skip to main |
skip to sidebar
....hände sent i går kväll.
Vid elva-tiden skulle jag släppa ut Den Vita (katten) som inte går ut självmant utan alltid försöker smita undan.
Stängde alltså dörren in till köket för att minimera utrymmet och hålla henne kvar i farstun där hon inte kan gömma sig.
Så öppnade jag dörren, inte särskilt försiktigt, och blev stående som en staty, för utanför, i ytterlampans sken, mindre än två meter ifrån mig stod ett litet rådjur och tittade på mig med stora bruna ögon.
Jag rörde inte en fena, jag lovar.
Han eller hon blinkade några gånger sedan fortsatte det lilla djuret att mumsa på lingonriset i välkomstkorgen som kommit i dagen efter dagsmejan.
Efter tre-fyra minuter gick den några steg och fortsatte knapra, nu på min underbara klätterros.
Jag kom mig inte för att uttrycka mitt ogillande men den blomman var nog i hårdsmältaste laget så efter några tuggor trippade den runt knuten och försvann.
Bestämde mig för att tigga en ensilagebal (aka elefant-tampong) av Husbonden för att lägga ut till det lilla livet. Naturligtvis för att rådjuren och annat vilt ska få mat i dessa bistra tider men också i akt och mening att hålla dom borta från trädgården.
Hur vackra och söta dom än är så är dom ett gissel när dom fått vana på att hålla till tätt inpå husen.
Dom gnager på det mesta och sprider fästingar i tusental.
Men se Husbonden informerade om att dom minsann är väl försedda för hästarna, som får mat på två ställen bakom ladugården, lämnar massor och där äter både harar och rådjur, så den här lilla krabaten var säkert bara ute efter delikatesserna i fågelbordet, äpple, havregryn och annat gott.
Husbonden vet naturligtvis bäst så jag köper det men ett trevligt och oväntat möte i natten var det.
Nu ska jag gå ut och kolla hur mycket den har knipsat på mina rosor.
.....i mitt fönster.
....och dagis är stängda i vår kommun.
Snön tynger.
Det är konstigt tycker jag.
Med tanke på alla arbetslösa och bidragstagare som är fullt arbetsföra.
Vad är problemet?
mvh R
Tittade på Spårlöst i måndags kväll.
Väckte minnen från då, tjugofem-trettio år tillbaka.
Sjukhuset och just BB-avdelningen med alla pyttesmå nyfödda. Knappast ett enda barn över 2,5 kg. Tamilska kvinnor är oerhört små och nätta och följaktligen är barnen detsamma.
Hundar, katter, kor och getter promenerade som dom ville på sjukhusområdet.
Släktingarna som lagade mat till sina sjuka anhöriga.
Sjuka, lite större barn låg flera i samma spjälsäng av järn.
Känslan av maktlöshet minns jag också.
Stranden i Negombo, ett kapitel för sig.
De ändlösa vandringarna i den djupa sanden med avstickare upp till små bygator.
Nätterna som sammet på goda vänners veranda och en stjärnhimmel som saknar motstycke.
Plötsliga skyfall som efter en halvtimma upphörde lika plötsligt och skapade en luftfuktighet på nästan 100 procent.
Vänligheten, nyfikenheten, värmen som människorna utstrålade var fantastisk att få uppleva.
Deras lustiga sätt att röra huvudet, liksom i en åtta förbryllade till att börja med men när man lärt sig att det inte betydde nej, utan jag förstår, så var det lätt att ta efter.
Första och andra gången jag var där var innan inbördeskriget.
Tredje besöket var i början av kriget och man märkte att människor hade ändrat attityd, rädslan, vaksamheten var påtaglig. Soldater syntes lite varstans och man kunde inte röra sig fritt över ön.
Fjärde och sista gången kändes det som någon lagt ett kallt täcke över allt och alla. På vägen upp till Nuwaraeliya kunde man se härjade byar och sönderskjutna hus.
Ibland tänker jag att jag ska göra en femte resa men jag vet inte ...............
mvh R
.....vill att jag kommenterar hennes inlägg här istället för där.
Då gör jag väl det, tillmötesgående som jag är.
Håll i er för här kommer den:
Anden är villig men köttet är svagt!
