VIRUS!

Snälla alla!
Kolla era virusskydd!
Gå till karantänen och släng det som ligger där typ trojansk häst etc.
Töm papperskorgen sedan.
Jag får in en trojansk häst så fort jag läser någons blogg. Tror inte det är så farligt men väldigt irriterande med varningsmeddelande som poppar upp hela tiden. Det började för ca tre dgr sedan.
Är väldigt restriktiv själv, öppnar aldrig ett mail eller bif fil som jag inte känner. Just nu läser jag ingen blogg heller.
Undrar om det bara förekommer på blogspot, då borde det väl vara deras sak att ta hand om skiten!
mvh R

Eva Cassidy igen!

Kvällens diggarlåt!!
http://www.youtube.com/watch?v=0RZ6thzUWD8
mvh R

Tidigare.......

........i livet gjorde jag porslinsdockor.

En något udda hobby kan man tycka.

En tålamodsprövande hobby.

En dyr hobby.

En verktygs- och utrymmeskrävande hobby.

En tävlingshobby.

Men framför allt en kreativ, tillfredsställande, fantasifull och rolig hobby.

Nu fotograferar jag istället.

Inte så udda kanske men i övrigt ungefär samma kriterier.

mvh R

På tal om skor.......

.... om dessa kunde tala.

Två par har jag sparat.

Efter platåskornas tid, som ju var välsignade i sig.

Har alltid varit en liten plutt på 1,63 och oftast för kort för min vikt men med en del platådojjor så var man plötsligt uppåt 1,70 och lagom för sin längd!

Men för att återkomma till dessa två par. Jag tycker dom är så snygga!

Dom röda hade jag oftast med en kritstrecksrandig kostym till. Dubbelknäppt och vida byxben hela vägen.

Dom grå har varit med om mycket! Bl a dansat sig fram i karnevalståg på Trinidad, flera år i rad. Omklackade hur många gånger som helst. Fattar inte hur i helskotta jag överhuvudtaget kunde gå i dom, ännu mindre dansa, i trettiofem graders värme. Visst hade man vattenblåsor och kramp i vaderna men vaddå....

Idag skulle jag inte kunna gå ner till postlådan med någon av paren utan att bryta benet.

mvh R

Nostagitripp

Ibland gör jag en nostalgitripp.

I flera timmar.

På youtube.com.

I går kväll sökte jag på "Rock your baby".

http://www.youtube.com/watch?v=So2cvXkbiI0

Det var discolåten nummer ett, -74 tror jag.

Så drömmer man sig tillbaka, till tiden då det begav sig.

Platåskorna (hur i helskotta kunde man dansa med dom på fötterna timma ut och timma in), byxorna med jättetjafs, ingen behå och en liten trekant till tygtrasa som knappt täckte tuttarna. Frissen: AFRO med stora bokstäver, för stort var det. Som krulligt spunnet socker.

Sedan kan man fortsätta och lyssna på samma låt inspelad med några års mellanrum och titta på hur artisterna förändras. George McCrae med Rock your baby finns inspelad t.o.m. i år. Förresten tycker jag han är snyggare nu än då.

Ikväll tror jag att jag ska göra en resa med Tamlamotown.

mvh R

Autumn leaves

Gör iordning något gott att dricka allt efter tycke och smak.

Tänd ljus, ett eller flera.

Lyssna och njut.



http://www.youtube.com/watch?v=K7-haKkFnT8



Det ska jag göra nu!

mvh R

Livsfarliga djur

När det knackat på dörren och ringt på telefon cirka tio gånger under loppet av en halvtimma och alla frågar eller meddelar försynt att det går lösa kor på vägen så ville jag inte var den elfte som möter mig i dörren.

DET ÄR INTE VÅRA DJUR SOM GÅR PÅ VÄGEN, VÅRA DJUR STÅR I LAGÅRDEN!!!!

RING MILJÖKONTORET!!!!

Får be om ursäkt här på bloggen (precis som om att någon av dom läser den) så känner i alla fall jag mig lite bättre.

Själv ringde jag både miljökontoret (som alla andra gånger den här "wannabe-bonden" skiter i sina djur) och polisen.

Varför polisen undrar någon. Jo, det är 90-väg och jag lovar: att smaska in i en ko i 90 km är ingen hit, vare sig för kon eller dom i bilen.

Sedan är det gång- och cykelbana i direkt anslutning med skolbarn, mammor med barnvagnar och folk med hundar.......tänk själva!

Hungriga nötkreatur (det är därför dom bryter sig ut varje höst) är inte att leka med, som dessutom är stressade av att flocken blir delad. T o m en liten kalv springer ledigt omkull en vuxen karl för att inte tala om barn.

