Min farmor.....

....är otvetydigt en sådan där paparazzi eller vad det heter.
Det spelar ingen roll om man är snorig, hängig och på dåligt humör ändå sticker hon upp kameran i fejset på en.
Enda sättet att få henne att sluta är att le lite, flirta en aning så ger hon sig. 

 
 

Diklofenak.....

Som att man inte har högt blodtryck ändå!
De som känner mig vet att jag är en engagerad och understundom livlig person som ibland debatterar både högt och intensivt.
En del påstår att det är därför jag har högt blodtryck men så är icke fallet och dessutom medicinerar jag för att hålla det på en lämplig nivå.
Tar inte blodtrycket särskilt ofta men av någon anledning tog jag fram apparaten härom kvällen och då djävlar var det snudd på att det skulle sprutat ur öronen: 200/100!
Lutade mig tillbaka, andades några djupa andetag och kollade igen, apparaten kunde ju fått fnatt.
Samma resultat.
Kollade på Husbonden för att vara säker: 130/80, perfekt!
Vårdcentralen följande morgon, resultat 190/90, alltså på nergång.
Ytterligare besök efter två dagar: 120/70!
Vad kan man då lära sig av ovanstående historia?
Jo, man ska inte äta Diklofenak under lång tid för då kan man få detta resultat.
Lite lömskt tycker jag eftersom jag inte haft några som helst symptom och det tog en vecka för trycket att gå ner efter avslutad medicinering.

Vissa dagar blir man väldigt glad!

En sådan dag kan vara när man får ett fång rosor av en god vän och granne som bor på andra sidan åsen.

 

Musskrämmarens....

....effekt diskuteras livligt i dessa tider då mössen tycker att det är bra mycket trevligare inomhus än ute i kylan. Och vem tycker inte det?
Alltnog, förra hösten försvann min gästvänlighet, i alla fall vad beträffar små fyrbenta gnagare i takt med att fällorna tömdes och jag fick inhandla en ny mus till datorn.
Nu tänkte vi att vi skulle mota Olle i grind och inhandlade två elektroniska musskrämmare.
Husbonden installerade den ena i källaren till att börja med.
Någon dag efter spreds en obehaglig lukt på övervåningen och orsaken var en död mus i fällan.
Huruvida den begått självmord innan vi monterat apparaten vågar jag inte svära på men Husbonden monterade den andra på nyss nämnda etage och tro det eller ej, sedan dess har vi varken hört eller sett spår av några ovälkomna gäster och det är tre veckor sedan.
Jag kan inte garantera effekten men nog är det värt några hundralappar att pröva.
Tilläggas kan att vårt hus är förhållandevis stort (prästerna behövde stora ytor förr) och jag kan nog tänka mig att man kanske behöver en på första våningen också.
Fortsatt rapportering följer.
 

Nu går det undan...

... i alla fall vad årstiden beträffar.

Den senast införskaffade rosen för en vecka sedan, idag är den ett minne blott.

På väg hem från Torsby för en månad sedan, nog skulle man kunna bo vid Frykens strand.

En hel månads blogtorka....

...allvarligt talat?
Utanför driver snön i den hårda vinden och husbonden får sin dag att gå enbart genom att kånka ved.
Snickaren håller på att byta ytterdörr där det blåser och pinar som mest. Hoppas det går fort.
Håhåjaja, själv sitter jag i fåtöljen och läser Håkan Nesser.
 

Förbjud bemanningsföretag....

