Naturliga krafter.....

Veckan som gick......

....satt vi på första parkett och alldeles gratis.
Har ingen aning om vad aktörerna hette men dom gjorde sig bra på bild.
Alldeles gratis var det ju inte heller när jag tänker efter för ställplatsen på Solvik kostade ju.

 

Små solar.....

....lite här och där gör en glad!

Husbonden sparade....

.... en liten fyrkant i havrestycket och där sådde han solrosfrön enligt mitt önskemål.
Igår när jag plockade en bukett för att sätta på bordet och för att fota så stank det något förskräckligt i närheten, en kväljande föruttnelseodör som var svår att stå ut med.
Gårdshunden gjorde stora lovar och fick kallas in gång efter gång.
Husbonden fick i uppdrag att ta reda på vad det var och fick lite oväntat arbete.
En hjort hade trasslar in hornen i stängseltråden och låg död.
Det kan inte hjälpas utan att man får lite samvetskval, troligen hade det hänt när vi var på resande fot annars hade vi säkert hört vad som pågick och hur vi än vänder och vrider på det så måste vi ju ha hagar till djuren.
Alltnog, bocken var stadd i föruttnelse och var inte att ta i utan fick ösas upp med traktorskopa och köras långt bort, utom dofthåll för Gårdshunden.
Tur att Husbonden inte hör till dom äckelmagade, fast det är så klart, då hade han inte kunnat ha det arbete han har.
Livet på landet? Jajamen! Någon som vill byta?

Luktärt....

.... kräver att man ansar och plockar mest varje dag för att den ska blomma rikligt.
Det har jag inte gjort och nu var det bara stora härvor med en och annan blomma, inte särskilt vackert så nu åkte det upp och iväg.
Nu är frågan vad man ska plantera istället för att förlänga sommaren.

Det drar ihop sig......

.....över den lilla fiskehamnen.

Veckan som gick....

....gjorde vi ett besök på Läckö slott.
Natten tillbringade vi i Råbäcks hamn och tittade in på stenhuggarmuséet.
En liten gudsförgäten plats med en smal och krokig grusväg utan möjlighet att mötas samt en brant backe ner till själva hamnen men icke förty, klockan tolv på natten brakade det in en husbil och husvagn och när husvagnsföraren var på väg att backa ner i Vänern då tutade husbilsföraren i panik. Sedan satt dom och snattrade i en timma som grädde på moset.
Nejdå, jag rusade inte ut och läste lusen av dom men man kan väl säga att det är inte lika på alla kompani.
Tre timmar före öppningsdags klampade vi in på "Caféet på Klostret", Blomberg förförda av den ljuvligaste vaniljdoft och fick naturligtvis inhandla dom godaste bullar i denna landsändan samt en kaka bröd som inte heller gick av för hackor. Missa inte detta stället om du har vägarna förbi! Miljö, stämning, god mat och det godaste bakverk. 

Fotografering förbjuden!

 

Förra veckan.....

.....var det Båstad med omnejd, bl a Halland Väderö.

Resesällskapet tar sig en funderare

Hett som i h-vete och fåren hade päls!

Hade inte den svenska flaggan viftat lite så kunde man lätt tro att man var i t ex Spanien

Turbåtarna gick i skytteltrafik med badsugna

Min livliga fantasi....

....kunde jag ibland önska att jag kunde stänga av.
Eller kanske är den en tillgång, döm själva.
Följande scenario utspelar sig.
En av slussarna vid Göta Kanal och en större segelbåt ska igenom.
Vårt resesällskap, 12-åringen vill gärna se lite närmare så vi går ner och ställer oss ca två meter från stenkanten och kan då se hur vattnet virvlar runt långt där nere.
Längst fram, med ca trettio cm tillgodo står en liten parvel på fyra fem år, bredvid står farmor eller mormor  med en mellanpudel i koppel.
På andra sidan avgrunden befinner sig två andra hundar.
Jag håller nogsamt koll på vår unge så han inte tar några steg framåt men hunddamen har noll koll på sitt barnbarn. Visserligen står ungen helt stilla men det gör inte hunden eftersom han ser dom andra kompisarna på andra sidan.
Då ilar det från ryggslutet och upp till bakhuvudet på mig för jag ser gång på gång vad som kan ske om hunden gör ett ryck.
Jag tittar ner i dom virvlande vattenmassorna och försöker beräkna om det skulle vara möjligt att hoppa i efter ungen utan att drunkna själv.
Så muttrar jag lite halvhögt något om att jag fått nog och förpassar mig ifrån området.
Nu är frågan, är jag en fjantmaja och övernervös gammal tant med för livlig fantasi eller är jag behäftad med sunt förnuft?