Bra va?
.... av den mera lågmälda sorten står Husbonden för.
- Om dom tror att dom kan köra omkring med fläskesvålar istället för ordentliga däck, så får dom fanimej hålla sig i ratten när dom kör av vägen!
Detta sagt med anledning av alla intelligensbefriade trafikanter som till varje pris ska ut på vägarna i snö och halka och som tror att lantbrukare inget annat har att göra än dra upp dom ur diket när dom halkat av vägen. Helst ska tjänsten vara gratis också!
.... är utfärdat i vårt område på grund av snöstormen.
Hård vind, rikligt snöfall och drivorna tornar upp sig.
Husbonden är igång!
Igår började han klockan fyra på morgonen och höll på till eftermiddagen.
I morse körde han igång före fyra igen.
Husbonden är en av tre som försöker hålla vägarna i villaområdet någorlunda öppna.
Men som sagt klass 2-varning är det utan tvekan.
Då, om aldrig förr ska folk ut på vägarna!
Man ska ha en ängels tålamod för att ploga snö!
Det förhåller sig nämligen så att väldigt många som bor i byn är experter på snöröjning.
När det ska utföras och hur det ska göras.
Igår var det en ungtupp som var hysterisk för att det blivit en snökant vid hans uppfart som han inte kunde köra över, och uppträdde på ett ytterst obalanserat sätt mot Husbonden.
Att han skulle kunna skotta bort den lilla kanten själv fanns inte på världskartan.
Husbonden talade om för honom att han skulle vända sig till vägföreningens ordförande, det är uppgjort så, men tuppen fortsatte att gaffla och då bad Husbonden honom att flytta sin (jävla) bil så att plogningen kunde fortsätta.
Han förklarade också att han kunde sluta helt och hållet med plogningen om inte bilen kom undan.
Då, plötsligt gick det förvånansvärt lätt att köra över snökanten och in på den egna uppfarten.
Att han sedan ringde till ordföranden och påstod att han blivit ombedd att dra åt betydligt varmare trakter är en annan historia.
Reglerna säger att bilar får inte stå parkerade på gatan utan ska stå på uppfarter eller parkeringar. Hur många tror ni står på gatan därför att man har två bilar.
De bilägare som parkerar på gatan får finna sig i att bli "inplogade".
I morse ringde det en fullständigt vanvettig kvinna och frågade efter Husbonden och innan jag hann ge henne mobilnumret så läste hon lusen av mig.
Hon hade minsann försökt i över en timma att få fram sin instängda bil, hon måste parkera på gatan för den andra bilen var sönder, och tänk om ambulansen måste fram så var det minsann Husbonden som var ansvarig och det visste hon bom, prick och noga, och det fanns andra som kunde ta snöröjningsjobbet, och om han bara plogat som hon hade tänkt ut så hade inte problemet uppstått och bla bla bla bla.
Man kan ju undra var hon fick luft ifrån!
Man kan ju också undra hur det står till med intelligensen när man till varje pris ska ut på vägarna som knappt är farbara.
Jag beundrar dom som röjer snö, natt som dag och bara får skit för det av människor vars hela trånga tillvaro bara sträcker sig till tomtgränsen.
Förvisso har Husbonden betalt för sin insats men betänk att han är uppbunden sex månader om året då han inte kan åka någonstans utan har jour.
De maskiner som är i bruk kostar en förmögenhet och är dessutom dyra i drift.Men som sagt, det finns lika många experter på snöröjning som det finns hus i byn (flera hundra), det konstiga är att när vägföreningen har möte för att gå igenom reglerna så lyser de flesta med sin frånvaro.Och nu ska jag säga något som inte är politiskt korrekt och som kan tyda på att jag har förutfattade meningar om människor men det här är min blogg och jag säger vad fan jag vill!
Så det så!
Utflyttade stadsbor har jävligt svårt för att fatta att vill man bo på landet så får man anpassa sig.
När man kommer från anonymiteten i storstan och till landsbygden, i detta fallet ett villaområde så är det som själva fan flyger i en del.
Man breder ut sig, ställer krav och får storhetsvansinne.
Man vill ha landsbygdens alla fördelar tillsammans med storstans alla bekvämligheter och man är inte beredd att göra avkall.
