På näthinnan och i fantasin fanns en bild på den fridlysta håriga sippan i den nedgående solens motljus.
Ja, ja ambitionen är det inget fel på men verkligheten sätter ibland käppar i hjulet.
Jag efterlyste backsippor bland mina fotokamrater och se på fan, det visade sig att det fanns ett litet bestånd inte långt hemifrån så tre tvåbenta sippor gav sig iväg rustade med macroobjektiv en eftermiddag.
Vi hittade de rara blommorna efter lite sökande, telefonerande och till sist en bra information av en bofast.
Och där var dom, intensivt blå och lila, ludna som Esau men jädrans låga och delvis gömda i gräset.
Antagligen en försvarsmekanism för att inte synas så mycket vill jag inbilla mig, men det hjälper föga för på ett ställe hade någon grävt upp en planta av dessa fridlysta blommor.
Djävla puckon! De finns att köpa på plantskolan.
Alltnog, för att få bra bilder så behövde man kräla i stoftet och det gick ju bra för dom något yngre och något smärtare fotonördarna men för egen del, och eftersom vi inte hade lyftkran med så fick jag vika mig dubbel, typ en av "kokvinnorna" frid över hennes minne.
Jag förevigade kompisarnas "liggande på magen-poser" men jag har lovat att inte lägga ut några och det är synd för jag skrattar rått och länge när jag tittar på dom. 
6 kommentarer:
Åh så ludna och fina!
Kul att du hittat ett ställe att plåta dem på nära håll.
Funkar ju aldeles utmärkt att kröka sig också. Snygga foton. Vi hade säkert överlevt om du lagt ut bilder på oss men jag tror att du är rädd för hämnd:)
Mian: Hade ingen aning om att det fanns tjugo minuter härifrån. Inget jättebestånd och säkert snart borta eftersom människor gräver upp men ändå.
Ingegerd: Hörde allt att det knäppte bakom rö....yggen på mig!
Tillåt mig småle :)
Trevlig tur hade vi och visst kan jag fortfarande rulla och kravla mig upp, men men vackert var det inte :)
Och du har rätt, det finns ljuva hämndbilder :)
Men du fick ju till det jättefint med fotona i din ställning.
Lena: Detta kallas för terrorbalans!
Jepp :)
Skicka en kommentar