Att bli gammal är förbannat
man kan inte säga annat,
det är rent helvetiskt
osympatiskt, oestetiskt.
Allting hänger, torrt är skinnet,
trist är sinnet, svagt är minnet.
Munnen full av köpta tänder,
bruna fläckar uppå händer.
Det är fel på hjärnkontoret
fast man själv ej kanske tror det.
Själen gråter, tanken sinar,
hjärnans celler bort förtvinar.
Slut det är på erotiken,
inte någon vän i viken,
ser på en med lystna blickar,
kroppen värker allting klickar.
Reumatismen pinar låret,
rakt och stripigt hänger håret,
ögonlocken som gardiner,
ådrorna i serpentiner.
Huden är ett knippe rynkor,
här och där ses stora skrynklor.
Tvi den lede man vill kräkas,
ingenting nu mer vill läkas.
Jag kan inte säga annat,
allting är ju rent förbannat.
mvh R
tjugotredje november
7 timmar sedan
2 kommentarer:
ja, så är det ibland... vojne
Man är väl inte riktigt där ännu men ibland känns det väldigt nära.
mvh R
PS Men ibland, får jag erkänna, spritter det till.DS
Skicka en kommentar