Så, nu var det sagt!
mvh R
PS Nu ska jag gå ut och skotta snö, med skyffel! DS
Uppdatering: Husbonden var hemma för att äta och talade om att ungtuppen hade kommit och bett om ursäkt idag! Husbonden har så lätt att stryka över och gå vidare men se det har inte jag. Jag har ett hästminne för oförrätter! Glömmer aldrig, har det i bakhuvudet och så fort tillfälle gives så betalar jag tillbaka, med råge. Sågar jäms med knäna, gärna med en slö smörkniv.
Sådan är jag, ibland, när jag är på det humöret.
Nu kom det en *bosa snö igen, sa Husbonden och gav sig iväg på traktorn klockan fyra i morse.
För se, invånarna i byn vill ha det plogat när dom vaknar.
* dialektalt för: en hel del, en rejäl omgång, en ganska stor mängd.
....där står en gammal Ford.
Utan hjul och utan däck
och motorn den är väck.
Den går på terpentin
och smör och margarin.....
....sen kommer jag inte ihåg mer!
Dessutom är det inte en Ford utan mera en Buick.
(Huliganens projekt!!!!!)
Så här ser det ut på mitt köksbord.Köpte dom själv, till mig!
.... den rosa, den som jag körde på huvudet med och fick åka
till akuten.
Den som Husbonden använder varje morgon tillsammans
med Gårdshunden för att hämta tidningen.
Det vill säga, när det är barmark. Nu får den stå där och frysa,
stackarn. Gammal som den är, minst tjugofem år. Men snart
når vårsolens strålar runt hörnet och får kromet att blänka till.
Då får den träda i kraft igen, utföra sin dagliga syssla.
......men ilsk ibland.
Husbonden och jag har varit och storhandlat idag.
Sista anhalten brukar vara grönsaksaffären i den lilla tätorten.
Affären ligger fristående i anslutning till en bensinstation längst ut på affärscentrat.
Som bekant är det mycket snö och slask och man får ta det i piano både i och utanför bilen.
Backar sakta och försiktigt ut ur planteringen, förlåt parkeringen, och då menar jag sakta.
På ungefär femton meters håll kommer ett äldre par gående emot bilen och jag gör bedömningen att jag ledigt får plats mellan dom och de parkerade bilarna. Gubben får då syn på en bekant och dom sneddar upp mot bakdelen på min bil och ca en meter från den ställer dom sig och pratar. Frun upptäcker (hör mig inne i bilen) och kliver åt sidan samt säger något till gubbarna, förhoppningsvis att dom ska flytta sig.
Men var skadan redan skedd! Stubinen var kort idag och nådde krutdunken blixtsnabbt.
In med ettan, full gas och slira på koppling alltmedan det osade svavel i bilen av mina okvädningsord.
Ni som kör bil vet kanske att om man utför en dylik manöver så gör man en burn-out på asfalt och så blir det svarta streck.
Om man gör det i snöslask så blir det en redig slask-dusch för den som står bakom.
Förhoppningsvis!
Jag vet inte, för jag tittade inte i backspegeln.
Husbonden gled snabbt ner på sätet samt drog ner kepsen över näsan.
Turligt nog så körde jag inte ner stolpen som håller uppe taket på grönsaksaffären.
Och har jag tur så får jag inte en faktura på kemtvätt.
Fast, det skiter jag i för det var värt det!
Här står han i all sin blekfeta skröplighet
manipulerad att tro att detta är fiiinkultur..........ända tills den lille pojken ropar: Men han har ju inga
kläder på sig!.... Elisabeths inlägg om "professorskan som sitter naken i en vit kartong och läser" på Alingsås Konstmuéum.
Håller med på alla punkter och spinner vidare på värderingar inom konstvärlden och underhållningsbranschen.
För några år sedan satt det tre "Tyckare" i morgonprogrammet och dryftade fackförbundet Metalls avdelning i Trollhättan.
Det förhöll sig så att styrelsen där hade använt medlemmarnas pengar att köpa porr-relaterade varor för något ändamål jag inte längre kommer ihåg.
