skip to main |
skip to sidebar
... är naturligtvis sniglar.
På min altan står det tre före detta Dahlior.
Stora och jättevackra från början med många, många blommor.
Idag ser dom ut som någon sällsynt ökenväxt utan vare sig blad eller blommor.
På kvällen är dom över med en annan sorts bladverk, nämligen bruna sniglar.
Observera, dom står uppe på altanen!
Att gå på gräsmattan i kvällningen låter sig icke göras utan stövlar för sniglarna ligger så tätt att man inte kan sätta ner en fot utan att trampa på någon eller flera.
Lilla Calle har turkosblå stövlar och säger BLÄÄÄ varje gång han trampar på ett äckelbäckel.
Hela trädgården är försatt under fäfot som man säger här på landet och det betyder att man skiter i att odla och bruka. För om det finns något jag hatar så är det att jobba och slita samt lägga ut pengar för att andra ska sko sig!
...tycker jag inte!
Det är underliga fåglar.
Just för en stund sedan satt det minst ett hundratal i ett enda träd i trädgården och teg.
Och jag menar absolut tysta.
Vaddå "Fåglarna"?
När jag klappade i händerna och gastade några väl valda ord så lyfte alla på en gång gjorde en sväng och kom tillbaka till samma träd fortfarande absolut tysta.
Vad menar dom, vad vill dom?
Flytta in i skorstenen igen?
Efter att ha haft kajbon i skorstenen i många år så flyttade dom när ett kråkpar slog ner sina bopinnar i trädgården och sedan dess har vi varit förskonade från de stora flockarna som understundom förmörkar himlen men nu sitter dom här igen och tiger och kollar läget..... vettefan vad dom vill!
Men det är väl som förjolat, det går inte att få till något inlägg alls.
Och ändå, solen skiner, fjärilarna fladdrar i hundratal på Fjärilsbuskarna (bara det!), Husbonden har ränt till skogs för att plocka kantareller och ja, livet knallar på men vad fan ska jag skriva om?
Äh, det får vara till en annan dag då!