Ljuset i tunneln

Varför jag inte går till skogen ensam

För övrigt tycker jag att älgen är ett fult djur

Så här i svamp- och bärtider ska jag berätta om ett stor trauma jag varit med om.

För ett antal år sedan var Husbonden och jag i skogen för att plocka trattisar.

Tillgången var enorm.

Det var liksom bara att repa och ösa ner i papperskassen.

Då blir man girig.

Och det straffar sig.

Husbonden tyckte att det räckte men jag ville ha mer så jag stannade kvar och plockade medan han gick före till bilen som stod ca hundra meter därifrån.

Det blev alldeles tyst i skogen.

Så började det knaka och braka.

Samtidigt hördes ett ljust läte som alla jägare vet är älgtjurens brunstrop.

Men inte jag!

Säkert bara ett rådjur, men för säkerhets skull klev jag upp på en meterhög sten bakom ett grovt träd och höll andan.

Ut ur småskogen kliver en gigantisk älgtjur, den störste då levande, jag lovar.

Minst hundra taggar i kronan, så stor var den.

Den kliver rakt emot mig!

Jag är stel, fastfrusen!

Mina hjärtslag ekar i skogen!

Han stannar några meter ifrån mig och lyssnar.

Han är så nära att jag, om jag hade kunnat röra mig och hade haft kameran med, kunnat ta macrobilder på nosen.

Då sker allt i ett: Husbonden smäller i bildörren, älgen fryser till en hundradels sekund och kastar sig bakåt och jag kommer ur min förlamning öppnar käften och gallskriker.

Älgen galopperar åt ena hållet och fran andra hållet kommer Husbonden klapprande på vägen för han har bytt till träskor.

Då kommer frossan och tårarna.

Jag skakar som ett aspelöv och grinar och hulkar.

Visar mina händer för Husbonden.

Små bloddroppar tränger fram.

Så hårt har jag kramat trädet med händerna i ren och skär skräck.

Husbonden som trott att jag ramlat och minst brutit benet med tanke på vrålet, ramlar ihop och skrattar ihjäl sig och då grinar jag ännu mer.

När vi går därifrån, går och går, snarare fick Husbonden släpa mig för bena var som överkokt spagetti, så visar han mig på spåren i väggruset.

Älgen hade sladdat runt och rivit upp stora diken med klövarna i sitt försök att komma undan.

Behöver jag säga att detta är en av Husbondens favorithistorier i sällskap?

Jag vet att älgen inte är farlig och att den är rädd för människor men jag kan garantera att älgen är inte räddare än jag.

Enligt mig duger älgen bara till en sak, nämligen ligga på tallriken i små, djävla munsbitar.

Tilläggas kan: Jag går inte till skogen ensam och om jag går tillsammans med Husbonden så får han inte gå utom syn- och hörhåll.

Se det var ett trauma som hetter duga.

mvh R

Det är förunderligt....

Denna bilden har jag på mitt Visa-kort, fattar ni?


Du och jag.


