fredag 2 september 2016

Älgskräck....

...är något jag lider av och älgfrossa har jag haft en gång.
Dessa åkommor kan härledas till en händelse som inträffade för sisådär hundra år sedan.
Det är möjligt att jag berättat denna anekdot tidigare men jag är så gammal så jag har rätt att upprepa mig.
Alltnog, Husbonden och jag var i skogen för att plocka trattkantareller. Tillgången var enorm, man hade nog kunnat slå med lie och Husbonden drog sig nedåt bilen för att "tömma".
Jag gick i en brant slänt och hade en skogsväg nedanför när jag hörde att det knakade och ett litet läte ljöd. Det var ett ganska ynkligt ljud så jag drog slutsatsen att det måste vara ett litet djur typ rådjur eller kanske hjort.
Den som har hört en brunstig älgtjur försöka locka till sig en ko för att förlusta sig med vet att precis som alla andra "hanar" så blir dom väldigt mjuka i rösten när dom vill ställa sig in hos det motsatta könet.
Knakandet och "lockropet" kom närmare och närmare och jag tog det säkra för det osäkra och kravlade mig upp på en stor sten bakom en trädstam någorlunda skyddad.
Av Husbonden varken hördes det eller syntes det.
Plötsligt kliver det ut en gigantisk älgtjur på vägen och fortsätter sina kliv rakt emot mig.
Hjärtat dunkade så jag var övertygad om att han hörde det och andas hade jag för länge sedan slutat med.
När han var ett par meter ifrån mig så dunkade det till neråt vägen, det var Husbonden som slog igen bildörren, älgtjuren stelnade till, gjorde ett lappkast och vräkte sig iväg mellan träden i samma riktning som han kom.
I samma stund gallskrek jag!
Husbonden kom galopperande så träskorna flisade sig och när han kom fram till mig, jag stod fortfarande kvar och kramade trädstammen utan att kunna röra mig.
"Vad är det fråga om, har du brötet benet eller?"
Då kom tårarna och frossan och som jag skakade.
När jag väl hade sansat mig och förklarat att det var en älgtjur som nästan gick på mig så tittade Husbonden neråt vägen, såg hur gruset hade rivits upp när älgen flydde i panik av mitt gallskrik.
"Fan, du kunde ju ha skrämt ihjäl den stackarn!"
Vi har skrattat många gånger och det har blivit en rolig historia men det hjälper inte, jag skulle aldrig gå ensam till skogen.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Min mamma var också livrädd för att stöta på en älg i skogen och då sa min farbror "att nog för att du är attraktiv men jag tror att du får gå ifred för älgen"! jag tror knappast att det lugnsde mamma!
/Margareta

reneesfotoblogg sa...

Margareta: Jag förstår din mamma såväl! Det finns ingen logik i älgskräck.