Så det kan bli

På trappan upp till övervåningen har vi en grind fyra trappsteg upp.

Gissa varför?

För att en liten fralla inte ska kuta upp och välta porslinsdockor alternativt tugga i sig antikviteter och elektronik.

Jag har nämligen min verkstad på övervåningen.

I trappan står också ett antal par av mina skor för att nyss nämnda fralla inte ska tugga sönder dom.

Dom står inte i vägen på något vis och jag undviker smidigt att trampa på dom när jag stånkar upp och ner sisådär tio gånger om dagen.

Det klarade inte Huliganen häromdagen när han varit uppe för en pratstund med sin mamma.

På vägen ner samtidigt som han öppnade spärren på grinden trampade/snubblade han på en sko och slog en volt.

Hans fall blev stort!

Två hundar som satt nedanför och väntade pep iväg som skållade troll och jag fick hjärtslag när det dundrade som en redig sprängning för vägbygget.

På vägen ner rev han med sig grinden och satt lätt vimmelkantig på golvet bland diverse skor.

Jag är nu en skoningslös moder och fick naturligtvis hysteriska skrattanfall efter att ha konstaterat att det inte uppstått blodvite i alla fall.

Dagen efter kunde han inte lyfta på armen och hade ONT!

Det blev röntgen men som tur var så var det inga frakturer utan mera muskel/mjukdelsskada så det fixar sig.

Vad kan man nu lära av detta?

Inte ett enda skit för jag kommer att fortsätta ha mina skor i trappan för det är behändigt....för mig!