skip to main |
skip to sidebar
...på helgeländet!
Och tur är väl det för jag börjar få sittsår i arschlet.
Idag har jag plockat bort krimskramset och nu står det på ett ställe och väntar på att bli nerpackat i sina respektive lådor samt uppburna till vinden (husbondens göra).
Jag satsade på vitt och grönt och hade julrosor, vita hyacinter, vit julstjärna och dito amaryllis (utblommad innan jul) och det var så vackert.
Alla röda gubbar var förpassade till ett ställe, nämligen runt pepparkakshuset och en liten gran, som ett landskap på vit bomullsfilt.
Hyacinterna ja, när andra omgången slagit ut höll vi på att storkna.
Blå dito brukar lukta starkt så det köper jag inte och första fem vita doftade inget men fifan vilken äckligt kväljande lukt dom andra hade. T o m Husbonden undrade vad det var. Och då luktar det satan om han reagerar, hans förmåga till att känna dofter är ju ganska kvaddat efter alla år i ladugårdsmiljö. Efter en dag så fick dom åka till utsidan allihop och där står dom ännu i full blom.
Men nu börjar tulpanfrossan, underbart!
....om man inte har väldigt lång framförhållning förstås.
Lina Baldenäs är döende, läs här om hennes resa!
Eller om andra missförhållanden här!
Dom som följt min blogg kommer kanske ihåg att vår son höll på att dö för några år sedan just på grund av den usla vården.
Det är erfarenheter man inte glömmer och inte förlåter!
Det som var en ganska trivial åkomma mynnade ut i ett livshotande tillstånd på grund av inkompetens, uppskjuten operation och maktfullkomlighet.
Det finns alltså all anledning att skriva på läkaruppropet i mitt förra inlägg.
Plötsligt händer det!
Var så säker!
Förr eller senare hamnar man där, i vården, utlämnad!
..... kanske blir slaget 2014.
För ett antal år sedan kunde vi mumsa i oss denna delikata paj redan den 28 februari.
Idag kunde jag notera att de röda rabarberknopparna mopsigt lyste ovan jorden och håller det här vädret i sig så lär det bli paj tidigt i år.
Även vallmon har låtit sig luras och skickat upp ljusgröna blad.
Hoppas att det inte blir som förra året att frosten slår till sent och håller i sig med resultat att resten växter fryser bort.
Husbonden reflekterar över att människor kallar 25 cm snö för katastrof och drar sig till minnes när "Posta-Lasse" som vanligtvis körde ut posten med motorcykel, efter att snön vräkt ner till över till minst en halv meter, fick ta sin häst till järnvägsstationen i Anten för att hämta upp och sedan ridande delade ut posten. Halvvägs stallade han in sin häst och lånade en annan av Alrik i Granvattnet och forsatte sin färd för posten skulle ut, så var det bara. Detta hände sig på 50-talet när Husbonden var barn och han påstår med bestämdhet att det var bättre förr. Fan tro´t!
.....eller det osynliga gummibandet.
Min skugga är gul med svart mask och har fyra ben.
Hon håller sig på ungefär tjugo centimeters avstånd.
Som längst!
Helst ska hon vara på mig, d v s på fötterna eller i knät.
I de dagliga hushållssysslorna så rör jag mig från spisen till kylskåpet, till skärbrädan och köksbordet och inte i nyss nämnd ordning utan hur som helst men jag gör det ungefär femhundratusen gånger och min skugga hänger med.
Varje gång jag stannar upp så knuffar hon sig in mellan fötterna och slår sig till ro.
Varje gång jag sätter mig för att äta så brottar hon sig in och alltid i motsatt riktning alltså med rumpan där jag har mina tår.
Det enda som får henne att stoppa upp är tröskeln till salen och matsalen, eller den bärbara datorn.
Om hon ligger i mitt knä med alla fyra i vädret och snarkar och jag bara gör den allra minsta vridning för att sträcka mig efter datorn som ligger bredvid mig så är hon nere på golvet blixtsnabbt.
Hon skulle heller inte komma på idén att hoppa upp även om det finns plats för henne om jag har datorn i knät.
Ibland har jag datorn i knät utan att använda den bara för att få vara ifred för så elak är jag.
Om vi ska åka någonstans så eskalerar det och bandet blir mycket kortare.
Ibland tror jag att båda hundarna vet att vi ska ut och åka före vi har en aning om det.
Duschen är nog en utlösande faktor för den lilla men det beror på när jag duschar. Kvällsdusch skiter hon i.
