Skräppost

Mailen har varit kaputt några dagar men nu har jag fått igång den.
108 inkommande och 96 i skräpboxen.
Över 200 totalt.
Man är populär!
Och trots att jag spärrat mail med ord såsom Viagra så finns dom där.
Tycker det är konstigt då jag aldrig någonsin öppnat sidor med den kopplingen.
Det kan man ta sig en funderare på.
Kan det vara så att seriösa företag säljer adresser till mindre seriösa?
Och förresten, vem i hundan behöver Viagra?

Nordanvinden.....

....är kall vilket hålla han än kommer ifrån!
(säger Husbonden)

mvh R
PS Något såpass iskall kan jag intyga.DS

En syn för gudar

Precis när jag står vid spisen och lägger sista handen vid middagen hör jag skrik och dova smällar utanför.
Bonzo springer till altandörren och jag efter.
- Hör du, frågar jag Husbonden som redan bänkat sig vid köksbordet.
- Nä, vaddå?
- Men du hör väl för h-e att det är något på gång utanför! Är du döv eller?
Öppnar altandörren och rusar ut tillsammans med hunden och möts av fem uppstressade nordsvenskar med full sula som vräker sig förbi traktorer och bilar i full galopp och med lerkokorna sprättande om kring.
Bockar och slår bakut, gnäggar och skriker alltmedan jag gallskriker på gårdshunden och Husbonden.
Skriker för att få hunden att sansa sig och gå in, för även om han är robust och van så är den här cirkusen ett strå för vasst för honom.
Skriker på Husbonden för att få honom att fatta att nu är det allvar.
Han tar ett galtasprång från bordet och ut i farstun rätt ner i stövlarna och är ute fortare än fan får på sig tofflorna och springer mot gårdsplan där hästarna rusar runt.
Under tiden har jag fått in hunden och själv hoppat i stövlarna samt fått på mig en jacka för det snöar och blåser iskallt.
Precis när jag kommer ut så lägger alla hästarna av ner mot stora vägen som är 90-väg, alltmedan Husbonden vrålar med sina lungors fulla kraft:
-Pia, Pia kom tillbaka! Hästarna, kom, kom, hästarna!
Flera bilar har uppfattar situationen och saktar ner, tack och lov!
Vid brevlådan tvärnitar stona, vänder och galopperar tillbaka och de andra tre hänger på.
Jag kan garantera att när fem nordsvenskar á 700-800 kg galopperar fram så vibrerar marken.
Husbonden har öppnat dörrarna till det nya stallet men icke, dit ska dom inte utan alla fem vräker sig mot dörrarna till det gamla stallet och ett knuffande, kickande och skriande uppstår.
Husbonden får tag på Balder som är våldsamt upphetsad för roten till det onda är Pia som brunstar.
Uppenbarligen har han inte fattat att han inte är hingst längre.
Jag försöker mota så dom inte ska dra neråt vägen igen och till slut är det bara Pia kvar som försöker överlista mig men jag ryter och domderar och när alla de andra är inne så ger hon upp och går och ställer sig vid sin stalldörr.
Lugnet lägrar sig och det är då jag kommer till insikt om hur vi ser ut.
Jag har kaftan och gummistövlar samt en gammal jacka.
Husbonden i bara skjortärmarna och blöder från handen som fått ett jack i tumulten.
Det är vacker kaftan från Marocko med mycket broderier och mycket bekväm.
Om jag bara ska ha s.k. inre tjänst är jag ofta klädd i den, den ger mig liksom svängrum att utföra hushållssysslorna.
Alltnog, man kan nog säga att inte många Husmödrar på landet har samma klädkod som jag och ibland är jag evigt tacksam att vi bor som vi gör.
Fast ...... även om vi bott närmare grannar så hade jag nog bjudit på det!

Titta på detta!!

Stäng inte av när det blir obehagligt.
Mäktigt och fantastiskt!

Gått på rast....

....om det nu är någon som undrar.
Återkommer!
mvh R

Luftlök.....

....tror jag bestämt att den heter.

Andra hästkrafter

Så här såg det ut under vårbruket. Frid och fröjd!
Nemas problemas eller vad det nu heter.
Sedan blev det lite problemas.
Inte mycket alls, det bara skrapade lite när man la in
treans växel.
Med tanke på hur många växlar det finns på en traktor
(tolv framåt och fyra bakåt) så är det en bagatell.
Men eftersom traktorn är ganska ny så finns det
maskinförsäkring så felet lagades.
Det vill säga, praktiskt taget hela traktorn plockades
isär och sattes ihop igen.
Och det för att en liten metallring hade spruckit.
Räkningen kom idag!
I vår familj använder vi ofta HasseochTages mer
eller mindre myntade uttryck.
Bl a: Du ska inte snacka (om spik i foten).
Dom som är tillräckligt gamla vet vad jag talar om.
Och här är det läge att säga:
Du ska inte snacka om räkning du!
Jag säger bara....67 000:- du!
Det kallar jag räkning!
Kan jag få en kopp kaffe?
mvh R

PS Man är väldigt glad att försäkringen ingick i priset.
Dock blir det några lappar i självrisk.DS

Lager på lager

Min lille kompis Ludvig som har de vackraste ögonen.

