Nähä Postkodslotteriet....

....nu tror jag vårt samarbete är på upphällningen.
I flera månader har det ringt ett 08-nummer ett par tre gånger om dagen och när man svara så är samtalet avbrutet eller så hörs det en kakafoni av röster.
Typiskt call-center beteende alltså och för det mesta brukar jag inte svara men det är nog så irriterande att t ex avbryta middagen för att kolla vem som ringer.
Idag blev jag blixtförbannad, tog luren röt hallå och döm om min förvåning så ringde man för Postkodslotteriets räkning. 
På sedvanligt sätt snackade killen på ett kamratligt sätt och frågade hur det var etc etc.
Det är det dummaste du kan göra om du dels inte känner mig och dessutom uppenbarligen inte är torr bakom öronen.
Om du dessutom gör en höna av en fjäder och försöker övertyga mig det jag redan vet så är du pantad.
I flera år har jag bidragit med nästan fyra tusen kronor om året och för det har jag fått en pytteliten chokladkartong.
Att jag dessutom betalar tvåtusenfyrahundra till SOS-barnbyar gör att jag har gott samvete.
Jag har för övrigt haft fadderbarn sedan 60-talet så det har blivit en ansenlig summa.
Inte så att jag slår mig för bröstet och tycker att jag är så mycket bättre än andra, det har verkligen inte varit någon uppoffring, inte änkans skärv.
Sedan är det en annan sak som gäller Postkodlotteriet som irriterar mig. Det måste gå åt en helvetes massa pengar till missriktad reklam för stup i ett så kommer det braskande reklam med uppmaning att gå med lotteriet. JAG ÄR JU MED! KAPPICH? (Inte så säker på stavningen här men det låter ju bra och lite hotfullt, lite maffioso.)
Förklara också för mig hur dom som vinner kan vara så totalt överraskade när teve-teamet knackar på men ändå vara uppklädda till tänderna och ha hela släkten där samt välstädat så man spyr?
Nåja, jag kan stå ut med det mesta utom dom där förbannade telefonterroristerna så nu ska jag logga in på Postkodlotteriet hemsida för att försöka klura ut hur man avslutar det hela och jag känner mina lus på gången, det kommer inte att bli lätt.