Sjön Åsnen....

....i Småland är fantastiskt vacker.
Fullt med öar och man kan fara längs med och ibland mitt i.
I ena änden ligger Huseby som har en historia med både skandaler och annat bakåt i tiden och andra änden ligger Kurrebo med ett vackert vandrarhem och en stor trädgård som drivs av Br. Nelsson.
En gång fanns här ca femhundra äppleodlare och det finns fortfarande många träd kvar.
Den bedövande doften av blommande Lind ligger över Kurrebo och surret från miljoner vingar är nästan öronbedövande om man ställer sig under träden.
Kanske därför det säljs honung på var och vartannat ställe.
Mycket blommor blev det.
 

I´m back!

Ibland blir det inte som man tänkt och planerat.
Inte det minsta!
Det var ju tänkt att Husbonden, Gårdshunden, Pittbullen och jag skulle fara runt som skållade troll i Sveriges land i den inköpta husbilen.
Högst densamma som efter lååång tid av kollande, rundresande till alla, säger alla husbilförsäljare i västra delen av landet och lite utanför blev just denna som varande den bästa för våra hundar. Att den också skulle vara bra för oss själva var av sekundär betydelse.
Packat och klart förra söndagens eftermiddag.
Vi körde bara två mil första sträckan för att få en mjukstart, sedan slog vi läger i Gräfsnäs Slottspark.
Måndag morgon drog vi mot Skara, där konstaterade vi att Gårdshunden, förutom att han definitivt inte gillade läget hade fått blodöra, så då gjorde vi en "göteborgare" (U-sväng) och drog hem igen.
Veterinär uppsöktes dagen därpå och nödiga medikamenter inhandlades.
Efter att ha hämtat krafter genom att få sova i egen säng så stuvade vi in oss igen och ställde kosan norrut.
45:an, Dalsland, Värmland, Dalarna och så var det tänkt Jämtland och Föllinge.
I Sveg insåg vi att det var läge att vända hem igen.
För det första så infann sig inte den där omtalade frihetskänslan.
För det andra, att leta efter P-fickor var och varannan kilometer för att köra in och släppa förbi alla som körde fortare än vi samt valla en hyperventilerande, dreglande Gårdshund gjorde att stressnivån var oroväckande hög.
Så, efter två nätter var vi hemma igen och två gladare hundar får man leta efter när dom slapp ur bilen och kunde rusa runt i trädgården.
Nu förbarmade sig Huliganen över oss och agerade hundvakt så vi kunde sticka iväg ytterligare några dagar.
Men jag väntar fortfarande på den där fantastiska frihetskänslan.
Det där man hade räknat med, att bara kunna stanna till, var som helst för att sova en natt kan man glömma. I alla fall längs med turistvägarna, typ 45:an.
Vi satt i godan ro, dolda av bilen på en icke markerad rastplats när en utländsk, rostig gammal bil med fyra män kom sladdande in i försök att tränga sig in bakom bilen men när dom fick se oss och Gårdshunden fick dom snabbt in backen och rivstartade sig därifrån så gruset sprutade. Det är möjligt att jag har fördomar men jag är övertygad om att bilen varit tömd om vi inte hade varit där.
Och faktiskt så såg du inte en enda husbil som var parkerad ensam någonstans.
Så mycket för den friheten.

Pittbullen har intagit vaktposition

En underbar Camping vid Värmlandsporten där flottarna gled förbi på Klarälven

Tvättning av nykärnat smör på en levande fäbod

Modern fäbojänta.

Levande fäbod innefattar getter

 

Stängt för semester....

....ber att få återkomma!

Liljorna...

...och rosornas tid.

04.30....

.....i går morse.
Soluppgång.
Älgörtens söta doft.
Dimman över dalgången.
Elefanttampongerna huller om buller.
Så värst mycket mer kan man inte begära.

Lagen om alltings djävlighet

Som om det inte var nog med att rundbalspressen har varit sönder tre gånger, jodå det gick av en kedja också men det tog inte så lång tid att laga, så la min bil av idag.
På accelerationssträckan till motorvägen!
För att göra trafiken så smidig som möjligt, till skillnad på dom fåntrattarna som nödvändigtvis ska få den snabba trafiken att stanna upp genom att sega sig ut, så öste jag på utav bara attan.
POFF sa det!
Djävlar där small ett däck!
Turligt nog var där en ficka som jag rullade in på, snabbt ur, men inget fel på däcken.
Kanske inte var min bil som lät intalade jag mig.
Försökte köra ut på motorvägen men då fick bilen stora skälvan eller rycket för det gick en meter så tappade den all kraft, en meter  och så vidare.....som en djävla groda alltmedan trafiken svepte förbi i hundra knyck.
Jättekul!
Skrattade hela tiden!
Eftersom jag inte kom så långt så kunde jag trixa in mig i fickan igen.
Ringde efter experthjälp, det vill säga Husbonden och Huliganen.
Diagnos: turbon!
Jippi! Ca tolvtusen feta plus arbetskostnad!