Jul, jul strålande jul

Situationen är följande:
Julgardiner ska hängas upp och jag står på en pall vid ena sidan av treluftsfönstret och försöker haka på gardinstången på det lilla fästet.
Om jag står på tå på pallen så går det precis.
Så ska det hakas på en och en halv meter bort vid andra sidan av fönstret.
Gardinerna är nystrukna!
Är det någon som försökt styra upp en metallskena som dessutom är delad på mitten och samtidigt försökt trä på den lilla, lilla öppningen på den lilla, lilla kroken ståendes på den lilla, lilla pallen en och en halv meter därifrån.
Jag kan upplysa om att det går tamigfan inte!
Men det ska gå!
Varmare och svettare allt eftersom minuterna går.
Vem i helvete är det som bestämt att man ska ha julgardiner?
Till slut är inte gardinerna nystrukna längre.
Så äntligen hakar det tag på något vis och jag kan släppa taget och dra pallen över till den sidan och säkra det hela.
Då kommer nästa djävulens påfund: RYNKORNA SKA FÖRDELAS JÄMNT!
Jag är kort och rynkhuvudet sitter nästan upp under taket.
Jag skulle inte ha klippt tånaglarna igår för det hade underlättat med någon millimeter till för jag står uppe på tåspetsarna.
Svetten rinner, ilskare och ilskare blir jag.
Ner från pallen, kollar fördelningen, upp igen, ner från pallen......
Då kommer Husbonden hem från affären glad i hågen.
-Jag köpte några skraplotter, vill du skrapa?
-DU KAN TA DINA JÄVLA SKRAPLOTTER OCH DRA ÅT HELVETE!

Vad kan man nu lära av detta?
Inte vet jag, annat än att jag har ett heskottas humör och att Husbonden är en osedvanligt snäll människa.
mvh R

Tidsfördriv

Orkanen....

....Gudrun 2 har dragit genom huset.
Lämnat fruktansvärda spår efter sig.
Allt har vräkts ut över bord och bänkar.
I en enda djävla röra.
Men det skiter jag i för nu ska jag på julmiddag!
Tro, om det kan ha hänt ett mirakel tills jag kommer hem?
Det stundar ju underverk så här i juletider har jag hört mig berättas.
Fast det är ju mera i slutet på månaden.
Då är det lite för sent kan jag meddela.
Får väl ta skiten själv då!

En viktig fråga

Var och varannan vecka får vi veta att fartyg blir äntrade och sjörövade utanför Afrikas kuster.
Länge har det förundrat mig hur piraterna kommer ombord.
Det är ju inte precis jollar som äntras utan gigantiska tankers som stävar fram utan att minska farten för något.
Såvitt jag vet har inte piraterna tillgång till helikopter så hur i hundan bär dom sig åt?
För det kan väl inte vara så att det hänger en massa tampar och repstegar ända ner till vattennivån?
Vet inte varför jag kommer att tänka på historien om myran som hoppade upp på elefantens nacke alltmedan den andra kompismyran stod på marken och ropade:
- Stryp honom Einar, stryp honom!
Långsökt?
Jajamensann, men det gäller att ha livlig fantasi!
mvh R

Jag har drabbats.....

....av stora slängsjukan!
Här ska djävlar i mig rensas!
Tömmer lådor och sorterar.
Ut åker femton "bysthållare" (låter bättre än behåar) och arton trosor.
Inte använt på de sista två åren, då åker det.
Så till linneförrådet.
Dukar, som jag använder mycket sparsamt nu för tiden, sparar jag endast vita och blå samt några juliga.
Allt annat åker.
Sådant som jag förfärdigat själv, virkade, broderade och vävda sparar jag i en låda.
Inte för att jag kommer att använda, utan mer för att kunna ta fram när jag blir riktigt gammal och bara titta på.
Imorgon ska jag slänga alla underlakan som jag aldrig använder, nu gäller endast drapå-lakan.
Förra julen slängde jag alla kökshanddukar utom blåmönstrade.
Det blev ungefär ett dussin kvar och det räcker mer än väl.
Vem fasen behöver tre gånger så många?
Frottéhanddukar lika dant.
Vita och blå till mitt badrum och vita och bruna till Husbondens.
Allt annat åkte ut i verkstan till putstrasor.
Det är faktiskt befriande att se hur mycket luft det blir i hyllorna och skåpen.
Skulle anfallet vara så blir det en raid bland mina övriga kläder men då är det risk för överhettning så jag tror det får vara till nästa gång.

