Ett litet inlägg i debatten

Beträffande etiska regler i hanteringen av döda djur.
Djur dör av olika anledningar.
Inte minst på en lantgård med djurhållning.
Det kan vara en högt älskad häst eller en ko bland många andra.
I det första fallet är det trauma, tro mig jag vet och i det andra knappt en axelryckning och ett nummer som ska rapporteras till Centralregistret.
Under alla omständigheter så ska kroppen gå till destruktion och man måste kontakta kadaverhämtningen.
Oftast får djuret ligga ett par dagar, ute till allmänt beskådande eller inne bland de andra djuren.
Vi brukar lägga en presenning över.
Så kommer bilen och så värst mycket etik är det inte över handhavandet kan jag säga.
Kroppen vinschas upp och släpps ner bland de andra döda djuren som redan ligger där.
Sedan körs hela lasten till någon destruktionsanläggning där den bränns upp.
För detta får vi betala ca fem tusen kronor.
Vad vill jag nu ha sagt med detta?
Jo, att människors upprördhet över djurparkens handhavande av de döda djuren inte gagnar de levande och tar fokus från de verkliga problemen.
Att man avlivar fridlysta och utrotningshotade djur för att dom inte är tillräckligt publikdragande är bra mycket mer stötande än vad man gör med kadaver.
Sedan kan jag undra hur många chefer en djurpark kan behöva? 
Under programmets gång intervjuades en styrelseordförande, en VD, en djurparkschef som i sin tur refererade till sina avdelningschefer.
Inte undra på att parken gjort en förlust på ca en halv miljard de sista åren.
Så till sist, visst är det skillnad på djur och djur?
Eller?