...... det här med kommunikation.
Han var två i maj och vi har utvecklat ett språk, som när vi är ensamma fungerar perfekt.
Med små, lågmälda ord, läten och tecken förstår han mig.
Och, vill jag poängtera utan godis.
Från att ha varit en riktig flängdåre som vid sex månaders ålder försökte ta kommandot genom att morra åt mig har han utvecklats till en behaglig, mycket älskansvärd medlem i familjen.
Visst, när det kommer folk så slår han till dövörat i ren glädjeyra men tack och lov så kan jag busvissla och det brukar tränga igenom.
Nu är det så att vi är två som fostrar och Husbonden använder inte riktigt samma kommandon som jag så det är inte lätt att vara hund alltid.
Ja, naturligtvis är det gårdshunden jag talar om.
Denna, långt ifrån söta men mycket distingerade herre som vaktar gården.
Som aldrig går någonstans och som gormar när en bil kör upp på gården eller det knackar på dörren men som dessemellan inte säger ett pip.
Utom när han sover, då är det tvärs om.
Han hör inget, ser inget och snarkar något fruktansvärt men vi har vant oss.
Ja, han ligger i sovrummet men har egen säng på golvet.
Han skulle aldrig komma på idén att kliva upp i möblerna för det vet han att han inte får.
Utom när vi inte ser, då använder han min tevefåtölj.
Smart är han och ögontjänare tillika så vi har aldrig kommit på honom och kan därför inte banna honom men det vita överdraget antar en något grådaskig ton efter några dagar.
Tur det är tvättbart.
Rasen dreglar mer eller mindre och han är inget undantag.
Hans salivavsöndring är dock minimal.
Egentligen bara när han har druckit eller när han åkt bil.
När han då ruskar på huvudet så att öron och läppar möts över skallen så flyger slemsträngarna långt upp på väggarna.
Mitt hem är vitt och ljust med avbrott.
Väldigt ofta får man torka av möbler och väggar.
Man har fått vänja sig vid stampat jordgolv för visst smutsar han ner.
Men Husbonden är inte ett dugg bättre.
Och jag kan inte tänka mig att varje dag torka golv, livet har så mycket annat att bjuda.
Det får räcka med en gång i veckan.
Då undrar vän av ordning hur i hundan man kan ha hund.
Och då säger jag: Hur kan man inte!
Vi försökte vara utan och det gick i två år.
Vi bestämde efter den gamla hunden att vi inte skulle ha någon mer och nu skulle vi minsann vara fria att komma och gå som vi ville.
Jo, tjenare, vi glömde av att vi hade kor och hästar och en gård att sköta.
Så, nu är varje dag ett nöje med en hund i huset, alltså 365 dagar om året.
Och det vill vi inte byta mot några dagars semester.
Förresten så köpte vi ju husvagn förra året för att kunna ta med oss hunden och meningen var att Huliganen skulle sköta de andra djuren men det vet ju alla hur det blev med den saken.

mvh R
PS Att detta är en kärleksförklaring till gårdshunden Bonzo, därom råder väl inga tvivel.DS

Till Pia

Schkaru ha en, hick, geting eller?

mvh R

Arbete pågår

Totar ihop en fotobok.
Sextio sidor plus omslag.
Kostar gratis.
Pris för att en av mina bilder kom med bland de tio bästa i en av våra veckotidningar.
Nej, jag prenumererar inte på den men mamma har den och tjatade hål i huvudet på mig för några veckor sedan.
Jag bara mååååste skicka in en bild.
Skickade fyra.
Den enligt mitt tycke sämsta bilden kom med.
Av tretusen bilder!
Inte illa pinkat av en trähäst.
mvh R

Gullriset......

......växer manshög.
Jag som är så liten försvinner helt i det gula havet.
Fortfarande så jobbar flygfäna för högtryck.
Humlor, bin och allehanda bevingade kryp.
Surrandet framkallat av tusentals små vingar är påtagligt.
Om jag blundar kan jag inbilla mig att det fortfarande är sommar.
Lite grand i alla fall.

En sak till....

...när jag ändå håller på.
Dagens stora nyhet: Pensionärerna ska få skattelättnad!
Ca etthundra kronor i månaden mer i plånboken!
Ja, jädrar i min lilla låda.
Då kan katten få mat också!
Det var det där med proportionerna!
Läkarna på Uddevalla Sjukhus har fast tjänst med femtiotusen kronor i månaden.
Samtidigt jobbar dom som stafettläkare och tjänar etthundra tusen kronor till, I MÅNADEN.
Ungefär hälften av det har en pensionär OM ÅRET, minus skatt.
Hej och Hå!
Jag är så glad att jag är svensk.......åh,åh!
mvh R

Ursäkta....

