Om hur Husbondens arbete och pengar inte värderas till mer än ett ruttet lingon.
Plöja, harva, så med det dyra godkända utsädet, och välta, timma ut och timma in på traktorn.
Blickande mot väster för att se om han ska hinna innan lågtrycket drar in.
Följa väderleksrapporten om och om igen.
Otaliga är de timmar han spenderat nattetid i vårbruket, sovit ett par timmar och så på igen.
Inte nu längre, nu får dagarna räcka, han har med åldern fått ett visst jämnmod.
Har lärt sig att hålla stressen under kontroll efter sin BP-operation.
Först invaderas de nysådda åkrarna med gäss i hundratal som betar frenetiskt.
När jag ringer till Länstyrelsen för att eventuellt utverka skyddsjakt för att bli av med smittspridarna så är den enda personen som vet något (på hela djävla LS) om just detta inte på plats och kommer inte förrän på måndag och detta var på en torsdag.
På lördag hade gässen betat färdigt och försvann!
I måndags gjorde Husbonden en vända neråt ån och upptäcker att vildsvinen och även rådjuren har gjort stor skada på i första hand havren.
Åter igen ringer jag Länstyrelsen för att höra mig för och nu om jordbrukare kanske hålls skadeslösa beträffande skada på gröda.
Första dagen var den speciella tjänstemannen inte på plats med följande dag och efter flera försök så fick jag kontakt.
En muntergök som upplyste att jaktlagen togs 1987, alltså för trettio år sedan och då bestämdes att för djur som fick jagas så utgick inga ersättningar.
För trettio år sedan visste vi knappt vad ett vildsvin var för något, hade aldrig sett något annat än på safari i utlandet men sedan har det hänt saker.
En närbelägen fidekomiss med gigantiska marker har infört och släppt lös vildsvin i stora mängder, matat generöst och så har stammen växt med onaturlig fart.
På detta anordnar man jakter för noblessen som betalar rundligt för att sitta på pass i små käcka vaktburar omgärdade av granrishäckar. Inträdesbiljetten är en rakborste i hatten.
Människor som bor i och omkring, ca två mil i radie har sedan länge lagt ner allt vad trädgård eller annan växtlighet gäller.
Alltnog, LS tjänsteman upplyste oss om att vi fick väl sätta oss och skjuta grisarna och att jag väl fick ta jägarexamen. Bara att sätta upp ett torn vettu så sätta sig där och vänta bla bla bla bla.......
Det var vad jag hade tänkt att skriva om men jag tror jag skiter i det och lägger upp några bilder på den rara dillen som ska ner i kräftgrytan imorgon.
6 kommentarer:
Åh vilka fantastiska bilder! Så härlig färg! Dill är faktiskt jättevackert! Men du! Det är bara 30 år sedan 1987! ;O)
Vad kostade era hundar då? Är det kanske blandraser för 1500:- styck eller är de renrasig och kostar också i de prisklasserna?
Anneli: Attans, där var jag för snabb! Men då har ju svinförökningen gått ännu snabbare.
Detta var i början på 90-talet och då hade vi andra hundar som kostat 4000:- som valpar.
Tiderna förändras, idag har vi två hundar som kostar uppåt fem gånger så mycket.
Husbondens reaktion bottnade i att en katt lever ganska farligt på en bondgård.
Vildsvinen är ju helt galet snabba, både på att föröka sig och på att sprida förödelse. Har inte sett till några i våra trakter än, men jag gissar att de är på väg ännu snabbare än mördarsniglarna.
Denna där: Det förvånar mig att du inte sett spåren av dom. När gräsmattan ser ut som om någon kört med en jordfräs över alltihop då vet du.
These pictures of dillen are so beautiful. I have no idea what are you writing but I recognise beauty of dillen :)
Henrietta: It is about the trouble we have with all the wild pigs.
Otherwise I agree, the dill is surprisingly beatyful but also a must to new potatoes and this month the langustines.
Skicka en kommentar