Sexuella trakasserier....

...jorå!
Man har varit utsatt!
Så sent som i onsdags.
En ung man krafsade mig på innanlåret, inte en gång utan fyra gånger!
En liten stund levde jag upp en smula och tänkte: Fan, tanten kanske är lite tilldragande ändå trots ålder, rynkor och slapphull.
Men säg den glädje som varar, strax kom jag på att jag befann mig på röntgen och killen band fast något slags riktmärke runt låret för varje plåt.
En stund senare höll jag på att trilla dit för nyss nämnda ofog själv.
Ortopedläkaren förhörde sig om min hemmasituation, om jag bodde ensam och om jag var gift och jag kontrade med att fråga om han ville flytta in.
Antagligen var han inte mottaglig för min charm för han höjde bara på ögonbrynen eller så sitter han just nu och planerar att anmäla mig för trakasserier.
 

"Carpe Diem....

.... för Helvete!"
Titeln på en bok som jag just läst.
Och det är ju det som är frågan?
Hur i Helvete fångar man dagen.
Har försökt i många år men när jag ligger där i min säng på kvällen och summerar så inte fan har jag lyckats med det.
Christina Stielli, välkänd föreläsare nappade på ett erbjudande om en allomfattande kroppsundersökning och fick det omskakande beskedet att hon kommer att bli dement. Undrar om hon kan fånga dagen efter det beskedet.
Lev i nuet, hävdar somliga!
Jadajada, djävligt lätt när man har en mamma som fyllt 94.
Framtiden är lite lättare i all den stund man har barnbarn som är 19 och 2 år men samtidigt väldigt bekymmersamt då vi lever i en värld och ett land som styrs käpprätt åt helvete.
Ja, hur man än vänder sig så har man röven bak.
Någon som har en patentlösning kanske?

Förföljd ängel.....

...är titeln på uppföljaren och minst lika bra.
Skulle finnas fler kvinnor som huvudpersonen så skulle vi inte behöva ha en massa upprop som vittnar om många mäns maktfullkomlighet.
Allra bäst vore det med ett totalt matriarkat om du frågar mig.
Då djävlar.....

Musskrämmare.....

Undrar jag om man ska ta och bytade de där manickerna för bakom ryggen på mig sitter det en liten gnagare i fällan  saligen avsomnad. Uppenbarligen har effekten av skrämmarna avtagit eller så var detta en mus med hörselnedsättning.
Då är frågan, ska jag satsa på hörapparater för möss eller köpa nya skrämmare med ev. en annan frekvens på ultraljudet (som att jag begriper det men det låter bra).
Faktum kvarstår, det funkade ju förra musperioden, trots forskarnas tummar neråt så jag satsar nog på nya apparater.
Nu ska jag ta sats och gallskrika på Husbonden så han hämtar döingen.

Det här med humor.....

.... är det så himla roligt alla gånger?
Nä, jag tycker inte det.
En del "ståuppare" hävdar motsatsen och kläcker skämt om de flesta sjukdomar t ex. 
En kvinnlig inom skrået tyckte det var jättekul att göra sig rolig på bekostnad av en person med epilepsi. Det tyckte inte jag eftersom jag är uppvuxen med den åkomman i familjen och jag kan garantera att man kan hålla sig för skratt när en person får ett stort anfall. 
Efter det har jag tyckt genuint illa om denna "skämtsamma" damen.
Väldigt många kör med en slags envägsskämt och skulle man vända på en enda av ett sådant så skulle man bli kallad rasist direkt.
När jag gick i skolan så valdes några barn ut att framföra/underhålla med något på examen och jag var ett av dom en gång.
Jag skulle läsa en limerick på engelska, förmodligen för att jag hade ett bra uttal (oxford-english) och den lät: 
There once was a man from Calcutta
he spoke with a terrible stutter
and he said will you pass me the cheese
and the bu bu bu bu butter.
Jättekul....not!
Att det fanns elever som hade denna talsvårighet tänkte man inte ett dugg på.
Själv gillar jag att slänga käft och skämtar friskt, gärna under bältet men det får aldrig bli grovt. 
Antagligen är jag väl en tråkig jävel utan humor för jag skrattar endast  undatagsvis åt "ståuppares" skämt och då är det oftast med dom som har modet att skämta om sig själva, som har självdistans och som bjuder på sig.