....speciellt den kategorin som tillhandahåller personal inom sjukvården. 
Som jag ser det så är det ingen skillnad på att sko sig på stat och landsting genom att hyra ut läkare jämfört med de som skor sig på att hyra ut bostäder till flyktingförläggningar till ohemula priser. 
Strålande tider, härliga tider! Gigantiska summor går rakt ner i fickan på "entreprenörerna". 
Dessutom verkar det som om bemanningsföretagen har noll koll på personalen de hyr ut.
Vad det gäller stafettläkare så uppdagas det gång efter gång att personer som inte är behöriga eller t o m kriminellt belastade jobbar på bl a vårdcentraler.
Bortsett från att de får svinaktigt mycket betalt plus andra förmåner så riskeras människors hälsa och liv.
På Mölndals sjukhus opererade en ortoped för några år sedan och hann förstöra flera människors liv innan det uppdagades att han inte var läkare. Han hade dessutom varit anställd på flera sjukhus tidigare.
Igår framkom det att en gynekolog som är anklagad för sexuella trakasserier har arbete, genom ett bemanningsföretag som just gynekolog.
I Skåne har man fullt upp att gå igenom över tusen patienters journaler då man upptäckt att "läkaren" på en vårdcentral var en bluffgubbe.
Det finns idag nästan inga fast anställda läkare på våra vårdcentraler!
Hur i hela världen har det blivit så här?
 

Högfrekvent mojäng.....

....annonseras det om i villatidningarna.
Funderar på om man skulle inhandla just en sådan för att hålla de små fyrbenta jävlarna borta från hus och hem.
Med tanke på att mössen åt upp min mus förliden vinter så kanske man skulle testa.
Fast lite tveksam är jag nog till varför de vanliga och högst önskvärda husdjuren inte låter sig påverkas av de högfrekventa ljuden. Hundar har ju en sjutusan till hörsel och en visselpipa för hundar kan ju inte mäniskoörat uppfatta annat än som blåsljud.
Någon som har prövat en sådan här musskrämmare?
För övrigt så var det datormusen som blev uppäten och inget annat!

Hur svårt kan det vara?

Tittade på PLUS igår.
Det skulle jag inte ha gjort!
Huvudämnet var telefonförsäljning baserat på lurendrejeri och kriminalitet.
I det här fallen riktat mot äldre människor.
År ut och år in tillåts detta infama bluffandet att fortgå.
En liten ungtupp, förmodligen psykopat lyckas slingra sig igenom alla maskhål i regelverket och trots anmälningar fortsätta sin verksamhet med hjälp av naiva ungdomar som inte begriper bättre.
Likadant är det med internetlån.
Trots att jag har spärrat personnummer så får jag dagligen erbjudande på mejlen om lån utan säkerhet, utan koll hos UC och om jag har betalningsanmärkningar så spelar det ingen roll heller.
Periodvis vet man inte om man ska våga svara i telefonen när numret inte är bekant med risk för att det ska vara ett s.k. call-center.
Ett tag hotade jag med polis varvat med att jag bad vederbörande dra åt varmare breddgrader.
För närvarande är det lyckligtvis ganska lugnt på den fronten.
Många gånger om året påvisas i olika media dessa missförhållanden där människor blir lurade, kommer i kläm och ibland nästan ruinerade men myndigheterna låter det fortsätta.
HUR DJÄVLA SVÅRT KAN DET VARA?
Förbjud telefonförsäljning!
Förbjud internetlån!
Så slipper konsumentombud och alla andra inrättningar att försöka rädda  människor som fallit offer för den organiserade kriminaliteten.
Polisen slipper ta emot ca 70 000 anmälningar om identitetskapningar samt slipper skicka ut skrivelser om att brottet är nedlagt.
Jag frågar igen: HUR SVÅRT KAN DET VARA? 

Microhuliganen....

....aka Kalle Kula har många face.

 

Bästa sättet att demolera en Nikon!

