På förekommen anledning....

....så kanske man skulle ta och göra ett inlägg, det var ju ett tag sedan.
Och anledningen är att en bloggmadam tyckte att det var glest mellan mina inlägg.
Och det kan man ju tycka.
Vad har då hänt sedan sist?
En hel del och ganska lite, allting är ju relativt som Huliganen brukar säga.
Gårdshunden bor inte här längre och han lägger inte sitt stora huvud i mitt knä mera för att bli kliad mellan öronen. Kanske att ängeln Gabriel eller någon anna typ med vingar förbarmar sig över honom när han pockar på uppmärksamhet. Saknad är han i alla fall, särskilt av Husbonden.
Hela sommaren har gått åt till veterinär- och rehabbesök med Pittbullen efter en ryggoperation, och själv har jag besökt vårdcentralen tre dagar i veckan för omläggning efter att ha kört en pinne i benet. Och jag kan skylla mig själv för att jag inte klippte av grenen på den gamla rosenbusken tillräckligt långt ner. Att man käkar Kortison gör inte saken bättre kan jag säga.
Den ständiga glädjekällan Calle fyllde två i somras och trodde häromdagen att det brann i stallet för han körde igång eldsläckaren som var idiotiskt placerad inom räckhåll för hans teleskoparmar.
En annan dag hoppade han in i Pajpajs (farfars) bil, som var startklar med hästtransporten påkopplad och låste dörrarna samt tog ur startnyckeln. En lätt hysterisk Husbonde vädjade och hotade och till slut låste den lilla gossen upp bilen igen.
Behöver jag säga att detta barnbarn älskar traktorer och andra stora lantbruksmaskiner och dessutom är väldigt teknisk. Detta fick Husbonden erfara under tröskningen när ett halt ton säd rann ut på marken för "någon" hade ryckt i spaken när "någon" fått sitta på tröskan alldeles själv en liten stund.
Calle är omåttligt populär på dagis och även Pajpaj kan man förmoda de dagar han hämtar sitt barnbarn på dagis med traktor. 
Ja. så där flyter dagarna, ganska ointressanta för utomstående kan man tycka. 
Frågan är vad ska man blogga om?
I mitt huvud gör jag inlägg på inlägg men de är av sådan art att de kanske inte lämpar sig att fästa på skärmen eller så är jag bara feg. I dessa dagar får man ju verkligen hålla tand för tunga innan man benämner saker vid dess rätta namn.

Glömde en sak: Sådan här tar upp mycket av min lediga tid just nu