Hon kan t o m smågnälla under tiden jag gör mig i ordning och en igel skulle skämmas i jämförelse med henne. Hon sätter sig på byxbenen innan jag hunnit få i en fot och skorna är fulla av hund innan jag kommer till skott.
När jag sedan är färdig så utbryter nästa fas nämligen hopp, halvvolter, rusningar etc.
Nio gånger av tio får hon följa med och är Husbonden med så har vi två hundar i bilen.
I bilen är hon en ängel ska jag tillägga för hon varken hörs eller syns och bryr sig inte om att hon är längst bak och jag är där fram trots att det är flera meter emellan.
Det gjorde jag.
På julafton.
Klockan 15.30.
Det brinner än.
Ett s.k. gravljus placerat i en ljuslykta utanför entrén.
Fyra gånger 24 timmar.
Full valuta för pengarna tycker jag.
Uppdatering: Idag, söndag kl 21.30 brinner ljuset fortfarande!
Det här med julen, är det så djävla roligt?
....nu tror jag vårt samarbete är på upphällningen.
I flera månader har det ringt ett 08-nummer ett par tre gånger om dagen och när man svara så är samtalet avbrutet eller så hörs det en kakafoni av röster.
Typiskt call-center beteende alltså och för det mesta brukar jag inte svara men det är nog så irriterande att t ex avbryta middagen för att kolla vem som ringer.
Idag blev jag blixtförbannad, tog luren röt hallå och döm om min förvåning så ringde man för Postkodslotteriets räkning.
På sedvanligt sätt snackade killen på ett kamratligt sätt och frågade hur det var etc etc.
Det är det dummaste du kan göra om du dels inte känner mig och dessutom uppenbarligen inte är torr bakom öronen.
Om du dessutom gör en höna av en fjäder och försöker övertyga mig det jag redan vet så är du pantad.
I flera år har jag bidragit med nästan fyra tusen kronor om året och för det har jag fått en pytteliten chokladkartong.
Att jag dessutom betalar tvåtusenfyrahundra till SOS-barnbyar gör att jag har gott samvete.
Jag har för övrigt haft fadderbarn sedan 60-talet så det har blivit en ansenlig summa.
Inte så att jag slår mig för bröstet och tycker att jag är så mycket bättre än andra, det har verkligen inte varit någon uppoffring, inte änkans skärv.
Sedan är det en annan sak som gäller Postkodlotteriet som irriterar mig. Det måste gå åt en helvetes massa pengar till missriktad reklam för stup i ett så kommer det braskande reklam med uppmaning att gå med lotteriet. JAG ÄR JU MED! KAPPICH? (Inte så säker på stavningen här men det låter ju bra och lite hotfullt, lite maffioso.)
Förklara också för mig hur dom som vinner kan vara så totalt överraskade när teve-teamet knackar på men ändå vara uppklädda till tänderna och ha hela släkten där samt välstädat så man spyr?
Nåja, jag kan stå ut med det mesta utom dom där förbannade telefonterroristerna så nu ska jag logga in på Postkodlotteriet hemsida för att försöka klura ut hur man avslutar det hela och jag känner mina lus på gången, det kommer inte att bli lätt.
...börjar jag förstå nu och att man inte ska ändra på det.
Tyckte att jag kört med samma gamla beprövade kakrecept och att jag skulle förnya mig vad det gäller julbaket.
Det började så vackert med dom där förbannade pepparkakorna som jag hittade receptet till på nätet. Sedan var det den där saftiga kardemummakakan med två burkar färskost i.
Köss mig där ryggen byter namn, den blev så torr så det damma ur käften så den gick i soppåsen.
Och nu senast ytterligare ett recept på nätet.
Polyneer, låter inte det gott?
Först ska man trycka ut en deg i små djävla veckade formar efter att man smörat dom, sedan ska man röra ihop en annan sörja med bl a mandelmassa och hälla i samt baka.
Sköra och läckra små polyneer! Jojomän! Så sköra att dom inte gick att få ur formen utan att dom krossades och sånt kan man ju inte bjuda på. Efter att vi ätit kakkross tills vi mådde pyton, man får ju offra sig, så slängde jag dom också.
Så, nu kör jag med min fruktkaka enligt nedanstående recept:
1 dl socker
4 ägg
2 dl torkad frukt
1 dl farinsocker
4 msk citronsaft
nötter
2 liter whisky
Ta fram en mellanstor skål.
