Den vår......

....de svaga kallar höst!

Minus....

....fem grader och åkrarna är krispigt vita.
Undrar om mina fotomodeller stått pall?
Ska väl vara Höstastern då.
I onsdag var det en minusgrad och på väg till marknaden blänkte det blått vid sjökanten, en Lupin minsann som blommade om. Sådant gläder ett fotohjärta.
Tittar jag ut genom köksfönstret kan jag se Rosenskäran och den är bara att dra upp och slänga.
Vad ska jag nu fota när alla mina modeller frusit ihjäl?
Blir väl att gå till blomsteraffären och köpa dyra snittblommor....

Saligen avsomnad

Fotograferad den 25 september

Hur man skapar sysselsättning

Sittande regering kanske skulle ta IKEA:s arbetsmarknadspolitik abnotam.
För tre veckor sedan gick en liten plastbit av på microvågsugnens låsanordning.
Husbonden klistrade fast den med superduperlim och det höll en kvart så var det kört igen.
Alltså bestämdes det att införskaffa en ny och eftersom IKEA har fem års garanti så fick det bli där inköpet gjordes.
Kan meddela att en inbyggnadsugn väger fem gånger så mycket och kostar tio gånger mer än en vanlig.
Jättekäckt, Bara att klä av, lyfta upp och stoppa i kontakten eftersom där suttit en förut.
Det vill säga efter långt funderande över vilken list man skulle använda.
Det fanns nämligen två lister och två skruvar medskickade samt en notering som sa att om IKEA-skåpet var köpt före -06 använder man den ena listen , annars den andra.
Jaha, om nu skåpet inte är köpt på IKEA?
Vi tog den listen som klistrades på, det var enklast.
I med kontakten och tryckte på knappen och fanskapet lät som ett tröskverk!
Ringde och felanmälde enligt medsända papper.
Två till tre dagars väntetid så skulle reparatören komma.
Efter två veckor ringde jag och gjorde mig påmind.
Ojsan, kanske meddelandet kommit bort, himla förargligt.
Dagen efter ringde reparatören och sa att han kommer om en vecka och det är idag.
Han har just konstaterat att en mackapär är trasig och måste beställa en ny vilket kan ta tre till fem dagar att få fram.
Så får han köra hit igen, ca 3,5 mil en väg och montera in den.
Gissningsvis kommer det hela att ta fyra till fem veckor sammalagt innan apparaten kan användas.
Det hade med all sannolikhet varit mycket billigare för IKEA om vi åkt till varuhusest och bytt den samma dag men då hade det ju blivit några arbetstillfällen mindre.
Under tiden har vi en liten nätt micro á 350 kronor stående på bänken som fungerar alldeles utomordentligt.

Anni Gudrun....

... blev hennes namn.

Ljus och skugga

fascinerar mig.

Det vackraste ogräset

Naturens byggmästare

Nytillskott

Som bekant frös ju många växter och i tron att de flesta Clematis hade gått hädan så inhandlades nya och här är en av dom.
Nu var det inte riktigt så illa för när allt kom till kritan så var det bara en som inte klarat sig så nu har jag tre som trasslar in sig med varandra, en purpur, en ljusblå och en annan liten rackare.

Minimalistiskt

Höst.....

....eller?
Färgerna börjar i alla fall skifta.

 

Husbil kör jag....

....med bravur om du frågar mig.
Med cykelstället är den 7,70 m lång, väger nästan 4 ton och alltså inte ett fordon man knycker sig in och ut i filerna med.
Igår körde vi från Gränna och Visingsö och hade marschfart enligt tillåtet 110 km/tim.
En bra bit framför mig ser jag hur en långtradare skjuter ett däck och gummislamsorna far runt över vägbanan samtidigt som bromsljusen lyser röda.
Förutseende som jag är så pilar jag vänster och kollar så att omkörningsfilen är tom samt drar mig långsamt ut för att dels varna bakomliggande och dels komma om utan att behöva bromsa upp.
Plötsligt dyker det upp en Volvo som inte har tänkt annat än att köra om mig trots att jag har halva husbilen ute i ytterfil och blinkern påslagen.
Utan att lätta på gasen trycker han sig om med hjälp av halva körfilen och lite vägren i en hastighet på ca 130-140 km/tim.
Gissa vad han hade bak i bilen?
En rullstol!
Grattis Pucko!
För övrigt kan jag meddela att det osade svavel i husbilen ända fram till Jönköping.

Inga fjärilar....

...kommer till det dukade bordet.
Kan bero på att jag inte har någon Budleja i år kanske.

 

Hur man tänder.....

.....med tuttarna!
Det har att göra med storleken!
Nu vill jag påpeka att dom med snuskig fantasi göre sig icke besvär.
Det har nämligen att göra med förhållandet av höjden på köksbänkar, min, i detta fallet egna längden och tuttarnas dagsform eller snarare om dom är ihopknycklade i en behå eller lössläppta.
Man kan konstatera att man inte blir längre med åren utan tvärtom och i mitt fall handlar det om en tre till fyra cm kortare vilket jag vägrar att vidgå om någon frågar om min längd utan jag uppger min ursprungliga eftersom mitt BMI ser bättre ut då.
Alltnog, när vi bytte kök för några år sedan så var arbetshöjden ökad med tio cm, alltså en diff på tretton-fjorton cm vilket fick mig att känna mig som en pygmé i mitt eget kök.
Och nu kommer vi till själva tändandet för det är spisen jag lyckas tända varje gång jag ska torka av kaklet bakom hällen.
Den har ju tuch-kontroller och dom sitter längst ut samt är hällen extra stor, det ska ju vara storvulet i ett lantkök eller hur?
Så, varje gång jag sträcker mig över så lägger jag tuttarna på kontrollerna och vips så går plattorna igång.
Himla praktiskt!
Som tur är så piper fanskapet varje gång så jag kan stänga av men irriterande är det.
Undrar om inte detta kan vara anledning att byta till något bättre, en induktionshäll t ex. men då ska reglagen sitta längst in
 


 

Fototrisstema: Favoritställe....

....vattenhål, smultronställe, oas....man kan kalla det vad man vill.
Med lite eftertanke så var svaret givet: Hemmavid!
Mycket resande har det blivit både långt bort och nära men med facit i hand så........
Och var är det jag fotograferar mest?  Absolut hemmavid.
Så, så får det bli, bilderna är tagna exakt där jag bor med kameran riktad åt olika håll.
Vingresor är generösa och ger ett presentkort till vinnaren av trissen och skulle jag mot förmodan vinna så skulle jag nog välja Marrakech i Marocko som resmål för färgerna, dofterna, smakerna och människorna.
Andras favoritställe hittar du här på Fototriss.

Utsikt från köksfönstret

I min vildvuxna oansade trädgård

I beteshagarna går fem Nordsvenskar

Klara

Veckans fönster: Skräckfyllt

Fler skräckfyllda fönster finner du här hos Susanne.

Fotograferat på Huseby. där fröknarna Stephens nog levde ett ibland skräckfyllt liv

Fådda rosor och andra