Jag klagar inte....

...på mitt lusthus!
Fast jag tror jag ska sy nya överdrag för svart....njaa.
För att inte tala om hur varmt det blir för baken.

Triss i prickar

Fototriss har som tema Prickar denna omgång
och till slut hittade jag gammal skåpmat som
är nog så prickiga. Fler bilder hittar ni här!

Kan inte motstå.....

En rundnätt dam i sina bästa år

Känsliga personer varnas

Igår var jag till stan för att uträtta ackumulerade ärenden.
Det blir så.
Jag samlar ärenden/uppköp på hög ända tills jag bara måste ge mig söderöver.
Nyblåst, nymålad och uppklädd, sådan är jag.
Därför åker jag inte så ofta till befolkade trakter.
Alltnog, IKEA var första anhalten och det tar ju sin rundliga tid att vandra runt efter pilarna.
Sedan Plantagen och blev rånad för där är hyfsat dyrt kan jag säga.
Och så äntligen till sommarmöbelaffären för den nya Loungemöbeln till mitt Lusthus.
Vid detta laget så har det gått ca fem timmar.
Jag äter vattendrivande medicin!
Av olika anledningar har jag bytt sort.
Den här är lite agressivare.
I höjd med Agnesberg känner jag att nu hade jag behövt en toa.
Då är det dryga tre mil kvar.
Nästan hela sträckan från Göteborg och hemmaorten är ett vägbygge och enfilig.
Det vill säga, ibland är den tvåfilig och då ska alla först när säcken snörs åt igen.
Då händer det inte mycket!
Eller snarare, det står still!
Efter en halvtimma knäpper jag upp byxorna för att ge blåsan lite mer utrymme så att säga.
Knäpper av mig säkerhetsbältet också, det kan ju trycka.
Försöker tänka ut vilka jag känner som bor efter vägen men kommer fram till att jag inte hinner från bilen och in hos dom.
Det börjar göra ont i njurarna.
För att göra en lång historia något kortare, jag kom hem!
Men jag hann inte in!
När Husbonden öppnade dörren för att se vart jag tog vägen, stod jag bakom syrenerna endast iklädd blus och trosor och en salig min.
Bakom mig var bildörren öppen och utanför låg jeansen och skorna i en hög för jag hann i alla fall dra av mig dom.
Så, det var bara att klafsa in i duschen, klä på sig igen och åka tillbaka söderut för att uträtta resten ärendena i tätorten.
Det börjar bli en vana det här!
Att kissa ner sig alltså.
Har gjort den en gång förut för ett antal år sedan.
Då sladdade jag in på IKEA:s parkering och låtsades kolla däcken.
Hann inte ta av mig vare sig byxor eller skinnstövlar.
Det var minusgrader ute och det blir fort kallt när man är blöt om benen kan jag säga.
Karlar har det bättre ur denna aspekten.
Dom kan ju stå nästan var som helst, vissla och titta på fåglarna eller utsikten.
Ja, ja det finns värre saker här i världen men kanske att jag skulle lyda Husbondens råd och ha en potta i bilen.
Men jag vet inte hur det skulle gå till att använda den, rent praktiskt alltså.

Försommartecken

Dillpionen, den gamla "frivolan" slår ut lika troget
varje år.

Herr och Fru....

.... Stare har redan kläckt fram första kullen på vårt tak.
I morse efter regnet så räknade jag till tio vuxna på gräsmattan dragandes mask så det torde väl vara minst fem familjer.

Äpple och Päron

Fadderbarn

Läste denna bloggerskas fantastiska text om den lilla hiv-smittade flickan från Haiti och kom på mig själv med att tänka på de fadderbarn jag haft genom åren.
Först, i slutet på sextiotalet, var det en sydkoreansk liten kille som hette Pak, Yongkyong om jag minns rätt.
Den andra var en flicka på Sri Lanka som hette Gunaratna.
Tror det var sjuttionio som jag var där första gången och någon sa att det fanns ett barnhem som hade behov av faddrar.
Tog bussen till The Holy Shepards Convent och träffade den irländska "systern" som tyckte att jag skulle gå och välja vilket barn jag ville underhålla.
Jag tackade nej och bad henne att själv välja.
Då blev det den lilla, blyga och storögda Gunaratna.
Varje jul och påsk under den tid jag sände pengar, säkert tio år kom det handbroderade kort med hennes namnteckning på singales.
Varje gång jag var på Sri Lanka så gjorde jag ett besök och träffade henne.
Nu är jag fadder genom SOS Barnbyar och är inne på min andra kinesiska pojke.
Det är ingen uppoffring att ha fadderbarn och inget jag yvs över men det känns bra.

