Sprit...

...alltså alkoholhaltiga drycker är sannerligen inte min starka sida men ibland blir jag lite fundersam.
Rekommendationen är fjorton glas vin för herrar och nio för damer per vecka. 
Då ska man klara sig från att bli alkoholist.
Bortsett från att jag skulle bli full som ett ägg och gå på huvudet i närmaste krusbärsbuske, spy som en katt och få huvudvärk från gehenna så skulle det vara väldigt svårt att trycka i mig av något så surt och illasmakande.
Ja, jag vet, det är inte tänkt att man ska hälla i sig allt på en gång, försökte bara vara lite rolig, och jag vet att mina smaklökar inte är tillräckligt förfinade men jag förstår ärligt talat inte raffinemanget med vin.
Italienare är ju ena hejare på vin och för några år sedan hade jag nöjet att flera kvällar äta på en restaurang i Venedig. Varje gång satt det en gäst några bord bort och varje glas vin spädde han med lika mycket vatten. Väldigt raffinerat måste jag säga.
En annan sak jag funderat på: Varför är det festligare att skåla med något som har alkoholhalt i glaset?
Är det inte seden, gesten, tillfället och anledningen som är det festliga?
Blir det festligare om det som är i glaset kostar hundratals- eller för den delen tusentals kronor och är tillverkat på en speciell plats?
En gulaktig färg, bubblor, en särskild tillverkningsplats? Då vet jag! Herrljunga cider! Dessutom smakar det gott och kostar minimalt.
Gud ska veta att jag har försökt att ta till mig vinet. Åtskilliga flaskor har tagit vägen genom min källare men de allra flesta har hamnat i maten och där kommer det till sin rätt!
Tro nu inte att jag är absolutist eller medlem i någon nykterhetsorganisation eller moraliserar, absolut inte!
Det händer att jag tar ett glas Martini med tillbehör eller en egenhändigt smaksatt nubbe, Hallands fläder är inte dum den heller men ingen ska få mig att joddla över ett dryckjom bara för att det är fint och dyrt och franskt.
Jag missunnar inte de som har kommit på finessen med vin och njuter av det men som den bondtölp jag är så förstår jag det inte.