... och möblering.
Är det inte konstigt att en person på ca en meter kan ha så långa armar?
Någon sa att dom har teleskoparmar och jag är benägen att hålla med.
Sedan har dom en förmåga att gå upp på tåspetsarna, för att inte säga spetsen på stortån i akt och mening att möblera om på bord och bänkar.
De tidigare så väl genomtänkta och i min smak vackra arrangemangen med någon kristallkaraff, en vacker gammal tekopp och en blomma är numera ett minne blott.
Allt är hopföst längst in och borta från små rara och knubbiga klåfingrar.
En del saker går inte att flytta på, diskmaskinen t ex som har en rad knappar som går att trycka in. Jättekäckt när man försöker köra en disk och den inte går igång.
Jaja, inte röra, nej går in och ut lika fort genom dom små öronen och redan som dryga ett år så har han insett tjusningen med att tänja på gränserna. Han ler sitt vackraste leende och så trycker han in alla knapparna på tv-boxen sedan väntar han med spänning på effekten.
Så, som sagt ommöblering är vad som gäller, en säng i tv-rummet, barnstol i hallen (som lägger fällben för Husbonden så fort han ska gå förbi) en packe blöjor lätt åtkomligt och vällingpaket på köksbänken för att inte tala om barnstol i bilen.
Man är otroligt priviligierad och så tacksam!
tjugotredje november
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Och så skall Du ha det tills han blir tonåring,tillåt mig tvivla.
mvh Sven
Sven: Blöjorna hoppas jag slippa förstås men för övrigt.....
Skicka en kommentar