skip to main |
skip to sidebar
Idag är det sista dagen för en del gamla pengar.
Tretusensexton kronor hade jag i byrålådan.
Tretusen i sedlar och sexton i växel (silver).
Läste på Swedbanks hemsida att kontoret där Husbonden och jag varit kunder i femtio år skulle ta emot en engångsinsättning.
Ett par minuter efter öppningsdax var jag inne på banken, skrev en insättningsblankett på just tretusensexton kronor.
Klev fram, glad i hågen till den numera enda kassadisken bara för att få reda på att till detta måste man beställa tid!
Men det var väl inga problem, jag kunde ju alltid uppsöka någon Swedbank med insättningsautomat.
Där någonstans försvann mitt goda humör kan jag meddela!
Efter att jag öst galla på den stackars människan innanför disken så gick hon och hämtade sin chef som var fylld med det gamla vanliga försvarstalet om varför bankerna måste handla som dom gör och blablabla......
Men han kunde offra sig och bistå sin undersåte, dom måste nämligen vara två för att kunna ta emot några sketna tusenlappar, en som räknade och en som skrev ut alla blanketterna.
Under tiden fortsatte jag att lägga ut texten över den befängda situationen att man varken kan ta ut eller sätta in sina egna pengar på banken och av den anledningen var det djävligt mycket bättre förr.
När jag frågade varför man måste ha denna ceremoni med två man för att sätta in tretusen kronor på det egna kontot så fick jag till svar att det var av säkerhetsskäl, t ex rån.
Jag föreslog då att man skulle ha en k-pist beväpnad vakt i entrén som ev. kunde skjuta huvudet av den som försökte sig på att sno mina tretusen.
Men Swedbank kanske inte har råd till det, då är det väl billigare att min mamma, fyllda 94 år, 45 kg blir rånad vid uttagsautomaten. Det räcker ju att någon blåser på henne.
Uttagsautomaten förresten: När jag frågade om jag kunde få ut mina pengar som jag har innestående fick jag som förslag att ta ut några tusen i veckan i automaten.
Då får jag ränna som en djävla skottspole det närmaste året kan jag tala om.
Dessutom ifrågasattes vad jag skulle göra med så mycket pengar.
GE MIG KRAFT!
Dom sexton kronorna? Jodå, dom skramlar runt i fickan på mig för skulle dom blivit insatta också så hade hela proceduren fått göras om.
Kanske att jag ska fråga en mynthandlare om han vill köpa dom för sjutton "kopparfärgade" nya kronor?
...och en iris utan namn.
Det var läge att byta bil och då blev det en Renault Kadjar. En SUV alltså! Och då säger vän av ordning att det inte är förenat med miljötänk men det är det visst för den finns som miljöklass. Och det köpte vi....trodde vi! Ska inte gå in på alla turer med det stora bilförsäljarföretaget som finns över hela Sverige men det visade sig att dom sålt åket till oss som inte var reggad som miljöbil och det hela slutade i att dom betalade tillbaka ett antal tusenlappar.
Men det var inte det jag skulle tala om utan en av alla moderniteterna som finns på denna bil.
En finess som gör att jag för första gången i mitt långa bilkörarliv då och då får kärringstopp.
Så här går det till: Man stannar för att kunna köra ut på en större trafikerad väg. Om det då är en liten lutning uppåt så slår bromsen på och det resulterade till en början i att motorn dog om man som jag är lätt på gasen. Vad man måste göra är att gasa till ordentligt så släpper bromsen.
Denna modernitet är fullkomligt idiotisk och antagligen användbar för den som måste använda handbromsen för att starta i backe vilket jag aldrig har behövt eftersom jag är tillräckligt flyfotad för att bilen inte ska rulla bakåt. Jag tog nämligen körkort för hundra år sedan och då ingick det i utbildningen.