Det kan man inte tro....

...att den här boken är skriven 2011, alltså långt innan alla "metoo"-upprop.
En lustig tillfällighet att jag skulle välja just den i mitt ljudboksflöde, jag hade inte en aning om vare sig handlingen eller författarna.
En något säregen bok som inte liknar något annat jag läst men så aktuell.

"Förfärande ängel" av Eva Swedenmark och Johan Henniger

Tänkvärt!

Tänkvärt i allra högsta grad!

 

Flitens lampa....

...lyser och det blev ett några ljuslyktor.

 

Stressigt....

... tycker jag att det är när människor tar ut julen tre månader i förskott.
Plockar fram och pyntar, njuter och myser, rycker upp smågranar i sätter i glasburkar, tänder ljus och tindrar med ögonen.
För helskotta, julen är väl hysterisk ändå utan att man behöver fira sex månader, tre före och tre efter.
Ge mig kraft, men har jag tur så byter jag knä lagom till jul och då kan jag legitimt säga att jag skiter i hela djävla spektaklet!

Värdegrund....

....i all ära men för mig klingar det falskt numera.
Rättvisegrund tilltalar mig betydligt mer.
Värdegrund har för länge sedan mist sin mening och ska jag vara helt ärlig så förstår jag inte ordet.
Alla människors lika värde?
I vilket stadie då?
Visserligen föds vi alla lika nakna men sedan skiter det sig uppenbarligen för en hel del av mänskligheten och deras "värde" naggas i kanten. Somliga blir totalt värdelösa om du frågar mig. 
Det är i det läget begreppet rättvisegrund borde komma i bruk men i det här landet kan man inte ens stava till ordet, allra minst de maktfullkomliga, "förtroendevalda".
Nu skulle jag naturligtvis räkna upp allt orättvist men till det räcker vare sig min tid eller min ork, det enda jag kan göra för att protestera och reagera över allt som pågår i det här landet är att dela inlägg på Facebook som upprör och berör. 
Ganska fegt det erkänner jag men jag vågar faktiskt inte kommentera och uttrycka min, på rättvisegrundade mening för då är faran stor att jag blir klassad som det mesta som slutar på -ist.
Jag slutar som jag gjorde i begynnelsen på bloggandet men med ett litet tillägg:
"Jag är så glad att jag är svensk....i helvete heller!  Snarare tvärs om! Jag är rädd, frustrerad och djävligt förbannad över hur makthavarna beter sig och använder begreppet "värdegrund" för att rättfärdiga sina fullkomligt horribla beslut när dom istället skulle agera och regera utifrån rättvisegrund!

Farmor upp idagen....

Donald Trump......

....borde förses med tvångströja och låsas in på närmaste hospital för något fundamentalt fel är det på honom.
Min personliga diagnos är att han har förstadie till framlobsdemens (googla på det).
Han tycker att det är berömvärt och ger Kinas styrande kredit för att suga ut ett annat lands folk och resurser eftersom det gynnar Kinas egna befolkning.

Vårdcentralen....

....i X-by missade en cancerknöl får man information om idag på nyheterna.
Jaha? 
Och?
Det är väl snarare regel än undantag.
En god vän, död sedan några månader sedan sökte hjälp under flera år för viktnedgång och ihållande hosta på vårdcentralen. När han väl blev remitterad för röntgen var det för sent, han hade obotlig lungcancer och fick ett år av fruktansvärt lidande både för sig själv och anhörig.
En annan vän sökte på samma vårdcentral för magsmärtor och fick magsårsmedicin under lång tid. När hon till slut fick remiss visade det sig att hon hade cancer i magen och genomgick operationer och behandlingar under några år men till slut avled hon.
Själv bytte jag vårdcentral till en med fastanställda läkare och vid första besöket, efter bara några minuter hade jag fått svaret på mina symptom och sedan dess käkat Kortison.
Finns det någon landstingsstyrd vårdcentral som inte har missat livsavgörande symptom?
Så, vad är problemet?
Problemet är att icke kunniga politiker fingrar på sådant de inte har en aning om istället för att låta dem som har kunskapen och som arbetar i sjukvården sköta det.
Och hur i helvete man kan tillåta stafettläkare och annan stafettpersonal med för den delen övergår mitt förstånd!

1,3 miljoner ton.......

