Fadderbarn

Läste denna bloggerskas fantastiska text om den lilla hiv-smittade flickan från Haiti och kom på mig själv med att tänka på de fadderbarn jag haft genom åren.
Först, i slutet på sextiotalet, var det en sydkoreansk liten kille som hette Pak, Yongkyong om jag minns rätt.
Den andra var en flicka på Sri Lanka som hette Gunaratna.
Tror det var sjuttionio som jag var där första gången och någon sa att det fanns ett barnhem som hade behov av faddrar.
Tog bussen till The Holy Shepards Convent och träffade den irländska "systern" som tyckte att jag skulle gå och välja vilket barn jag ville underhålla.
Jag tackade nej och bad henne att själv välja.
Då blev det den lilla, blyga och storögda Gunaratna.
Varje jul och påsk under den tid jag sände pengar, säkert tio år kom det handbroderade kort med hennes namnteckning på singales.
Varje gång jag var på Sri Lanka så gjorde jag ett besök och träffade henne.
Nu är jag fadder genom SOS Barnbyar och är inne på min andra kinesiska pojke.
Det är ingen uppoffring att ha fadderbarn och inget jag yvs över men det känns bra.