Om att reagera fel

Igår gjorde jag det som man absolut inte får göra, nämligen handlade utan att tänka.
Som följande var situationen:
Hade lilla Mollie i koppel utanför föräldrarnas torp långt in i skogen.
Blommande Liljekonvaljer och fågelsång och en hund som förtjust nosar runt.
Den totala idyllen alltså.
Plötsligt utan förvarning står en gigantisk hund med sänkt huvud bredvid oss.
Det är då jag beter mig som en fullständig idiot och vrålar med lungornas fulla kraft: NEEEEJ!
Gång på gång gastar jag och när det dyker upp en hund till så halar jag upp Mollie till axelhöjd ungefär.
Hur djävla dum får man vara?
I mitt fall uppenbarligen totalt hjärndöd!
Så gör man inte om man har något innanför pannbenet.
I all synnerhet som jag känner till dessa två giganter av rasen Rohdesian Ridgeback som bor granne med mina föräldrar.
Stora, säkert tjugo centimeter högre än Gårdshunden (som är 62 cm i mankhöjd) men två oförargliga spralliga hanar som ofta kommer och besöker mamma och pappa.
Med facit i hand kan jag säga att hade jag mött dom ansikte mot ansikte så hade jag säkert reagerat annorlunda men i denna situationen, utan att ha vare sig hört eller sett deras ankomst så var det instinkten som klickade in.
Sen att den var fel........
Alltnog, jag måste haft ganska mycket pondus i rösten för när jag vrålat GÅ HEM några gånger så lommade dom iväg hemöver med en något undrande och lite sårad blick.
Dom brukar nämligen bli mycket väl mottagna av mina föräldrar och även få en och annan godbit.
Mollie, den lilla pitbullen, var totalt oberörd av cirkusen.
Hon är ju störst, bäst och vackrast och slänger ledigt omkull Gårdshunden så hon hade säkert tagit en dust med dom båda.
Dom har ju dessutom samma färg som hennes offer.

Testpilot......

...kan man bli på Smartson!
T ex. så kan man bli utvald att testa en kamera, Canon 550D i en månad.
Jag har anmält min vän Birgitta och mig.
Jag kallar oss "Kortknäppare i Sydväst".
Om detta vet hon ingenting!

På mitt köksbord.....

För övrigt,,,,,,

.....så känner jag mig inte det minsta hänryckt idag!
Snarare förryckt!

Utmaning......

Fler fantastiska macrobilder hittar du här.

Apropå.....

.... ingenting alls: Varför finns det inte PAPPOGRAFI?
Alla som gjort mammografi vet att det inte är särskilt behagligt.
När man väl dragit upp och slätat ut tutten på den blanka plasten så sänks ett lock och klämmer till.
Och klämmer till igen!
Nog för att jordens dragningskraft redan sett till så att bröstvårtan befinner sig i navelhöjd i naturläge, men här ser tutten ut som en djävla BÄVERSVANS!
Då kommer sista klämmen och det GÖR ONT!
I jämlikhetens namn så tycker jag att PAPPOGRAFI skulle ingå obligatoriskt i mäns hälsoundersökning och gissa vad dom skulle få lägga upp på plastplattan?
BÄVERSVANS var det!

Blommande morelleträd

Sitter under det blommande körsbärsträdet och tittar upp.
Fluffet ser ut som vispad grädde.
Eller skira spetsar.
Kanske vit brudklänning eller dopkläder.
Vita linnelakan med handvirkade spetsar.
Vitt, vitt, vitt och lite rosa och lite ljusgrönt och däremellan himmelsblått.

Bortom horisonten

På två dagar....

...har körsbärsblommorna gått från knopp till blomma.

Vi går halva vägen var......

....hon och jag. Vi börjar förstå varandra.
I tre år har jag pratat Cane-språk och så plötsligt ska jag göra mig förstådd på Fralla-språket. Inte helt lätt. För att inte säga djävligt frustrerande.
Ibland har jag tänkt att jag ska tänka tanken att jag ångrat mig. Men jag låter inte den tanken få fäste för det vet jag i grund och botten att jag inte gör!
Jag har alltid sagt att det finns hundar och så finns det terrier men nu måste jag lägga till: och därefter kommer frallor!
För varje dag som går och vi förstår varandra så blir hon mer och mer personlig och jag gillar vad som kommer fram.
Gårdshunden har ju också varit liten och ett oskrivet blad och efter att ha danats och fostrats så har han ju blivit en fullvärdig familjemedlem som är så älskad som någon kan vara.
Mollie, den lilla Krågan, kommer att bli en minst lika älskad och viktig medlem i Karlssons familj och det ser jag fram emot, nu när vi börjat tala samma språk.

