Nä, nä, inte hon utan jag, Husmodern!
I två månader har vi kämpat.
Varje dag!
Med lock och pock!
Husbonden och jag försökte en gång och det slutade i blodvite, hon bet mig i armen, och Husbonden fick duscha för hon kissade ner hela honom.
Sa jag att det var en förklädd Pittbulle?
Varje dag har jag pillat, plockat och dragit i klorna, ja, det är kloklippning saken gäller, men så fort jag bara har tänkt tanken att ta klotången som alltid ligger bredvid fåtöljen där vi båda huserar så vips, borta är den lilla hunden.
Det ska erkännas att ibland har jag fått början på hjärnblödning och tagit i med hårdhandskarna och fått till en enda klo men för det mesta har hon vunnit.
Så köpte jag små torkade fiskar som är till katter egentligen och som luktar skunk och det föll madamen på läppen. Varje gång jag fick knacka med klotången på foten så fick hon en bit.
Och se på fan, långsamt, långsamt så har jag fått övertaget.
Nu kan jag faktiskt klippa flera klor åt gången och hennes protester blir svagare och svagare.
Och på lördag ska vi på utställning!
Babyklass!
Det ni!
Här ser ni en kantarell i vardande.
Förlåt Champion ska det vara!
För hon är ju det mest charmiga lilla energiknippe man kan önska och hon blir personligare för varje dag!
Bara hon låter mig vinna!