Skadedjur

Tröskningen är klar och grejorna höll trots liggsäd, grönskott och hög vattenhalt.
Frågan är om det ens har varit värt besväret efter att älgar, rådjur, vildsvin och hjort har ätit sig mätta och grävlingarna gått fram som halvblinda bulldozers i säden.
Man skulle kunna tro att vi bor djupt in i skogarna men det gör vi inte.
Vi har öppet landskap på alla håll utom i öster. Grönån ringlar sig och bildar gräns åt väster. Riksväg 45 är inom synhåll och tätorter både i norr och söder på några kilometers avstånd.
Man kan tycka att djuren skulle vara lite skyggare men någonstans på vägen har dom tappat sitt naturliga beteende.
På våren är det gässen som kommer i hundratals och betar och trampar ner det nysådda.
Kollegan norröver som har skogen lite närmare fotograferade sexton älgar samtidigt i sin sädåker häromdagen.
Han ringde till länstyrelsen för att förhöra sig om skyddsjakt och tilldelningen under älgjakten men fick till svar av den sakkunniga tjänstepersonen att han nog gjort en felbedömning för "älgen är inget flockdjur!" 
Expertisen har talat!
Samma expertis som råder en skogsägare som ville ta ner lite skog som var mogen för avverkning att ta ett lån i banken istället om han behövde tillskott i kassan.  Sin egen skog fick han då visst inte ta ner.
Orsaken: En sketen svamp, Bombmurkla (antagligen inte ens ätlig) hade hittats just där och den får man då visst inte störa.
Och inte utgår det någon ersättning heller till skogsägaren som fått avverkningsförbud utan han får stå där med näsan mitt i ansiktet utan kompensation för allt hårt arbete han lagt ner under kanske trettio år.
Men det är klart, han kan ju alltid gå till banken med mössan i hand och ansöka om ett lån.
Expertisen har talat igen!
Vad experten på Länstyrelsen inte visste beträffande alla älgarna var att markägaren fotograferat dom.
Så nu ska det bli intressant att få höra vad för slags djur hon tror att det är när hon får se bilden som hon fått tillskickat sig.
För övrigt så tänker flera av kollegorna häromkring sluta med sädodling just på grund av de vilda djurens framfart. 
Inte ens lantbrukare orkar i det långa loppet arbeta utan skälig ersättning.
Och framför allt orkar dom inte längre slåss mot experter och maktfullkomliga tjänstmän på bl a våra Länstyrelser.  
 
 

På mitt köksbord

Studie i Rosenskära

Studie i Klematis

Älgskräck....

...är något jag lider av och älgfrossa har jag haft en gång.
Dessa åkommor kan härledas till en händelse som inträffade för sisådär hundra år sedan.
Det är möjligt att jag berättat denna anekdot tidigare men jag är så gammal så jag har rätt att upprepa mig.
Alltnog, Husbonden och jag var i skogen för att plocka trattkantareller. Tillgången var enorm, man hade nog kunnat slå med lie och Husbonden drog sig nedåt bilen för att "tömma".
Jag gick i en brant slänt och hade en skogsväg nedanför när jag hörde att det knakade och ett litet läte ljöd. Det var ett ganska ynkligt ljud så jag drog slutsatsen att det måste vara ett litet djur typ rådjur eller kanske hjort.
Den som har hört en brunstig älgtjur försöka locka till sig en ko för att förlusta sig med vet att precis som alla andra "hanar" så blir dom väldigt mjuka i rösten när dom vill ställa sig in hos det motsatta könet.
Knakandet och "lockropet" kom närmare och närmare och jag tog det säkra för det osäkra och kravlade mig upp på en stor sten bakom en trädstam någorlunda skyddad.
Av Husbonden varken hördes det eller syntes det.
Plötsligt kliver det ut en gigantisk älgtjur på vägen och fortsätter sina kliv rakt emot mig.
Hjärtat dunkade så jag var övertygad om att han hörde det och andas hade jag för länge sedan slutat med.
När han var ett par meter ifrån mig så dunkade det till neråt vägen, det var Husbonden som slog igen bildörren, älgtjuren stelnade till, gjorde ett lappkast och vräkte sig iväg mellan träden i samma riktning som han kom.
I samma stund gallskrek jag!
Husbonden kom galopperande så träskorna flisade sig och när han kom fram till mig, jag stod fortfarande kvar och kramade trädstammen utan att kunna röra mig.
"Vad är det fråga om, har du brötet benet eller?"
Då kom tårarna och frossan och som jag skakade.
När jag väl hade sansat mig och förklarat att det var en älgtjur som nästan gick på mig så tittade Husbonden neråt vägen, såg hur gruset hade rivits upp när älgen flydde i panik av mitt gallskrik.
"Fan, du kunde ju ha skrämt ihjäl den stackarn!"
Vi har skrattat många gånger och det har blivit en rolig historia men det hjälper inte, jag skulle aldrig gå ensam till skogen.

