Hur svårt kan det vara?

Tittade på PLUS igår.
Det skulle jag inte ha gjort!
Huvudämnet var telefonförsäljning baserat på lurendrejeri och kriminalitet.
I det här fallen riktat mot äldre människor.
År ut och år in tillåts detta infama bluffandet att fortgå.
En liten ungtupp, förmodligen psykopat lyckas slingra sig igenom alla maskhål i regelverket och trots anmälningar fortsätta sin verksamhet med hjälp av naiva ungdomar som inte begriper bättre.
Likadant är det med internetlån.
Trots att jag har spärrat personnummer så får jag dagligen erbjudande på mejlen om lån utan säkerhet, utan koll hos UC och om jag har betalningsanmärkningar så spelar det ingen roll heller.
Periodvis vet man inte om man ska våga svara i telefonen när numret inte är bekant med risk för att det ska vara ett s.k. call-center.
Ett tag hotade jag med polis varvat med att jag bad vederbörande dra åt varmare breddgrader.
För närvarande är det lyckligtvis ganska lugnt på den fronten.
Många gånger om året påvisas i olika media dessa missförhållanden där människor blir lurade, kommer i kläm och ibland nästan ruinerade men myndigheterna låter det fortsätta.
HUR DJÄVLA SVÅRT KAN DET VARA?
Förbjud telefonförsäljning!
Förbjud internetlån!
Så slipper konsumentombud och alla andra inrättningar att försöka rädda  människor som fallit offer för den organiserade kriminaliteten.
Polisen slipper ta emot ca 70 000 anmälningar om identitetskapningar samt slipper skicka ut skrivelser om att brottet är nedlagt.
Jag frågar igen: HUR SVÅRT KAN DET VARA?