Att vara ohövlig.....

....är verkligen inte så jag är uppfostrad men på senare tid har jag lagt av all hyfs i telefonen.
Allt har varit frid och fröjd några veckor för telefonen har varit ur lag och uppkopplingen har gått på halvfart och det har varit så lugnt och skönt.
Igår fick vi lagat felet och direkt startar terrorn, d v s dessa förbannade callcenter.
Husbonden svarade idag och någon frågade hur vår  fasta telefoni fungerade.
Jag kan turerna men det kan inte han och svarade sanningsenligt att vi haft problem men nu fungerade det.
När jag svart i ögonen drog med fingret över halsen på mig själv langade han snabbt över luren till mig.
Jag hatar när okända människor anlägger en kompis-ton och dessutom tror att jag är idiot som förmodas gå på vad som helst och jag vet att det är en aningslös ungdom i andra änden men det hjälps inte, jag blir rasande.
Vad jag sa ska jag inte relatera men det skulle förvåna mig om killen inte får en svårartad tinnitus efter den salvan.
Det är väl själva fan att det inte går att spärra den här sortens samtal bara för att man har en företagstelefon.
Jag är trött på att alltid kolla på presentatören för att bestämma om jag ska svara eller inte och jag är innerligt trött på att behöva lyssna på idioti  och ännu tröttare på att behöva fatta humör över något som jag inte har bett om.