Det ska börjas i tid

Så här ser jag ut med makeup Karin, kanske lite i överkant
men allt klär en skönhet. Hur jag ser ut utan vill du inte se,
jag lovar.
mvh R

Ansiktet

Nu ska jag ut och lustresa.
Det vill säga, alldeles på egen hand köra till Orust och Göksäter.
För dom som inte vet så är Göksäter ett mini-Ullared.
Ibland är dom t o m billigare på samma varor.
Men det var inte om det jag skulle skriva utan mer om vanans makt.
Jag målar mig alltid om jag ska utanför dörrarna.
Målar betyder böja ögonfransar, ögonskugga vid högtidliga tillfälle, alltid eyeliner och sist mascara.
Det är allt.
Inget läppstift, inget rouge eller puder bara ögonmålning.
Fransarna är inte täta som en piasava-kvast längre och jag får använda förstoringsspegel men när det väl är färdigt så känner jag mig klädd.
Löjligt? Ja, säkert men jag har gjort det sedan jag var femton år och det står i mitt testamente att jag ska ha min ögonmake när jag har kilat vidare, för jag vill inte att han där uppe eller han där nere ska säga:
- Det var hemskt vad du ser trött ut, är du sjuk?
mvh R

Mer nostalgi

Familjen kom från Malmö åter till Göteborg när jag var ungefär fem år.
Till en enrumslägenhet i Lunden.
Nu är minnesfragmenten inte så soliga längre av någon anledning.
Jag fick en syster men av det har jag inget minne.
Minnesbilder av henne börjar med att mamma kommer gråtande i trapporna utan min syster.
Sedan dyker hon upp igen, gipsad från midjan och ner till knäna.
I hennes säng fanns en gipsvagga med cellstoff.
(På den tiden var det dramatiskt när ett barn föddes med höften ur led. Idag är det en baggis.)
Längre fram minns jag hennes specialtillverkade kängor och alla besöken på barnsjukhuset.
Jag minns tant Karin tvärs över gården som ibland passade mig, hon var lång och smal och hade inga egna barn. Men ibland var hennes syster där med sitt barn som satt i en specialtillverkad låda. Tror det var en flicka och hon var så skör så det gick inte att ta i henne för då gick benen av.
Jag minns att jag blödde näsblod efter att jag ramlat i trapporna till tant Karin.
Jag minns att det flyttade in en familj i lägenheten bredvid och dom hade en dotter som hette Ulle-Reth Zirk och dom var från Estland.
Jag kommer ihåg Barna Hedenhös, Krakel Spektakel och Kalle Anka.
Jag minns Snövit och de sju dvärgarna och mitt första biobesök med pappa.
Jag minns Gösta, en vän till familjen som gjorde "mustascher", d v s grimaser.
Jag minns Sören på tredje våningen som hade en pappa som fick operera bort hela kinden.
Jag minns att pappa blev arg på mig vid ett tillfälle och stoppade mig i säng.
Undrar varför jag minns de traumatisk händelserna mest från denna tiden?
Kan det ha att göra med att jag blev åsidosatt av ett nytt barn som dessutom var vårdkrävande?
mvh R

Nostalgi

Mol allena på Ribbersborg, dit mamma cyklade alla soliga dagar med
mig i en korg.

Lisette skrev så fint om sin barndom och de små omständigheterna som rådde då.
Hur mycket minns jag själv?
Jag har ju förmånen att ha både mamma och pappa i livet och vi pratar ibland om hur det var.
Mina första fragment är från Malmö.
Pappa och en jobbarkompis smusslar i rummet dagen före min födelsedag.
Ett dockskåp var det, i två våningar som pappa byggt.
Trappa med ledstång av mässingstråd och elektriskt ljus.
Allt var säkert handgjort och jag minns gardiner med handmålade blommor och stoppade möbler och vävda mattor.
Mina yngre systrar ärvde det och vid en flytt när jag redan flyttat till eget boende så försvann det.
Gissa om jag hade velat haft det idag?
Jag minns en cykeltur ut på landet till en bonde där jag fick ett ägg.
Jag minns Köpenhamn som ofta var ett resmål över dagen och Zoologiska trädgården. Alldeles särskilt minns jag valrossen och så en svart panter som vandrade fram och tillbaka.
Jag minns Lille-Göran, som jag faktiskt har kort på än idag, och hur jag misshandlade den stackarn i min iver att komma före honom i trapporna. Jag knuffade till honom så han trillade och bröt nyckelbenet.
Förlåt Göran!
Vi bodde på S:t Knuts väg och jag minns kyrkogården.
Jag minns Estrid som fick ligga på knä på stolen vid middagsbordet, fy vad orättvist, det fick inte jag.
Jag minns att jag talade skånska för pappa frågade vem Bojan var när jag ropade mojan på mamma, ibland också meur.
När jag kom till Göteborg, fem år gammal så frågade alla var jag kom ifrån och jag tyckte dom var räliga.
Fragment, men så viktiga för den man är.
Jag kan inte påminna mig en enda sorglig eller tråkig händelse. De kommer lite senare i barnaåren.
mvh R

Ytterligare inlägg,,,,,,

....i debatten, eller snarare en stilla undran:
Vem betalar Djurrättsalliansens löner och resekostnader?

Inlägg i debatten

Det kommer igen sa kärringen när hon gav grisen fläsk!

Liisa......

....från mina trakter som går på skola i Piteå.
Du brukar ju läsa min blogg men om du har tillgång däruppe i norr vet jag inte.
Om, utifall att, så tack för det fina kortet.
Hoppas att det inte är lika kallt i Piteå som på kortet, -31!
Om du läser detta så skriv en kommentar.
mvh R