En av tyckarna, en mörk tjej med ett udda efternamn kläcker följande:
-Men det vet man väl vad för slags bondkultur dom har på sådana ställen!
Behöver jag säga att sinnet rann på mig och adrenalinet sprutade ut öronen.
Jag skrev några väldigt väl valda ord i ett mail till programchefen och ifrågasatte deras kunskaper om kultur i allmänhet och bönders kultur i synnerhet samt vad den i så fall skulle innefatta. Vad den skulle ha med metallarbetarnas fackförening och porr undrade jag också.
Jag fick svar med ursäkter och förklaringar och bla bla bla.....men att tyckarna var med just för att uttrycka sin egna åsikter.
Det köper inte jag!
Det vittnar om en ung människa som är okunnig, trångsynt och fördomsfull.
Det vittnar om en människa som tror sig sitta inne med hela sanningen om vad som är kultur och som sätter sig över oss andra och menar att vi är mindre vetande på området.
H.C. Andersen var ett geni!
Han skrev nämligen Kejsarens nya kläder, en berättelse som beskriver exakt vad "fiiiinkultur" är för något.
mvh R
PS. Dockan gjorde jag i ett tidigare liv DS.
...och det är bara ett par tre månader kvar....
Nu vill man gärna ha tulpaner!
För ett tag sedan kom jag hem med en bunt glad i hågen.
Tyckte det blev lite glest i vasen och när jag räknade så var dom bara sju.
Ända till förra året så har det alltid varit tio i bunten, i alla fall där jag har handlat.
Men nu ser jag i annonser och annan reklam att man har sju (med små bokstäver) i plastförpackningen.
Men priset är detsamma som för tio!
Det kallas för smyghöjning!
Husbonden behöver stålhätta på sina skodon såklart. Man vet ju aldrig när något nöt eller häst ställer sig på ens fötter. Häst går väl an för dom är känsliga och lyfter upp med en gång men ett nöt.....har dom väl placerat sin klöv på ens fot så får man ta till våld för att dom ska flytta sig.
Skor och stövlar med stålhätta är mycket dyrare än dom utan.
Husbonden köpte nyligen ett par jodphurs i fina ridbutiken till det facila priset av ca 1200 pix.
Huliganen, som besöker Ullared och GK ofta eftersom hans tjej bor där, köpte ett par dito för under 400 pix.
Med stålhätta och skinn i ovanlädret, enda skillnaden är att på de förstnämnda är det två stroppar.
Dom heter ju naturligtvis inte detsamma men i den här familjen har vi aldrig förstått betydelsen av fiiina etiketter.
Nu har Husbonden ett par jodphurs till av den senare sorten, till bäst.
Vi som bor lite avsides i den mening att vi inte kan springa ner på gatan och slinka in i någon butik av vilket slag det vara månde är lite fixerade vid posten/postlådan.
Tidningar t ex är inget man spontanköper varje dag vid matinköp utan man prenumererar.
Jag kastar lystna blickar på Husbonden när han hoppar ner från traktor eller stiger ut bilen med posten under armen för att se om bunten är extra tjock.
Det kan inte hjälpas men det är en högtidsstund när det är en tidning med.
Jag har lyckats få kontroll över mitt tidningsmissbruk så nu har jag bara en inredningstidning och två fototidningar. Det har varit perioder då jag haft alla svenska fototidningar men det blir lite dyrt i längden.
Dock måste jag erkänna att tidningsavdelningen på stora livsmedelsbutiken drar som en magnet när jag någon gång i månaden måste storhandla och då slinker det ner några läckra magasin det kan inte förnekas.
Så, idag fick jag nys om att Tidningskungen har ett generös erbjudande som går ut på att om man bloggar på ett trevligt sätt om ämnet och länkar just dit så får man en gratis prenumeration.
Inredningstidningen jag har är Lantliv (såklart) som är både vacker och inspirerande tillika matnyttig. Uppskattar att man samlat de flesta annonser längst bak och om man inte är intresserad så är det bara att hoppa över dom sidorna. Ser fram emot ytterligare en prenumeration av någon intressant tidning att luta mig tillbaka med i skönaste fåtöljen.
Min lilla kompis Ludvig i snygg förpackning.
Glöm inte att klicka!
mvh R