Vad gör polisen? GÅR UT I RADION OCH VARNAR!

Det är väl lovvärt men förutsättningen är ju att alla som passerar (en jämn ström vid denna tiden) har på radion.

Jag roade mig med att stå och titta nedåt vägen och INGEN lättade på gasen om inte djuren stog PÅ vägen.

Alltnog, det som retar mig mest är att en djurägare får hålla på så här år ut och år in. Han svärtar ner en hel yrkeskår.

Visst, det händer att våra djur kommer ut också men då är det oftast stängslet som blivit nerrivet av t ex älgar, så dom bryter sig inte ut för att dom inte har mat. Dom förpassas dessutom snabbt in i hagarna igen eftersom vi bor i direkt anslutning till våra betesmarker.

Den här "ursäkten" bor flera mil från sina djur och vet absolut inget om vare sig djurhållning eller lantbruk.

Så, nu har jag morrrrrrrrrat färdigt för idag, tror jag.

mvh R

Reklam

Apropå reklam och urbota fjantig sådan. Hörde på radion att chipsreklamen med den trebente och den enbente "Nu får du dela med dig" har blivit dömda av "nämnden".
Lyteskomik och dålig smak var omdömet.
På chipsen då eller?
För dålig smak är väl signifikativt för mycket TV-reklam.
T ex. mensskyddet All......... med vingar. Nu med doft av kamomill!
Vem fan vill lukta gammalt hö i hyskan? Inte ens jag fast jag är bonnkäring.
mvh R

Kunde inte mostå!

Detta kallas väl för nostalgi?
http://www.youtube.com/watch?v=EPrRlZTlbuA
Eller också stenålder!

I fredags var jag på julmarknad. Kanske första i Sverige i år?

Hällekis Säteri på Kinnekulle hade rustat för att frambringa julstämning i grårusket.

Hantverkare och mat så klart.

Matmarknaden var koncentrerad till växthuset där det också var modevisning.

Hade tänkt mig en stor skål i luffarslöjd men ingen hantverkare av det skrået fanns med.

Fick bli en tomte och ett par halvvantar i alpackagarn (bra när man fotograferar vintertid).

Av goda vännen som var med fick jag sex små handvirkade änglar som passar perfekt i toarpskronan till Lucia. Blev jag jätteglad för.

Lunchen åt vi i Orangeriet under gamla vinstockar som var fulla med vindruvsklasar så det var bara att sträcka upp handen, plocka och stoppa i mun som efterrätt.

En lyckad och mysig dag trots regn och rusk.

I natt blåste all färg bort. Jag tror jag går i ide!

räknare

Det gamla äppleträdet

Jag fotograferade det gamla nedblåsta äppleträdet, eller rättare sagt det som var kvar i upprätt läge. Sedan förstärkte jag färgerna i Photoshop och se vad som kom fram.......

Innan frosten

På hösten unnar jag mig att frossa innan frosten tar sin tribut.

mvh R

Höst

Nu kan inte ens jag blunda för det faktum att hösten är här.
Fast ändå.......rosorna är fulla med knopp och de självsådda
penseerna håller på att slå ut och solen sken idag.........

Gårdvaren

Vi har hund.

Mycket hund.

Uppåt en 45 kilo stenhårda muskler.

Han är gårds- och vakthund.

Han är italienare, mastiff och heter Bonzo.

Drygt ett år gammal och alla som kan hund vet att en hanhund i den åldern är totalt kocko ibland, ganska ofta faktiskt.

Han har bl a en kamrat som heter Daffie, äldre, större och tyngre. Samma ras, Cane Corso.

När dom leker får man hålla sig undan om man inte vill bli fälld till marken. 90 kg muskelmassa i 100 knyck står man inte pall för.

Han har en kompis till; nordsvenska hingsten Balder.

Bonzo väljer sina lekkamrater efter sin egen uppfattning om sig själv.

Om det var för att visa hur tuff han var, som han åt rakblad när han var ett halvår vet jag inte men det kostade 17 papp på Blå Stjärnan att plocka ut det. Då tog dom inget extra för det andra järnskrotet som fanns i magen sedan tidigare.

Sedan han kom i huset har inte jag missat ett enda program med Caesar Millan.

Man behöver inte vara rädd att någon som inte känner oss ska träda över tröskeln.

Vi har alltid haft hund och älskat alla men ändå känns det som att Bonzo är den vi älskar mest.

Så har det säkert varit med varje hund, men ändå.........

Kanske beror på att man blivit äldre. Huliganen (sonen) är utflugen (fast han bor hemma för tillfället men det är en annan historia).

Husbonden som lever med djur, och har så gjort i hela sitt liv, är van vid liv och död.

Det hör till på en lantgård.

Det slaktas och djur dör av andra orsaker och det går inte att fälla tårar för det.

Då får man ju gå omkring och grina jämt (eller bli vegetarian).

Det är klart, hästarna, hans arbetskamrater dom spelar i en annan liga. När dom blir dåliga då är det ångest.

Men Bonzo, han är husbondens akilleshäl. Han ligger husbondens hjärta närmast! Han (och jag med) kan bli tårögd bara av att titta på honom när han lägger huvudet på sned för att om möjligt kunna utverka ett grisöra, favoritgodiset.

För att inte tala om hur många tårar som husbonden fällde när hundfan (oops) hade ätit rakblad.

Förr tyckte jag att människor som talade varm och länge om sina hundar var lite fjantiga men nu är jag där.

Undrar om jag börjar bli gammal?

mvh R

En knöl

Jag köpte några knölar på utförsäljning i början av sommaren. Gillar egentligen inte dahlior men dom var billiga och jag hade några krukor över så.......... nu är jag frälst. Två av krukorna producerade de mest delikata, perfekta små bollar i blekt rosa som övergår i cremevitt. Mmmm så läckert!

Har bara råd att knipsa en och en för att ha i den för ändamålet inköpta rosa vasen.

Nästa år blir det fler, men först måste jag ta reda på vad den heter.

Undras om inte vita dahlior skulle passa till?

Fastighetstaxering=sköntaxering

Taxeringsbesluten på fastigheter dimper ner i brevlådorna nu.
Läge att bli förbannad!
Jag vill påpeka att det är inget fel på mitt humör, det är jämnt, jag är förbannad hela tiden.
Ta tio exakt samma hus från "Byggare Bob".
Placera dessa på tio olika platser i Sverige. På västkusten och östkusten, norrlands inland och i storstan, i finområde och på bonnlandet.
Vem är lyckligast?
Jo den som valt att bo i huset långt ut i "åävla", som älskar naturen och att jaga och fiska och plocka bär. Och ännu gladare blir han när han får taxeringsbeslutet, för myndigheterna har ingen aning om att han gillar och uppskattar att bo så långt från civilisationen.
Dom tycker det är skit att bo där, så dom tycker inte hans hus är värt så värst mycket. Han får en struntsumma i fastighetsskatt.
Vem är olyckligast?
Jo, han som älskar naturen, fiske, jaga och plocka bär för att inte tala om tystnaden ute på landet, men som måste bo i storstan eller strax intill.
Han blir ännu olyckligare när han får taxeringsbeslutet för myndigheterna har bestämt att det är en favör att bo där han bor. Hans hus är värt tio gånger så mycket som hans kompis som glad och lycklig, valde att bo i "åävla". Han får en ansenlig summa i fastighetsskatt.
Vad kan man lära av detta?
Inte ett jävla dugg, för det är myndigheterna som bestämmer var det är bra eller dåligt att bo oavsett vad du själv tycker!
Så det är bara att gilla läget, betala och se glad ut!
mvh R

En enda ros................

.........från min vildvuxna trädgård.

Ett krampaktigt försök att hålla kvar sommaren.

Smart, smartare, smartast...

Detta hände sig i tidernas begynnelse (typ trettio år sedan).
En morgon låg huliganens undulat Lukas, på rygg i buren.
Benen i vädret, stel som en pinne, han andades inte ens.
Därav drog jag slutsatsen att han var död.
Hur i helskotta skulle jag förklara detta för huliganen utan att trassla in mig i himmel och helvete? Är ju inte religiös så det stör.
Ut med buren på verandan innan huliganen vaknade och iväg till zoo-affären.
Tyvärr inga gröna undulater idag, bara turkosa, gula, vita och alla andra satans färger på PMS-skalan, men inte gröna nej.
Tog en turkos, så nära som möjligt.
Hela vägen hem grunna jag på vad jag skulle säga om huliganen märkte skillnaden.
Ut med en gamla Lukas och in med den som rörde på sig samt låtsades som inget.
Det gick fjorton dagar.
Mamma, har du sett att Lukas har ändrat färg? säger huliganen plötsligt en dag.
Säger du det.......ja visst ja, jag ställde ut honom på verandan så han skulle få lite frisk luft för några veckor sedan. Troligt att solen har blekt fjädrarna en aning, svarade jag.
Jahaaaa.......sa huliganen, och lät saken bero.
Jag vet inte om han gick på det, tror jag ska fråga honom en dag.
Mvh R