En syn för gudar

Precis när jag står vid spisen och lägger sista handen vid middagen hör jag skrik och dova smällar utanför.
Bonzo springer till altandörren och jag efter.
- Hör du, frågar jag Husbonden som redan bänkat sig vid köksbordet.
- Nä, vaddå?
- Men du hör väl för h-e att det är något på gång utanför! Är du döv eller?
Öppnar altandörren och rusar ut tillsammans med hunden och möts av fem uppstressade nordsvenskar med full sula som vräker sig förbi traktorer och bilar i full galopp och med lerkokorna sprättande om kring.
Bockar och slår bakut, gnäggar och skriker alltmedan jag gallskriker på gårdshunden och Husbonden.
Skriker för att få hunden att sansa sig och gå in, för även om han är robust och van så är den här cirkusen ett strå för vasst för honom.
Skriker på Husbonden för att få honom att fatta att nu är det allvar.
Han tar ett galtasprång från bordet och ut i farstun rätt ner i stövlarna och är ute fortare än fan får på sig tofflorna och springer mot gårdsplan där hästarna rusar runt.
Under tiden har jag fått in hunden och själv hoppat i stövlarna samt fått på mig en jacka för det snöar och blåser iskallt.
Precis när jag kommer ut så lägger alla hästarna av ner mot stora vägen som är 90-väg, alltmedan Husbonden vrålar med sina lungors fulla kraft:
-Pia, Pia kom tillbaka! Hästarna, kom, kom, hästarna!
Flera bilar har uppfattar situationen och saktar ner, tack och lov!
Vid brevlådan tvärnitar stona, vänder och galopperar tillbaka och de andra tre hänger på.
Jag kan garantera att när fem nordsvenskar á 700-800 kg galopperar fram så vibrerar marken.
Husbonden har öppnat dörrarna till det nya stallet men icke, dit ska dom inte utan alla fem vräker sig mot dörrarna till det gamla stallet och ett knuffande, kickande och skriande uppstår.
Husbonden får tag på Balder som är våldsamt upphetsad för roten till det onda är Pia som brunstar.
Uppenbarligen har han inte fattat att han inte är hingst längre.
Jag försöker mota så dom inte ska dra neråt vägen igen och till slut är det bara Pia kvar som försöker överlista mig men jag ryter och domderar och när alla de andra är inne så ger hon upp och går och ställer sig vid sin stalldörr.
Lugnet lägrar sig och det är då jag kommer till insikt om hur vi ser ut.
Jag har kaftan och gummistövlar samt en gammal jacka.
Husbonden i bara skjortärmarna och blöder från handen som fått ett jack i tumulten.
Det är vacker kaftan från Marocko med mycket broderier och mycket bekväm.
Om jag bara ska ha s.k. inre tjänst är jag ofta klädd i den, den ger mig liksom svängrum att utföra hushållssysslorna.
Alltnog, man kan nog säga att inte många Husmödrar på landet har samma klädkod som jag och ibland är jag evigt tacksam att vi bor som vi gör.
Fast ...... även om vi bott närmare grannar så hade jag nog bjudit på det!