....men dom sista dagarna har det varit så mycket idiotprogram på teve så jag tror jag säger upp mig.
Jo, jag tittar på teve.
Vi här ute på bonnvischan har nämligen inte så mycket annat att roa oss med på kvällarna.
Man kan förvisso läsa en god bok eller handarbeta men bibban ligger långt bort och huset är fullt av handarbete.
Köpa böcker slutade jag med för tio år sedan när jag packade ca tio bananlådor med lektyr och ställde upp på loftet av utrymmesskäl och ändå hade lika mycket kvar i hyllorna.
Så, jag har datorn i knät och tittar på teve samtidigt, simultan som jag är.
Åter till programmen.
Vågar man säga att man tycker Oldsberg var skitdålig.
Tror han ska hålla sig till program där han kan bolla sina lustigheter mot en "co-driver".
Offret, en tämligen ointressant figur om man inte tycker att han är "görsexig".
Vi har och har haft fyra manliga skådespelare som alltid låter likadant oavsett vilken roll dom än gör, Persbrant är en av dom.
De andra tre är Georg Rydeberg (tala om sexig), Keve Hjelm och Tommy Bergkvist.
Mindre ljus på programledaren och mer substans hos offret och gästerna, tack!
Deckaren ska vi inte tala om!
Halvdubbad, halvtextad, mediokra skådespelare, nämen va fan...... tror dom att vi är idioter.
Eftersom husbonden ska titta på travet varje kväll, det får han så gärna, så är det ingen idé att påbörja någon film så i går kväll stod trean på och visade någon slags dokumentär om svenska kvinnor i Hollywood.
Du milde!
Tack och lov att dom bor där och inte här!
Och fru Ankas kadaverdisciplin, även mot sin lille son var vidrig........där bytte jag kanal.
Enda behållningen i helgen var ett program om Meta Welander och Ingvar Kjellsson (repris) som gick mitt i natten när normala människor sover.
Tack och lov för parabolen så man kan se lite engelskt.
mvh R

Bara några blad...att klicka på

Tänkte jag skulle visa hösten.......

....men jag tror jag skiter i det.


Intrikat


I gråpäronträdet svingar sig en klematis.


Remonterande är bra.

Känner en bloggmadam som bor såhär.
(Nä, du var inte vaken och såga gärna ner stolpen framför, den stör mig)

Och som vanligt, klicka på bilderna!

mvh R

Världsrekord

Huliganen var på kontroll i går och för att få stygn, agraffer och annat skrot borttaget.
Läkaren gick då igenom hans journal och konstaterade att han haft alla komplikationer.
Bortsett från själva grundsjukdomen, gallsten så har han haft inflammation i bukspottskörteln, gulsot, bukhinneinflammation, blodförgiftning, ja, också två operationer förstås, inte att förglömma.
Man ska vara djävligt frisk för att klara av en sådan pärs.
Och jag vågar påstå, att hade det varit snabba puckar och adekvat vård från början, så hade inget av dessa komplikationerna uppstått.
Nu ska jag inte älta det, men det ena är en följd av det andra, hela vägen, därom råder ingen tvekan och jag vidhåller, man behöver inte vara raketforskare för att se mönstret och inte för att bli läkare heller.
Svensk sjukvård suger, t ex när han var som sjukast kom det en kallelse på posten.
Till det sjukhus han redan befann sig på.
Till kirurgen som han redan befann sig på.
Det är inget megastort sjukhus så kommunikationen/rutinerna borde kanske ses över.
Pengar ska man inte tala om i detta sammanhang men herregud vilken kostsam historia detta måste ha blivit för försäkringskassan/landsting/stat.
Hans företag åker också på dryga utlägg i form av vikarier och en dyr utbildning som blev lagd på is.
Alltnog, han har gott läkekött även om bamsekramen fick avbrytas häromdagen, min tutte var i lagom höjd med operationssåret och det gjorde ont, på honom.
mvh R

Är jag ensam....

....om att hänga upp mig på vissa ord?
Det går bara inte att få fram det.
Ett av dom är........ja just det, inte ens nu kan jag få fram det.
Säger som jag brukar: det är när man fotograferar babyn i magen på mamman.
Har fuskat lite med släktforskning.
I ett sammanhang förekommer det en soldat som hette Kapabel.
Lögn i hellskotta att komma på.
Kom på ett tricks: tänker på elefanten som har en snabel och det rimmar på Kapabel.
Förväxlar gör jag också.
T ex. säger jag apoteket när jag menar systemet men aldrig tvärtom.
Sedan rekommenderar jag alltid Salubrin i stället för Samarin.
För den som inte vet: Salubrin luktar ättika och är för utvärtes bruk, typ klåda, myggstick.
Nej, jag tror inte för ett enda ögonblick att jag är annorlund än alla andra.
I alla fall inte annorlunda än mamma.
Bara det att hon har andra ord som hon hänger upp sig på.
Med ålderns rätt hör hon dessutom lite illa.
Hon föredrar att försöka klara sig utan hörapparat och det hoppas jag hon gör länge än.
Det bjuder nämligen på många fullständigt hysteriska skrattstunder.
Och skratt är helande och livsförlängande, det är min övertygelse.
mvh R