Jag fattig.....

....syndig människa!
Idag trillade jag dit.
Föll för frestelsen!
Det blev chokladtårta över från föreningsmötet som jag tog med hem.
Att jag, så ståndaktig och karaktärsfast kunde falla så djupt.
Efter tre månader utan det minsta lilla söta.
Tre månader med minimalt med kolhydrater.
Kurerad mot allt vad sockersug heter....trodde jag.
Åh gud, vad gott det var!!!
Som balsam för en uttorkad choklad-tarm.
Men, man är väl inte mer än människa eller?
Det är väl för jösse namn jag som kommer att vakna med huvudvärk i morgon?
Man kan väl bättra sig?
Eller är det förstört och fördärvat nu och suget kommer sätta in med förnyade krafter?
Är det så det ska vara så går jag väl ner och trycker i mig en bit till!
Så Husbonden slipper att offra sig menar jag.
Det är alltså enkom för hans skull.

Knopp- och lövsprickning

Plommonblom


Smörblomma


Lindblomsknopp


Syrenblomsknopp


Lönnblom


Lönnblom

Vardagsmat

Jag vidhåller.....

....att det svåraste missbruket att hantera måste vara matmissbruk.
Alla som är överviktiga, och vi är många, överäter ju på ett eller annat sätt.
Därmed inte sagt att man vräker i sig men man äter mer än vad metabolismen tar hand om.
Ta kontroll!
Ät mindre!
Ät rätt!
Sluta ät!
Ja, just det! Sluta ät!
Inga problem, smal som en sticka!
Men se det vet ju var och en att det går inte.
Man måste äta!
Flera gånger om dagen ska du utsätta dig för frestelser, riskera återfall.
Om du rökar, dricker alkohol eller skjuter heroin så är det total avhållsamhet som gäller och du dör inte av det.
Men om du slutar äta så dör du!
Alltså, jag vågar påstå att banta för att gå ner i vikt är bra mycket tuffare än att bli av med ett drogberoende.
Att äta hör till överlevnadsinstinkterna!
Det sitter i generna, i ryggraden eller var fan som helst men vi är födda med det.
Den fåntratt som vågar påstå att det har med dålig karaktär att göra att man är överviktig ska ha sig en fet smäll i nyllet och jag anmäler mig frivilligt att utdela den.
Tack för ordet!
Förresten så är det min blogg så jag behöver inte alls tacka för ordet.

Men snälla svalorna......

.....vad gör ni här allaredan?
Ni kommer att frysa häcken av er!
Tur ni har lador och uthus att att vara i när det kryper under noll!

Dr Jekyll and Mrs Hyde

Tar du inte upp mig i knät kärring så biter jag hälsenorna av dig!


Vem vågar moppsa sig?

En utmaning......

....med macrobilder tänker jag vara med i denna vecka.
Fler bilder hittar du HÄR!
Klicka gärna på bilden!

Anemone Nemorosa

Valfläsk

"Nittio procent av svenska folket tjänar på vår politik om dom har barn eller är föräldralediga"
En stilla undran: Har så stor del av Sveriges befolkning små barn?

Hej.......

....jag heter Mollie (om nu någon skulle ha missat detta)
och jag är en förklädd pitbull!

mvh R

Jo, det satt i månens sken.......

....tre små fåglar på en gren.......
Twiddelidi twiddelidamdam kom hit om du vill.....
Eller nåt sånt.......
Vad begär ni av en gammal människa?
Att jag ska komma ihåg varenda schlager sedan artonhundrafryserkallt?

Ett hjärta i rumpan.....

.....har hon förvisso men en liten djävel innanför pannbenet!
Vem jag talar om?
Den nya familjemedlemmen så klart!
Frallan, alltså Mollie, ett hår av hin!
Stackars Gårdshunden, han har det inte lätt, och någon kastrering tror jag inte vi behöver kosta på om det skulle bli aktuellt,
Det kommer Mollie att fixa gratis!
Hon har kommit på var hans ömtåligaste delar sitter.
Klockspelet befinner sig lagom i bithöjd för henne plus hans mjuka öron och hängande läppar.
Och hon ser ut som en Barracuda i käften!