....som huliganen brukar säga.
Han ligger på sjukhuset sedan snart en vecka.
Inte så fräsch.
Gulsot och inflammation i bukspottskörteln, för höga blodsockervärde.
Bara dropp med morfin, ingen mat eller dricka.
En sten proppade igen hela systemet.
I torsdags insåg man att detta löser sig inte av sig själv och så försökte man genom gastroskopi plocka bort stenen bakvägen så att säga.
Gick inte så bra.
Man kan väl säga att det klantades.
På fredag skickade man honom till Sahlgrenska och manöver gjordes om med betydligt bättre yrkesskicklighet och utrustning.
Stenen ska nu komma ut den naturliga vägen.
Nu väntar man på att inflammationen ska lägga sig och då ska man operera bort gallblåsan med resten stenarna.
Kunde man inte gjort det med en gång?
Idag har han dessutom feber.
Vilken underbar sjukvård vi har i kungsriket Sverige.
Det låter inte som att jag har så stort förtroende för sjukvården eller?
mvh R
tjugotredje november
10 timmar sedan
6 kommentarer:
Det där med sjukvård - eller möjligtvis den sjuka vården - kan man diskutera hur länge som helst. Kruxet är att man måste vara utrustad med tur - och har man blivit sjuk så är man väl redan inne på otursspåret - ibland fungerar det hur bra som helst, medan det andra gånger inte fungerar alls.
Det är fasansfullt att vara sjuk och inte få hjälp - man är så ohyggligt utlämnad och maktlös.
Fast åren har lärt mig att det inte bara är i Sverige vi har en kroniskt sjuk vård. Från alla vänner i andra länder hör jag liknande historier.
Nu hoppas jag huliganen snart blir bra och kan undvika dylika inrättningar i forstättningen!
Margaretha
Tack Margaretha!
Det löser sig säkert, men modershjärtat är väldigt anfrätt just nu och han är mitt barn, det enda, hur stor och vuxen han sen är. När han ligger där i sjuksängen är han ändå liten.
mvh R
Tack Margaretha!
Det löser sig säkert, men modershjärtat är väldigt anfrätt just nu och han är mitt barn, det enda, hur stor och vuxen han sen är. När han ligger där i sjuksängen är han ändå liten.
mvh R
Tack Margaretha!
Det löser sig säkert, men modershjärtat är väldigt anfrätt just nu och han är mitt barn, det enda, hur stor och vuxen han sen är. När han ligger där i sjuksängen är han ändå liten.
mvh R
Herrejösses, vad hände nu? Karbonpapper i käften?
Förlåt, jag skulle skriva något snällt men började asgarva. Förlåt, förlåt. Gud hör, Gud ser. Säger dom.
Skicka en kommentar