PS. Nädå Sven, jag är alldeles lugn! DS

Sjunger....

....på sista versen gör Pionerna och Papaverna är sedan länge överblommade.
Rosorna har börjat, d v s dom som klarat sig.
Trodde i våras att alla Clematis hade fått stryka på foten men dom är segare än så. Facit blev en avliden som redan är utbytt mot två nya.

Ryktet om min död var betydligt överdrivet

Nyutslagen

Pryder ändå sin plats

Shirley Temple....lever hon ännu?

Det lugna livet på landet

Solen skiner äntligen och svalorna flyger högt.
Ett högtryck breder ut sig över vår landsända.
Det är nu Husbonden blir jagad med blåslampa i akterkastellet.
Efter vecka på vecka av regnande och ingen vallskörd så ska allt göras, helst på en gång.
På gården står den nyinköpta husbilen som ska bära oss kors och tvärs över landet var det tänkt nu när vi inte har några kreatur att ta hand om....var det tänkt alltså.
Det går visserligen nio hästar i hagarna men dom får svärdottern ha kontroll på samt mata ladugårdskatterna.
Det tog inte lång stund förrän rundbalspressen gick sönder den första skördedagen.
En halv dag åt h....e!
Igår gick den sönder igen!
En hel dag till åt h....e!
Undrar just om det är någon som vill göra ett arbetsbyte med en bonde under någon sommarmånad?
Byta semesterledigheten mot svett, skit och blodsmak, för att inte tala om stressen över molnen som tornar upp sig ibland och en Husmoder där mungiporna hotar att försvinna under hakorna.
Alla som gnäller över matpriserna och som istället för att köpa svenskt lägger importerat kött från Sydamerika av tvivelaktig kvalitet eller grisfilé som stinker av galt och urin från grannlandet på grillarna skulle tvingas göra samhällstjänst på ett lantbruk minst en vecka.
Få se sedan om inte den irländska oxfilén fastnar i halsen.
Märks det att jag är lite grinig idag?

Summan av kardemumman....

....eller sviterna efter barvintern.
Pest eller kolera tycks det.
Vill man vara utan (nästan) sniglarna så får man finna sig i att en del växter kan se ut så här eller tvärtom.

I år

Förra året

Det skär i hjärtat att se Honungsrosen på detta sätt men nu kan man konstatera att det blir kapning jämns med knäna till nästa vår.

Drama i natten?

Något väckte mig vid pass 03.00 i morse.
Inget konstigt i det, kan ha varit en trånsjuk hankatt som "rolvat" (dialektalt) utanför sovrumsfönstret. Det händer allt som oftast, man kan dock undra över beteendet eftersom honkatterna håller till i ladugården och inte i mitt sovrum.
Alltnog, totalt omöjligt att somna om så efter en timma gick jag upp och redde mig en mugg kaffe och somnade sedan gott i fåtöljen med Pittbullen i knät och Gårdshunden vid fötterna.
Klockan 06.00 kom Husbonden, fixade sitt svarta kaffe och satte sig i den andra fåtöljen.
Helt enligt våra rutiner så for den manliga delen av familjen iväg på cykel, d v s Husbonden trampar och Gårdshunden springer bredvid för att motionera lite samt hämta dagstidningen.
När dom var hemma igen sa Husbonden att det var blod på vägen vid vår uppfart.
Något har alldeles tydligt blivit påkört men vad?
En katt, ett vildsvin eller något större vilt?
Någon har tydligen smitit i alla fall!
Och varför vaknade jag vid den okristliga tiden?
Mystiken tätnar....man kanske skulle skriva en deckare!

 

Brinnande kärlek .....

.... Veronika och Franskt Kungsljus på morgonpromenaden.

En liten Dahlia....

....i kruka undan sniglarnas glupskhet.

Fuccia....

...Bloddroppe.

Det är något lurt på gång.....

.....eller snarare på vägg.
Försommaren 2011 planterade jag en vinranka på ett ställe där det misslyckats med Clematis flera år i rad.
Den växte bra men trots att den skulle klara många köldgrader så var den död påföljande vår, 2012 alltså.
Då planterade jag åter en Clematis envis som jag är. Bytte ut jorden efter alla konstens regler.
I våras kunde jag konstatera att den tillsammans med en massa annat frusit ihjäl så jag rev upp den i akt och mening att plantera något annat.
Men innan jag kom till skott så började det rangla upp gröna rankor och nu är frågan: Vad är detta?

Rosor äro röda....

....skrev man i poesiböckerna men det finn ju andra färger.
Idag firar vi ROSENS DAG!