lördag 4 juli 2020

Resande av livsfarligt vapen

För några dagar sedan var här ett herrans oväder.
Den tunga hettan byttes mot störtregn, blixt och dunder och tromber som tryckte ner björkarna utanför köksfönstret mot marken.
Direkt så försvann elen naturligtvis.
Ibland luktade det nästan svavel tyckte jag (inbillning så klart).
Plötsligt utbröt det ett helvetes larmande utanför. Ett ljud vi aldrig hört förut.
Två yra höns sprang nästan omkull varandra för att hitta var larmet kom ifrån, lite rädda för att det kanske var ett brandlarm.
Öppnade altandörren och sprang ut i hällregnet och då blev ljudet ännu värre.
Så kunde jag lokalisera var det kom ifrån: Kalles rymdgevär!
Fått fnatt och överslag i regnet och vrålade som en mistlur.
Slängde över det till Husbonden som frenetiskt tryckte och vred på allt men icke.
Bestämde oss för att slänga den så långt ut från huset som möjligt eller möjligen slå sönder eländet.
Då tog batteriet slut och sakta men säkert tonade ljudet ner och vi kunde återgå till att sitta och vänta på att elen skulle komma tillbaka.
Den kom någon gång mellan elva och tolv på natten, det vet jag säkert eftersom jag vaknade av att teven körde för fullt, fläkten blåste och frysskåp, ugnar o.d. pep i kör.

Inga kommentarer: