Optimisten och pessimisten...

....känner vi till som har levt länge och vad det paret roade oss med.
Fast om sanningen ska fram så var det före min tid men jag har hört talas om dom.
Alltnog, vissa dagar är man ju som den negative, ganska ofta skulle jag säga men det finns dagar med lite ljusglimtar och då känner man sig lite possitiv så idag tänker jag ikläda mig optimistens roll.
Ta vår vårdcentral t ex.
Efter att varit listad på landstingets "Närhälsa" och blivit bemött på ett icke önskvärt sätt av stafettläkare (vad sägs om en doktor som somnar?) så listade vi oss på en privat vårdcentral.
En inrättning som numera är helt privat, ägd av två personer varav en är läkare.
Vid första besöket hade jag en diagnos inom fem minuter! Bara det!
Jag har samma läkare sedan två år som är engagerad, påläst och som tar sig tid, igår t ex hade vi en dialog på 45 minuter och jag menar dialog.
Inget prat över huvudet på dig utan ett givande och tagande.
Förstår min oro utan att jag egentligen behöver påtala, skriver remisser till höger och vänster, väljer de snabbaste vägarna och följer upp.
Övrig personal är trevliga, flexibla och tillmötesgående och fixar alltid till det om det strular.
Det vore önskvärt att alla vårdcentraler fungerade på det viset.
Så, för omväxlings skull är jag nöjd!