...i vitsippetid är vidunderligt vackert.
Helst av allt hade jag velat lägga mig raklång på rygg i allt det vita under Hasseln och bara glanat upp mot skyn men parken var full med människor som firade första maj.
Och förresten hur skulle det sett ut? En övermogen kärring på rygg i blomsterhavet! Säkert hade någon ringt 112. Förresten hade det säkert behövts för hur i helskotta skulle jag kommit upp?
4 kommentarer:
He he ja den synen kan jag se framför mig. Tut tut :)
Visst är det härliga mattor av sippor.
I dag(fredag) satte den i gång, körsbärsblomningen, bra så att du vet :-)
Härligt Lena, då lägger sig fotogruppen i startklossarna!
Då lär det väl vara som bäst om en vecka?
Känner igen det där med att inte komma upp om jag kommit ner på marken...! Hade en stunds panik förra våren, minns jag, när jag satt mig på ändan vid en tjärn för att fota trollsländor. Och sedan skulle jag upp... Onda knän och ingenting att stödja sig på.. ;-)
Apropå mina frågor till inlägget överst med hästarna, så vill jag lägga till en här: Hur har du gjort för att få till den snygga namnteckningen på fotona? Jag menar, har du först gjort den på papper o sedan scannat in den o använt som vattenmärke??
Skicka en kommentar