Det här med humor.....

.... är det så himla roligt alla gånger?
Nä, jag tycker inte det.
En del "ståuppare" hävdar motsatsen och kläcker skämt om de flesta sjukdomar t ex. 
En kvinnlig inom skrået tyckte det var jättekul att göra sig rolig på bekostnad av en person med epilepsi. Det tyckte inte jag eftersom jag är uppvuxen med den åkomman i familjen och jag kan garantera att man kan hålla sig för skratt när en person får ett stort anfall. 
Efter det har jag tyckt genuint illa om denna "skämtsamma" damen.
Väldigt många kör med en slags envägsskämt och skulle man vända på en enda av ett sådant så skulle man bli kallad rasist direkt.
När jag gick i skolan så valdes några barn ut att framföra/underhålla med något på examen och jag var ett av dom en gång.
Jag skulle läsa en limerick på engelska, förmodligen för att jag hade ett bra uttal (oxford-english) och den lät: 
There once was a man from Calcutta
he spoke with a terrible stutter
and he said will you pass me the cheese
and the bu bu bu bu butter.
Jättekul....not!
Att det fanns elever som hade denna talsvårighet tänkte man inte ett dugg på.
Själv gillar jag att slänga käft och skämtar friskt, gärna under bältet men det får aldrig bli grovt. 
Antagligen är jag väl en tråkig jävel utan humor för jag skrattar endast  undatagsvis åt "ståuppares" skämt och då är det oftast med dom som har modet att skämta om sig själva, som har självdistans och som bjuder på sig.