Plågsamt

Hon är späd, söt med stora bruna ögon.
Hon hanterar tortyrredskap utan att blinka.
Hon är från ett annat land och jag gillar inte när hon torterar mig.
Dessemellan tycker jag mycket bra om henne, hon sprudlar och pratar om allt.
Idag talade vi sex och samlevnad, om karlar och romantik, om svenska contra iranska kvinnors förmåga att ta för sig av livets goda.
Hon har en medbrottsling som hjälper till lite grand med tortyren, som håller och som ser till att man sköljer bort blodet.
Hon är lång och smal och snygg och har en mildare framtoning.
Också hon av utländsk härkomst.
Dom kompletterar varandra.
Stämningen är livlig och skämtsam och de andra tortyroffren, också kvinnor förstås, dras in i samtalet alldeles naturligt.
Tortyrkammaren ligger i en mindre ort utanför stora staden och båda två pendlar till landsortsbefolningen OCH SER TILL ATT DOM FÅR SINA TÄNDER LAGADE!
Just det, min tandläkare och hennes sköterska handlar det om.
Två duktiga tjejer som gör det ganska angenämt och riktigt roligt att gå till tandläkaren.
mvh R

Utskriven

Huliganen har sovit i egen säng i natt.
I eget hus.
Ett stenkast från Mamazonen och Husbonden.
mvh R

Det suger.......

.....i valptarmen kan jag meddela.
Gårdshunden är ju dryga två år och en stor kille med
mycket .........av allt.
Lydig och uppmärksam på tu- och tremanhand och en
total flängpåse med gurkor i öronen när det kommer
besök.
Men vi jobbar på det och sakta kommer han till insikt
om att man inte måste välta stora som små besökare.
Lite deras eget fel, för om det är något som är stört
omöjligt så är det att få människor att INTE hälsa på
hunden.

Gårdshunden Bonzo som valp.

Den som inte smälter för detta ansikte måste ha ett

hjärta av sten.

mvh R

Skördetider

Mycket äpple är det och blir det om inte älgen äter upp

dom. Den rackaren har gått lös på mina vinteräpple och

har mage att ligga och sova under träden utanför mitt

sovrumsfönster.

Amerikanska blåbär, jättestora och fantastiskt goda,

smakar faktiskt blåbär färska.

Omåttligt rikbärande i år, minst fem liter plockade

på en buske och det mognar fortfarande.

Bredvid växer en annan amerikanare med ämliga små,

absolut smaklösa bär men måste ändå få vara med i leken.

Har köpt ytterligare en buske som ska ner i surjorden

snarast.

mvh R

Permission

Idag är det lördag och husbonden är på väg till sjukhuset för att hämta Huliganen som får komma hem några timmar på permission.
Jag kan säga att han är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
mvh R

Tillståndet för Huliganen....

..... är bättre men det är lång väg kvar.
SEPSIS!
Är det bekant vad det är för något?
BLODFÖRGIFTNING är vad man kallar det i dagligt tal.
Precis det har Huliganen haft, som lök på laxen.
I går morse talade läkaren om det och måttade mellan tummen och pekfingret hur nära döden Huliganen varit.
Icke att det sjukhuset kommer att ha någon i min familj som patient i framtiden om det skulle behövas.
Det bedrövliga är att det inte förefaller som om de andra sjukhusena i region väst har så mycket mer att skryta med.
Ber om överseende att bloggen blivit mer som en sjukjournal än vad som var meningen från början, men en ventil behövs ibland.
mvh R

Klicka på bilderna!

Nyheter........

....som ältas om och om igen är i sanning störande.
Jag skiter högaktningsfullt i om Christer Fuglesang flyger till månen eller inte.
Media har varit fulla med detta för mänskligheten så meningslösa jippo i flera veckor.
Ge mig en enda positiv inverkan som rymdprogrammen, vare sig det sker i öst eller väst, har haft på mänskligheten.
Hur korkade är media som håller på att vränga ut och in på exibitionisten Odell, dag ut och dag in.
Vad är nyhetsvärdet i denna uppmärksamhet och vad i helvete har hennes fjantiga upptåg med konst att göra?
Sen kan man ju ta sig en funderare på vem som betalar hennes kändisadvokat?
mvh R (back on track)
PS Huliganen är kvar på sjukhuset men på bättringsvägen DS