... är naturligtvis sniglar.
På min altan står det tre före detta Dahlior.
Stora och jättevackra från början med många, många blommor.
Idag ser dom ut som någon sällsynt ökenväxt utan vare sig blad eller blommor.
På kvällen är dom över med en annan sorts bladverk, nämligen bruna sniglar.
Observera, dom står uppe på altanen!
Att gå på gräsmattan i kvällningen låter sig icke göras utan stövlar för sniglarna ligger så tätt att man inte kan sätta ner en fot utan att trampa på någon eller flera.
Lilla Calle har turkosblå stövlar och säger BLÄÄÄ varje gång han trampar på ett äckelbäckel.
Hela trädgården är försatt under fäfot som man säger här på landet och det betyder att man skiter i att odla och bruka. För om det finns något jag hatar så är det att jobba och slita samt lägga ut pengar för att andra ska sko sig!
en mening att begrunda
6 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag är så lyckligt lottad att det inte finns mördarsniglar i mina trakter. Men de är bara några mil bort, så det är ju bara en tidsfråga. Vidriga, vidriga kräk.
DDT: Det tog ungefär den tiden för slemsäckarna att ta sig en sträcka på ca 300 meter från plantskolan och till oss så du lär klara dig ett tag till om dom inte kommer resande med bil (i däcken) eller i någon inköpt kruka förstås. Och ja, vidriga, vidrigare, vidrigaste kräk!
Usch! Låter förfärligt. Jag är glad att jag bor på tredje våningen med en liten balkong. Har haft några anskrämliga sommarblommor i krukor, men den mördarsnigel som tar sig upp till tredje våningen har jag ännu inte sett till.
Nilla: Det är förfärligt! Tråkigt att se hur allt äts upp för att inte tala om vänninans barnbarn (vid tillfället 2 år) som glatt stoppade in en slemsäck i munnen möjligen i tron att det var lakrits. Det tog i alla fall väldigt lång tid innan den lilla munnen var befriad från slemmet. Alla som fått slemmet på hänerna vet att det ska slipmaskin till för att få bort eländet. Fifan säger jag!!
Hejsvejs!
Lite glest med inlägg här, allt väl?
Skicka en kommentar