Kolla whiskyn genom att smaka. Häll den i ett decilitermått och drick.
Upprepa.
Sätt på elvispen.
Smaka åter på whiskyn så att den fortfarande håller kvaliten.
Blanda 1 dl smör med en stor skål och lägg i 1 msk socker och vispa igen.
Kolla om whiskyn fortfarande är god, drick en kopp till. Schtäng av elvischpen.
Knäck två hönor och schläng i schkålen med all tojkad fjukt.
Sätt på elvischpen igen.
Om den fjuktade tojken faschnar i schkålen, vrid loss den med en muvschkrejsel.
Schmaka nu om whiskyn fortfarande är godschänd.
Schen schka du schila 2 dl schlat eller nåt sånt. De e inte schå noga.
Kolla whischkyn.
Schila schitronschaften, lägg till en mat...sched eller schå, socker, eller nåt, va fan.....
Schmörj ugnen.
Vrid kakformen på 220 grader, glöm inte schtänga av elvischpen.
Schläng ut schkålen genom fönschtret ock kolla schen whischkyn.
Gå och lägg dig....vem fan vill ha fjuktkaka?
....är färgglatt och färgstarkt.
Färgstarka personer träffar man ju då och då men det är inte alltid det syns på bild så det väljer jag inte.
Att presentera nytagna bilder som är starka i kulören låter sig icke göras med den färgskala vi har utomhus nu, i alla fall om man bor på landet. I staden kanske man skulle kunna hitta någon graffittivägg förstås men att ge sig av dit i värsta julruschen är inte så lockande.
Så det får väl bli det gamla vanliga, nämligen blommor.
I all synnerhet dahlior som hör till dom färgstarkaste och gladaste, i alla fall för mig.
Vingresor är generösa och premierar den bästa trissen och skulle jag mot förmodan vinna så skulle jag välja att resa till Marocko, just för det är både färgstarkt och färgglatt.
Vill du se fler bilder på temat så kolla HÄR!
....har jag på loftet och jag tror dom ska få stanna kvar där denna julen.
För, ärligt talat är det så vackert med alla röda, fula små gubbar överallt?
Jag har tänkt mig en vit och grön jul i år nämligen, vita hyacinter och dito amaryllis tjusigt arrangerade i grön fluffig mossa (måste be Husbonden ränna till skogs och hämta) vita ljus i vita stakar etc etc. helt enligt inredningsreportagen.
Fast jag lovar inte helt och hållet, någon liten röd djävel kanske poppar upp någonstans.
Och hos Anna kan du hitta andras!
....har tema "gammalt och slitet"!
En del kanske förväntar sig att jag ska lägga upp tre självporträtt då.
Här kan man se andras tolkningar.
.....ska det vara!
I alla fall i teveprogrammen.
Det var väldigt vad det lipas, grinas, gråts, snyftas och ulkas.
Och allt sker efter schema.
Först infaller stunden för inbördes beundran, sedan skojsar man lite och så kommer det ögonblick när man plockar fram det som i vanliga fall inte skulle locka till tårar men "vid stockelden" och mycket empatiska tillfälliga vänner så klämmer man en tår.
Så där ungefär är upplägget!
Vare sig det gäller amerikaner eller svenskar så plockar man fram gråtmildheten som på beställning.
Snart sagt varje underhållningsprogram är förutbestämt och man vet precis på minuten vad som ska hända och DET ÄR SKITTRÅKIGT!
"Dobidoooooooo" är undantaget mycket tack vare Lasse Cronér. Visserligen följer man ett upplägg men här vågar man åtminstone ta ut svängarna och om man inte klippte bort de tokigaste infallen så skulle det bli ännu roligare.
....i morgon kommer Ernst och styr upp julstöket!
....ska jag inte baka mer!
Hittade ett recept på nätet med skurna kakor, himla fiffigt tyckte jag.
1/2 kg smör bl a och det skulle bli 400 kakor.
Det blev inga alls!
Eller jo, det blev det men inte blev dom spröda och välformade.
Dom smakade visserligen bra men dom blev ömsom knalligt hårda eller saggiga och sega.
Tror jag struntar i att vara huslig och förbereda julen jag köper pepparkakor istället.
Förresten får man "bröstasvea" aka halsbränna av för många. Men man blir oerhört snäll, det märker jag tydligt. Man får ju offra sig och försöka göra slut på alla misslyckade kakor, man kan ju inte bjuda på dom.
