Efter att åskovädret lagt sig på fredagens eftermiddag så gav vi oss iväg på husbilsturen.
Klockan var ganska mycket och vi fann för gott att inte köra så värst långt utan efter en dryg timma stannade vi på en camping strax söder om Göteborg vid havet.
Och sipåfan där träffade vi kamrater sedan barn- och ungdomstiden.
Och på den vägen blev det eller snarare det blev ingen väg alls utan vi stannade kvar.
Det pratades till långt fram på småtimmarna om allt och inget och på lördagen kom ytterligare ett par från den tiden och utan att vi märkte det så hade vi babblat i över sju timmar oavbrutet.
Mycket gamla minnen naturligtvis, levnadsöden både egna och andras, sex- och samlevnad och gud vet vad, mycket skratt men inga tårar fast det nog fanns anledning till det också.
När vi på söndag middag skulle säga hejdå så blev vi sittande ytterligare några timmar.
Tur man inte har artros i käkarna utan "bara" i knäna!
10 kommentarer:
Verkar ju ha blivit en trevlig tur trots att det inte blev Gotland. Som bonus har ni ju Gotland kvar till en annan gång.
Ingegerd: Det var väl någon mening med alla motigheter men det var det värt och Gotland ligger väl still.
Ha ha ja det är väl en himla tur ;-)
Underbar den sista bilden ,kram Nette
Där ser man det kanske finns en mening med det mesta. Visst är västkusten härlig.
Birgitta: Fast det var någons som sa att det är möjligt....öde värre än döden.
Nette: Så enkel men så vacker.
Siwan: Jag håller med!
En självklarhet att stanna kvar i Gôteborg bland goa vänner istället för att stressa i ostsidan!
Härliga västkustbilder fick vi andra som bonus!
Rajson: En härlig avkoppling blev det!
Artros i käkarna, jisses så hemskt. Måtte jag aldrig drabbas av det...
Bra att du hann med att plåta lite finfina bilder också, emellan allt pratande.
Mian: :)!
Skicka en kommentar