Det här med nya gardiner.....

.....till jul måste vara djävulens påhitt!
Jag gillar vita gardiner och långa, basta!
Alltså har jag, i teve/allrummet just detsamma.
Det torde vara bekant att vi har två fyrbenta familjemedlemmar som understundom inte alltid är så kliniskt rena, snarare tvärtom. I all synnerhet Gårdshundan som hålls i stallet en stor del.
Han har en benägenhet att stryka sig mot gardinerna när han går genom altandörren, dessutom dreglar han ibland och ruskar frenetisk på huvudet för att bli av med dregglet och gissa var det hamnar.
Tio meter vita bomullsgardiner som ska tvättas och STRYKAS! Säger bara en sak: FI FAN!
Alltnog, för några veckor hittade jag ett vackert, vitt tyg med tungt fall som inte på något vis skrynklade sig och har sedan dess handfållat långsidorna (20 meter) sytt fast veckband och igår hängde jag upp den första våden.
Först upp på pallen sedan stolen utan att för den saken komma upp i lämplig höjd, armarna över axelhöjd, huvudet bakåtlutat för att kunna se genom läsglasögonen, kristallen i örat som hoppar vansinnig på balansnerven så fick jag ändå hakat i krokarna, kliver ner och kollar.
Här kommer första anfallet! Det såg för djävligt ut!
Veckbandsraden går i vågor!
För att göra en lång historia kort så bytte vi ringarna och satte i nya krokar, alltså dom små med öglor, upp igen, hakade i gafflarna och det såg lika bedrövligt ut.
Här kom nästa anfall och nu försvann Gårdshunden och Pittbullen ut i farstun och Husbonden fick svettningar.
Ner med gardinen och bestämde att här skulle inte vara några gardiner över huvudtaget i detta huset vare sig vid jul eller någon annan tid på året. EVER!
Varför utsätter man sig för detta? Va, va!
Dom gamla prästerna som bott i huset tidigare snurrade väl runt i sin gravar tills dom for upp av centrifugalkraften när alla eder som överhuvudtaget finns rann ur min rosenmun.
Efter en stund påpekade Husbonden försiktigt att det kanske var något fel på gafflarna men fick några väl valda ord tillbaka men för säkerhets skull vände jag på gardinen och kollade.
Hade verkligen ingen aaaaaning om att dom kunde vara olika.
Så nu hänger dom där, dom vita vackra gardinerna och veckbandsraden är spikrak.
Halleluja!

PS. Efter en stund, när lugnet lägrat sig så frågade jag Husbonden varför man blir så himla arg ibland, vad det är som styr menar jag. Skulle vara intressant att få en förklaring. Själv påstod han att han aldrig blir arg nu för tiden men det var en himla lögn, det händer fast inte så ofta. DS