta en människa i den åldern ligga timma ut och timma in på ett akutintag är att utsätta henne för onödiga påfrestningar, i all synnerhet som hon är hjärtopererad för mindre än två år sedan och dessutom har ytterligare fel på hjärtat.

Fy fan för svensk sjukvård!

Fy fan för svenska sjukvårdspolitiker!

Och fy fan för Sverige!

Tror jag ska flytta till Spanien för där har dom en strålande sjukvård, undrar var dom fått pengar från till den?

Det är för varmt....

....för ett blogginlägg!

Det där ljuset.......

....som är absolut nödvändigt för fotografen kan också spela spratt och vara utanför all kontroll. Ibland blir det vackert och fantasieggande och ibland bara skrutt och papperskorgen.

En Akita...

...som heter Hilda och som bor på andra sidan berget.

Ekvationen går inte ihop

Varje år bombarderas vi med information om bärplockare som blivit mer eller mindre lurade att komma hit. Bärhandlarna begär tillstånd och myndigheterna beviljar.

I år kom det dubbelt så många som förra året.

Och precis som alla föregående år så far plockarna illa.

Det finns inga bär att plocka, dom lever under spartanska förhållanden och har knappt tak över huvudet och när dom sedan ska ta sig hem igen så har dom inga pengar till resan.

Många kommer hem till skulder för dom har lånat till resan hit, gud vet av vem.

Inte missunnar jag bulgarer, thailändare och vad det nu vara månde att komma hit och tjäna pengar men att bli grundlurade på detta viset och det med statens goda minne är inte acceptabelt och jag undrar: vad är det tjänstemännen som beviljar tillstånden inte begriper och hur kan det få fortgå år efter år?

Och varför kan inte alla arbetslösa svenska ungdomar som det ylas över för jämnan plocka bären?

När jag nu ändå är inne på ämnet så undrar jag varför skogsbolagen inte på något vis kan få folk, utan hela tiden måste förlita sig på invandrad arbetskraft.

Inte är det några svenskar som plockar jordgubbar heller.

På de allra flesta grönsaksodlingar finns inte en svensk anställd.

Som sagt ekvationen går inte ihop för mig och ändå var jag på mattelektionerna.

Man kostar på sig....

....att knipsa av en ros i rabatten ibland.

Anemonerna.....

....kom upp och blommar men alla Ranunklerna i rosa och vitt la av på halva vägen. Plötsligt en dag säckade dom bara ihop. För mycket vatten kanske?
HÄR på Fishtailcottage kan du se mer vackra bilder på blommor och trädgård!

Bron över mörka vatten...

...eller i varje fall Skräcklans.

Icke existensberättigade!

Och lika förbannat så existerar det minst en miljon i min trädgård.

Lika många i den närmaste omgivningen.

När jag är ute och driver på morgonkvisten så måste jag kryssa mellan slemsäckarna på grusvägen.

Då anfaller dom nämligen!

Alla har dom näsorna, i den mån dom har några åt ett håll, nämligen min trädgård.

Den trädgård som för några år sedan var en källa till glädje och motion.

Många blomsterland med hundratals olika perenner, bara dagliljorna var minst femton olika sorter, den ena vackrare än den andra men mums för snigeldjävlarna.

Kunde utan vidare köra trettio, fyrtio mil för att inhandla spännande plantor.

Idag är trädgården ett minne blott, en spillra av sin storhet.

Jag har gett upp kampen mot övermakten.

De första åren gick Husbonden och jag med var sin sax och klippte av äcklena på mitten.

Jag måttade, tittade åt ett annat håll och klippte till, fi fan vad äckligt!

Försöker ändå dra upp några förskrämda plantor men av tjugo Rosenskäror står där fem stycken i en kruka.

Persiljan har inga blad alls och på de få Dagliljor som ännu finns kvar så kan det hänga en drös med sniglar på varje blomma när man kommer ut på morgonen.

Dom kryper upp på väggarna också och lämnar sina slemränder och härom dagen när jag skulle ta ett bad i bubbelpoolen som ju står i det stora växthuset så låg det en i vattnet! Jättekul!

Jag gillar Butternut som är en liten pumpa som går att lagra.

För att försöka få fram några så odlar jag dom i pallkragar i tron att sniglarna kanske skulle hålla sig på avstånd. Det var enfaldigt tänkt men nu har Husbonden hällt flis runt för att det ska vara obehagligt att kasa över (hoppas dom skär upp magarna om dom försöker) och dessutom har vi gillrat upp kompostnät som vingar ut från lådorna där rankorna kan vila, så nu var det väl ändå greve djävulen om det inte skulle kunna få växa ifred.

Jag har verkligen försökt att hitta en enda mening med att dessa marodörer har något existensberättigande och häromdagen kom jag på en: Dom äter hundskit!

När jag är i bebodda trakter med hundarna så plockar jag givetvis upp efter dom men här hemma, längst ner i den stora inhägnaden så bryr jag mig inte, och herregud vad sniglarna festar där.

Andra avdelningen Äskhults By

Va?!

Positioneringstjänst för dina nära och kära.

Allt som behövs är din dator och att dina nära och kära har en mobiltelefon.

Sen kan dom fan i mej inte ta ett steg utan att du vet om det!

Jippi! Teknikens under!

Hur vore det med fotboja också?

Och när vi ändå är inne på ämnet full kontroll, varför inte ett kyskhetsbälte på kärringarna?

Sedan kan dom ränna runt på stan och göra skamliga förslag: "Vill du ha lite LociLoci Positioneringstjänst?"
Alltid är det väl någon som går på det!

Äskhults by....

....strax söder om Kungsbacka är väl värt ett besök.

Regnmolnen hängde tunga över oss men nederbörden höll sig uppe.

Dock öppnade himlen slussarna precis när vi körde in på gårdsplanen hemmavid och vi fick käka "mackedonaldarna" i bilen. Kändes lite löjligt måste jag säga, "drive thrue" men hemma på gården.

Alltnog, Husbonden har aldrig besökt detta stället förut och han tyckte det var intressant.

Trots att han inte är lastgammal så visste han precis vad varje gammalt redskap en gång var använt till.

Till och med att det skulle vara ålaskinn som höll ihop tröskslagorna.

Här är några bilder både exteriöra och interiöra.

En enda liten flik av blå himmel

Undrar just hur många friare som ålat sig in och ut här till flickornas sovloft?

I alla fönster frodades Mårbackapelargoner.

Två ardennerhästar används i arbetet

Caféinteriör

Fingerborgsblomma, Digitalis, Foxgloves