...mat slänger vi varje år!
Smaka på det!
Eller rättare sagt, det var kanske det vi skulle ha gjort, smaka alltså.
Innan vi dänger iväg det som utmärkt väl lämpar sig för människoföda bara för att det står en datum på.
Men vi är slavar. 
Slavar under flera "styrelser" med dess maktfullkomliga "förståsigpåare" som gång efter annan höjer varningens finger och manipulerar oss att tro att t ex matvaror vet vilken datum det är.
Lite konstigt att vi som lantbrukare har lyckats överleva både opastöriserad, icke homogeniserad mjölk som i sin tur inte har haft en aning om "bästföre".
Förr hade vi hushållsgris som glufsade i sig det som eventuellt blev över men idag får man inte ge grisarna färdiglagad mat som t ex det som blir över på skolor, sjukhus etc.
Fråga mig inte varför, är det för att grisen inte ska bli sjuk?
Naturmupparna ylar sig blå över våra kor och deras utsläpp och särskilt i västra götaland vill man decimera kostammen radikalt. Undrar just om de har rest runt i länet och om de i så fall har sett några kossor. I vår kommun finns det bara tre eller möjligen fyra mjölkbesättningar kvar.
Sedan kan man fråga sig om det hjälper? Resultatet lär bli en ökad import på kött från länder med noll koll på vare sig det ena eller andra.
Vi är toppstyrda av experterna och ibland tror jag att det är av ren bekvämlighet som vi inte ifrågasätter utan bara lallar med som en skock får.
Detta inte bara vad det gäller mat utan det mesta som styr vårt liv.
Det finns två sätt att hålla ett folk i shack. Antingen svälter man människor så att de inte orkar opponera sig eller så passiviserar man dem genom att invagga dem i en falsk trygg- och bekvämlighetskänsla. Lagom däst och lite halvslö gör man inte så stora hopp.

 

På förekommen anledning....

....så kanske man skulle ta och göra ett inlägg, det var ju ett tag sedan.
Och anledningen är att en bloggmadam tyckte att det var glest mellan mina inlägg.
Och det kan man ju tycka.
Vad har då hänt sedan sist?
En hel del och ganska lite, allting är ju relativt som Huliganen brukar säga.
Gårdshunden bor inte här längre och han lägger inte sitt stora huvud i mitt knä mera för att bli kliad mellan öronen. Kanske att ängeln Gabriel eller någon anna typ med vingar förbarmar sig över honom när han pockar på uppmärksamhet. Saknad är han i alla fall, särskilt av Husbonden.
Hela sommaren har gått åt till veterinär- och rehabbesök med Pittbullen efter en ryggoperation, och själv har jag besökt vårdcentralen tre dagar i veckan för omläggning efter att ha kört en pinne i benet. Och jag kan skylla mig själv för att jag inte klippte av grenen på den gamla rosenbusken tillräckligt långt ner. Att man käkar Kortison gör inte saken bättre kan jag säga.
Den ständiga glädjekällan Calle fyllde två i somras och trodde häromdagen att det brann i stallet för han körde igång eldsläckaren som var idiotiskt placerad inom räckhåll för hans teleskoparmar.
En annan dag hoppade han in i Pajpajs (farfars) bil, som var startklar med hästtransporten påkopplad och låste dörrarna samt tog ur startnyckeln. En lätt hysterisk Husbonde vädjade och hotade och till slut låste den lilla gossen upp bilen igen.
Behöver jag säga att detta barnbarn älskar traktorer och andra stora lantbruksmaskiner och dessutom är väldigt teknisk. Detta fick Husbonden erfara under tröskningen när ett halt ton säd rann ut på marken för "någon" hade ryckt i spaken när "någon" fått sitta på tröskan alldeles själv en liten stund.
Calle är omåttligt populär på dagis och även Pajpaj kan man förmoda de dagar han hämtar sitt barnbarn på dagis med traktor. 
Ja. så där flyter dagarna, ganska ointressanta för utomstående kan man tycka. 
Frågan är vad ska man blogga om?
I mitt huvud gör jag inlägg på inlägg men de är av sådan art att de kanske inte lämpar sig att fästa på skärmen eller så är jag bara feg. I dessa dagar får man ju verkligen hålla tand för tunga innan man benämner saker vid dess rätta namn.

Glömde en sak: Sådan här tar upp mycket av min lediga tid just nu