....att jag ska aldrig mer klaga på Pittbullen när hon hänger mig i hasorna vad jag än gör.
Idag har hon gjort det, hängt mig i hasorna alltså, och det är jag så glad för.
Efter tre veterinärbesök, lika många fasteperioder och därefter mat i teskedsportioner så verkar det som att hon har blivit bättre.
En liten hund som i vanliga fall studsar fram i livet men ligger utslagen mest hela dagen, bajsar blod och inte vill någonting är inte särskilt roligt. I all synnerhet när man inte riktigt vet vad som orsakat eländet.
Nu hoppas jag att tillfrisknandet fortsätter och att hon återtar kontrollen så att jag sätter in i diskmaskinen korrekt, lagar maten till Husbonden ordentligt, kort sagt sköter mina sysslor medan hon kollar så det blir rätt gjort.
tjugofjärde november
2 timmar sedan
12 kommentarer:
Men lilla lilla pluttan...bli frisk nu så din familj blir glad igen.
Kram
Carina: Det är svårt när dom inte kan tala om vad som fattas. Dom tittar på en och försöker förmedla något men man kan bara gissa.
Ja precis som med små barn...ibland skulle man vilja ha överkrafter...
Men lilla plutten då, krya på dig nu....du förstår, det är så svårt för oss människor när inte ni pratar annat än hundspråk....ni tittar och tittar och vi begriper ingenting....
Carina: Egentligen är dom mycket bättre på att läsa oss än vi dom.
Våra hundar vet t ex alltid om vi ska åka någonstans, ibland innan vi vet det själva.
Söta lilla vännen! Du måste bli frisk nu...det räcker med sjukdom och elände och din familij vill att du ska bli frisk snabbt!
Ja, det är så svårt att veta vad som är fel när man inte kan förstå! När de inte kan säga vad som är fel! Jag har själv haft en jobbig period med mina kissar så jag vet vad du går i genom! Jag önskar er allt gott och hoppas att studsbollen snart är tillbaka för att styra upp i hemmet igen! :)
Anneli: Nu är vi på G igen! Det känns bra!
Man får hoppas att Pitbullen repar sig. Våran labbe-Hjo-Hjo- börjar bli stor men följer oss vart vi går. Stor, nåja, han är åtta månader.
Hjo: Hoppas du får behålla din labbe lika länge som vi fick ha vår Buster nämligen sexton år sånär som på en vecka.
Men fina Molly, har du varit så hängigt. Så skönt att läsa att ordningen är återställd ♡
Mollie ska det vara... förlåt... ♡
Mian: Ingen fara, hon lystrar till båda. Husbonden säger Molly och jag säger Mollie, Pittbulle, Rompan-stompan, Apa, (djävla)Skithund, Mammabebis etc etc.
Nu är hon i alla fall på banan igen och terrar sin omgivning.
Skicka en kommentar