Sjukhusparkering

För en tid sedan var Husbonden ganska allvarligt sjuk och intagen på sjukhus.
Efter att ha varit vaken nästan hela natten, sovit ett par timmar så skulle jag besöka honom på intensiven. 
Kungälvs sjukhus har haft en vanlig parkering där man betalade med pengar eller kort, inget konstigt med det.
När jag väl hittat en parkeringsplats och ska lägga på i automaten så är där en kö på ca tio människor som förfaller allmänt förvirrade. Alla försöker hjälpa den som står först i kön och den stackarn trycker och trycker på alla digitala knappar alltmedan kön växer. Sjukhuset har bytt till ett system som ingen normalbegåvad människa begriper sig på.
Efter tio minuter är jag fullständigt i upplösningstillstånd. På intensiven ligger Husbonden icke kontaktbar och här stod jag som ett nervknippe och då brast det.
"Dom kan ta sin djävla automat och stoppa upp någonstans! Jag betalar hellre parkeringsböterna än står här!"
Därefter tågade jag in på hospitalet.
Jag har skrivit om detta förut, om sjukhusledningens cynism genom att utnyttja människor i en utsatt situation.
För, det är inget nöje att besöka ett sjukhus och det är ofta med tunga steg man går dit. Antingen är man själv sjuk eller så är det någon, ibland svårt sjuk man ska besöka.
Då har man lagt lök på laxen genom att avkräva pengar för att kunna ställa ifrån sig bilen och desutom skapat en stress för att tiden ska gå ut.
Ponera nu att den person du kanske sitter och vakar över inte drar sitt sista andetag innan 14.03 när parkeringstiden är till ända, eller passar på när man när man med andan i halsen rusar ner och fyller på i automaten.
Visst, man kan mata automaten med en förmögenhet redan från början så är man på den säkra sidan.
Alltnog, Husbonden låg kvar i några veckor och under den tiden besökte jag honom naturligtvis och varje gång utspelade sig samma scener vid den nya parkeringsautomaten.
Nu uppstår frågan vad denna nya superdigitaliserade avgiftsanläggning kunde ha kostat?
Med tanke på att ledningen för Kungälvs sjukhus ville lägga ner sitt akutintag på grund av dålig ekonomi!
Vid närmare eftertanke så kanske det är den automaten som räddat ekonomin för sjukhuset för man bestämde sig för att man nog kunde ha akuten i alla fall.
Häromdagen fick jag ett brev från sjukhuset om ett besök för röntgen och bifogat fanns en skrivelse som talade om att man bytt betalsystem på parkeringen, lite grann om hur det fungerade men att man som besökare nog skulle ta till lite extra tid för parkeringstillfället så man inte missade sin bokade tid.
Hur det gick för Husbonden? Jojomänsan, efter några veckor och starka mediciner så är han på banan igen. 
 
 
 
 

Studie i Blåklint

Bokmal...

....är väl troligt att man kan kalla mig.
Jag läser nämligen så "ögera blör" som dom säger här på landet.
För ett antal år sedan försvann koncentrationsförmågan när det gällde det tryckta ordet och jag kunde under många år inte läsa en bok, kom aldrig längre än till första raden.
Orsaken till det är en annan historia dock kunde jag lösa korsord och blev med tiden riktigt duktig på "svåra" korsordsmakare.
Förra året bytte jag upp mig till en "android" telefon (man vill ju hänga med) och tyckte väl att jag måste utnyttja en del möjligheter.
Såg reklamen för Mofibo och fastnade för möjligheten att kunna läsa så mycket jag ville för en fast summa i månaden.
99:- de första sex månaderna och sedan 129:- per månad.
Gissa om jag har läst?
Över nittio böcker sedan första augusti förra året.
"Mitt namn är inte Miriam" var första, sedan triologin om Maj av Kristina Sandberg och nu har jag halkat in på deckare. Läser just nu Lars Keplers "Sandmannen" som är så utstuderat "uschlig" att jag knappt vågar läsa den i ensamhet.
Trodde inte att det skulle gå att läsa på den förhållandevis lilla ytan som en telefon ändå är men det går utmärkt och jag är glad att jag fått tillbaka glädjen att läsa en god bok.

Studie i Vallmo....