Me and my shadow....

.....eller det osynliga gummibandet.
Min skugga är gul med svart mask och har fyra ben.
Hon håller sig på ungefär tjugo centimeters avstånd.
Som längst!
Helst ska hon vara på mig, d v s på fötterna eller i knät.
I de dagliga hushållssysslorna så rör jag mig från spisen till kylskåpet,  till skärbrädan och köksbordet och inte i nyss nämnd ordning utan hur som helst men jag gör det ungefär femhundratusen gånger och min skugga hänger med.
Varje gång jag stannar upp så knuffar hon sig in mellan fötterna och slår sig till ro.
Varje gång jag sätter mig för att äta så brottar hon sig in och alltid i motsatt riktning alltså med rumpan där jag har mina tår.
Det enda som får henne att stoppa upp är tröskeln till salen och matsalen, eller den bärbara datorn.
Om hon ligger i mitt knä med alla fyra i vädret och snarkar och jag bara gör den allra minsta vridning för att sträcka mig efter datorn som ligger bredvid mig så är hon nere på golvet blixtsnabbt.
Hon skulle heller inte komma på idén att hoppa upp även om det finns plats för henne om jag har datorn i knät.
Ibland har jag datorn i knät utan att använda den bara för att få vara ifred för så elak är jag.
Om vi ska åka någonstans så eskalerar det och bandet blir mycket kortare.
Ibland tror jag att båda hundarna vet att vi ska ut och åka före vi har en aning om det.
Duschen är nog en utlösande faktor för den lilla men det beror på när jag duschar. Kvällsdusch skiter hon i.
Hon kan t o m smågnälla under tiden jag gör  mig i ordning och en igel skulle skämmas i jämförelse med henne. Hon sätter sig på byxbenen innan jag hunnit få i en fot och skorna är fulla av hund innan jag kommer till skott.
När jag sedan är färdig så utbryter nästa fas nämligen hopp, halvvolter, rusningar etc.
Nio gånger av tio får hon följa med och är Husbonden med så har vi två hundar i bilen.
I bilen är hon en ängel ska jag tillägga för hon varken hörs eller syns och bryr sig inte om att hon är längst bak och jag är där fram trots att det är flera meter emellan.