Att bildjäveln sedan behagar stänga av sig själv då och då vid parkering, (har aldrig lyckats räkna ut när och varför) förbryllar mig också samt att den startar om man trampar ner kopplingen förstår jag inte heller nyttan av.
Starta förresten: Ingen nyckel, ingen växel samt foten på fotbromsen annars startar den inte.
Det här med att kolla på mobilen under färd! Ha, det är för amatörer! Ni skulle se den stora bildskärm jag har på instrumentbrädan! Den är för proffs! Till en början försökte jag kolla lite grann bara ställa in kanalen på radion i all enkelhet men se det var förenat med livsfara, två gånger var jag på väg ut i periferin och tack vare medpassagerarens gallhojt så klara det sig.
Häromdagen var jag tvungen att ändra språket från TURKISKA till svenska, fråga mig inte hur i h-vete det hade hoppat in för det vet jag inte men med två manualer och ordentligt pakerad så gick det till slut men tänk om jag försökt det i hundra kilometer på motorvägen.
Husbonden har startat ensilageskörden. Jag hör slåtterkrossen varje gång han kommer till den delen av stycket som gränsar till trädgården. Lite oro känner jag eftersom en råget har varit synlig ett par gånger de senaste dagarna just där. Hoppas bara att hon inte har något kid som ligger och trycker.
Hon är förtjusande men enveten som en lus eller tio löss.
Hon är sju år och bestämmer över Gårdshunden som är tio.
Hon älskar allt och alla utom att gå ut när det regnar eller bli blöt om fötterna i vått gräs.
Hon har varit förhållandevis frisk genom åren, ett litet diskbråck i nacken och en blödande magkatarr annars har hon klarat sig.
Ända tills förra året.
Då startade det med livmoderinflammation och operation och i samband med det upptäckte man ett diskbråck längst bak.
Några månader efter det var det dags för ett sår på ena ögat som till slut mynnade ut i operation och nedsatt syn på ögat.
Under vintern har hon haft stora besvär från diskbråcket, gjort en magnetröntgen där olika problem uppdagades men specialisten trodde att han skulle kunna få henne smärtfri genom operation.
Igår var vi på ett av alla återbesök och ska nu börja rehab genom bl a vattenvandring (våt om fötterna!) och lite försiktigt hemmavid köra med kavaletti annars har hon varit i ganska fullständig stillhet i sex veckor och har vråltråkigt.
Sammanfattningsvis kan man säga att denna lilla Pitbulle är värd sin vikt i guld (om man nu ska snacka pengar i detta sammanhang) för förra försäkringsperioden tangerade hon gränsen (60.000:-) och den som är påbörjad nu är väl hälften förbrukad.
Vad gör man inte för de små liven?
... är kort så det gäller att ta vara på den!
....att aldrig mer klaga på fågelsången.
I morse var det knäpptyst. I alla fall på honom.
Han kanske läste mitt blogginlägg igår och blev lite stött.
Ber så hemskt mycket om ursäkt lilla Svarthättan, du får gärna gasta några veckor till.
Jag älskar fågelsång, inte tu tal om annat. Det är ju liksom det som är själva sommaren. När dom små liven tystnar strax efter midsommar så saknar man det.
MEN KLOCKAN FYRA VAR ENDA MORGON där går gränsen.
En svarthättehane med ADHD och som dessutom kan klockan!
Jodå, i går morse vaknade jag halv fyra, gick upp och gjorde mig en kopp kaffe och satte mig och väntade. Och si på fan startade inte fjanten exakt klockan fyra! Precis utanför sovrumsfönstret håller han till och lyssnar jag riktigt noga så är där nog en till som han tjafsar med.
Hela dagen håller han på och tystnar inte förrän i kvällningen för att som sagt köra igång exakt klockan fyra.
Ja, ja jag får väl stå ut trots att det ju inte är någon skönsång precis, rena rappakaljan egentligen. Om det ändå hade varit en näktergal.