Hösten som jag ser den

Snacka foto!

Det torde vara bekant att jag fotograferar.

Det har jag gjort i många år men det har av eskalerat på senare tid när digitalkameran kom.

Tycker också att det är roligt att tävla för något ska man ju använda bilderna till.

På Facebook förekommer ett otal sidor med fototävlingar.

En del fungerar så att medlemmarna röstar fram bilder och i andra så är det sid-ägaren som bestämmer.

Jag vinner allt som oftast och det gör mig glad för då får jag ett kvitto.

Ibland vinner jag vecka efter vecka och då uppstår problem.

Inte för mig men mera för medtävlarna.

De allra flesta har flera hundra "vänner" på Facebook som villigt röstar fram sin "fotovänner" men det har inte jag. Jag har ca femton vänner varav tre stycken också fotar och tävlar.

Ändå tror surkarten att jag röstas fram av "vänner".

En annan åsikt är att bilderna är manipulerade i PS eller något annat redigeringsprogram och då är det orättvist att dom bilderna ska vinna.

Då vill jag en gång för alla förklara följande:

Man kan välja att ställa in olika värden, skärpa, kontrast, färgmättnad etc etc. direkt på kameran eller så kan man som jag ha alla värden på noll och sedan behandla i  t ex. Photoshop.

Man kan fotografera med förinställda program eller så kan man som jag fota mauellt.

Jag fotar dessutom i RAW-format.

Om man tror att bildbehandling är något nytt så tror man fel, förut skedde det manuellt i ett mörkrum och mycket långsammare och fotografer har i alla tider "manipulerat" sina bilder.

Någon tycker att man ska tävla på samma villkor men det är en utopi.

I så fall ska vi alla ha samma kamera, samma motiv och samma fotoförhållande och också samma kunskap inom foto.

Jag lägger en herrans massa tid och skamligt mycket pengar på mitt fotande så varför skulle jag inte ta bättre bilder än den som inte är beredd att göra detsamma?

Istället för att titta och lära så kommer man med fjantiga påstående som bottnar i okunskap och ren och skär avundsjuka.

För femte året i rad.....

....och alldeles åt helskotta för tidigt så besökte väninnan och jag julmarknaden på Hällekis Säteri.

Inte så mycket för själva marknaden utan mera för platsen som sådan.

Det vackra orangeriet där man äter sig halvt fördärvad för 145 kronor.

Då ingår två olika matiga soppor, hembakat bröd, dricka, Ris a la malta med saftsås, kaffe med chokladkaka med visgrädde, toscakaka, chokladbollar, mjuk pepparkaka, syltbröd samt fri tillgång på vindruvor som hänger fullmogna över huvudet på en. Stånk!

Det stora växthuset är en enda stor matmarknad där man får smaka på det mesta och sedan är hantverkarna utspridda i stallar, magasin och andra uthus.

Eldar, marschaller och granris gör påminda med doftslingor överallt och det hela är faktiskt en upplevelse även om det är i slutet av oktober.

Kinnekulle bjöd dessutom på sprakande färger.

En av stallbyggnaderna

Ingången till loftet på ett sädesmagasin

Tomtar från Alingsås tillv. av Siw Stening

Mjuka tomtar och som här hårda tomtar

Orangeriet

Skicklig mathantverkare

Smaka, smaka, smaka........

 



















På ett loft träffade jag en kvinna som jag så väl kände igen. Blev lite konfunderad och osäker på om jag skulle hälsa eller inte men gjorde det i alla fall och påtalade samtidigt mitt predikament. Hon skrattade hjärtligt och då trillade tioöringen ner på mig, det var "bondesökerfru Maritha" som gifte sig med sin härliga bonde i Götene. Det ena gav det andra och eftersom vi sitter lite i samma båt så blev det en glad liten pratstund och hon bjöd verkligen på sig själv den rara människan. Och för dom som undrar så är dom fortfarande lyckligt gifta.

Om jag handlade något?

Jodå, en ljuvlig tvål (av Maritha) och fem marsipancigarrer i olika smaker för att ge till pappa på Fars Dag.

Duscha......

.....blåsa, spackla, klä på, hämta väninna, köra tio mil....Hällekis Julmarknad, here I come!

Så var det dags igen!

Blogger eller Google avkräver mig mitt mobilnummer för att höja säkerheten på min blogg och får dom inte det så släcker dom ner den!
IGEN!
Nu börjar jag bli riktigt gramse!

Att det kan vara så svårt....

....att plocka in i diskmaskinen.

På ett vettigt och systematiskt sätt alltså.

Det händer att Husbonden förbarmar sig och befriar den överfyllda diskbänken på använt porslin.

När jag sedan ska fylla på så måste jag plocka om allt för ingenting står där det ska.

Allt är hullerombuller utan en tanke på att det ska plockas ur och att var sak har sin plats.

Huliganen är inte bättre han när han efter söndagsbjudmiddagen ska stryka sin mamma medhårs genom att duka av.

Upp och ner och hit och dit utan organisation.

Undrar i mitt stilla sinne och med risk för att få på moppe, om det är typiskt karlar.

Mer bilder från kusten

Ja, ja det blir tjatigt men vad tusan ska man göra med alla bilder annat än att lägga ut på bloggen?

Grebbestad

De små kustsamhällena har stora pampiga stenkyrkor som väl bäst lämpar sig för stadsmiljö kan man tänka.

Kan det ha med Schartau att göra tro?

Evert sitter dock mitt i smeten med sin luta i knät. Undrar om någon tvättar av honom ibland för ingen måsskit vilade på hans huvud.

För övrigt så torde det inte vara lämpligt att fjärta bland husen.

Trångt är väl bara förnamnet och inte så attraktivt för en som kommer från de stora vidderna.

Ta då i beaktande att turistsäsongen är över och de flesta utskänkningsställena är stängda.

Ett gäng glada amatörer.....

....som det så käckt heter, var på utflykt till Fjällbacka, Grebbestad och Tjurpannan förra lördagen.

Några var inkvarterade i Fjällbacka på ett fantastiskt fräscht och modernt vandrarhem hela helgen för den fjantiga summan av 200 kronor natten.

Stora rum med sängar, soffa, kylskåp och egen altan, vad mer kan man begära.

Det är inspirerande och roligt att kravlöst utöva sin hobby tillsammans med likasinnade nördar och om gänget dessutom har både humor och värme så blir det ännu bättre.