....har ju spelat en framträdande roll i mitt liv den senaste tiden och det förefaller som att detta kommer att bli en never ending story.
Den omtalade havrekärver fick ju ett liv efter detta och sattes upp på ett blomstativ drygt två meter högt och gjort av armeringsjärn.
En dag när vi satt runt köksbordet för en kaffepaus så säger gästen: "Nu springer det en mus upp till neken".
Jodå, utan minsta besvär så rusar musen rätt upp på den smala järnstången och försvinner in i matboden.
Nä nu djävlar, Husmodern ut, grabbar en piasavakvast och börjar banka på ställningen och efter andra banket så flyger musen ut ena hållet och jag åt andra. Vågar inte tänka tanken att musen hade flugit åt mitt håll.
Efter det fick Husbonden order att ta ner kärven och förpassa den till soporna.
Här ska minsann inte matas några möss!
Samtidigt kan man ju inte annat än förundras över hur dom övervinner alla hinder för att få mat.
Tjugoandra november
1 timme sedan
4 kommentarer:
Ja, den lilla krabaten var väl hungrig. <3
Men jag förstår inte riktigt; klättrade du också upp till havrekärven som satt på den där ställningen? Då kan man ju förstå att musen drog som en avlöning.
Nilla: Nopp, tog en kvast och bankade från behöringt avstånd. Brottas hellre med en galen grizzly än konfronterar en mus.
Haha, du är rolig du....fast jag gillar inte heller mösssssss.......
Carina: Hade vita möss som barn så jag vet inte varför jag har sådan aversion. Vet inte heller var dom tog vägen för en dag när jag kom hem från skolan så var både dom och buren borta. Kommer inte ihåg mammas förklaring men den var nog en aning krystad.
Skicka en kommentar