...medför ibland både oväntade och obehagliga saker som aldrig skulle hända för stadsbor.
I går kväll, precis när korsordet var slut och sömnen hade tagit över så vaknade jag med ett ryck av att som jag tyckte, någon gallskrek utanför fönstret.
Kom strax underfund med att det var någon som hade bromsat så häftigt nere på vägen men eftersom jag inte hört någon krasch eller smäll så antog jag att det var bilburen ungdom som börjat sina trafiklekar och försökte komma till ro igen och dämpa det bultande hjärtat.
Jag tänkte också att det inte var anledning till oro eftersom vi inte har några hästar ute på natten ännu. Man vet ju aldrig på sommaren vad dom kan hitta på om stängslet skulle bli nerrivet av t ex en älg.
Dessutom kör bilisterna som biltjuvar dagtid och som jagade biltjuvar nattetid.
Alltnog, efter att ha löst ytterligare korsord och slutligen somnat så vrålade Gårdshunden igång livligt påhejad av Pittbullen.
Det tar en stund att orientera sig, att få på kläder och förpassa sig ut i köket för att kolla vad som står på samtidigt som skällandet ökar i styrka och mycket hinner passera i huvudet.
Slänger ett öga på klockan, kvart i ett, kolsvart utanför, Husbonden endast i klädd kallingar med lite vida ben, ser mest ut som en liten kjol, ganska söt.
Väl medvetna om vad som hände paret i Långared inte långt härifrån och som blev brutalt mördade så ser jag på honom att han är på väg att hämta bössan men så ser jag ett ficklampsljus vid dörren och jag knackar på rutan.
En mansröst ropar något om ett rådjur och då kan jag relatera till vad jag tidigare hört.
Husbonden öppnar och mannen, som tydligen är jägare har spårat upp det påkörda djuret och avlivat det. Eftersom det skett på våra marker så ska det lämnas över men rådjurskött, dessutom skadat kan vi leva utan så han fick behålla det.
Sedan undrar jag om det inte kunde ha väntat tills morgonen?
Rådjuret var ju avlivat och skulle väl knappast smita!
Sedan var det till att koka sig lite välling för att lugna magen, lösa lite korsord för att lugna hjärnan så framåt tretiden var lugnet återställt.
Sova igen den förlorade tiden?
Icke, klockan sex vaknar man pigg och nyter!
en mening att begrunda
18 timmar sedan
6 kommentarer:
Vem har sagt att det inte händer något på landet!
Många inbitna statsbor skulle inte fixa en vecka utanför statsgränsen.
Nej, jag är ingen hejare heller men lite kontakt har man ju med moder jord.
Hos mig är det lilla igelkotten som hörs. Jösses vad hon fräser på mig när jag sveper förbi utan att ha sett henne vid husknuten.
En morgon plockerade hon ytterdörren som en dörrstoppare.
Ha dè!
Ja det är så det är på landet...alltid händer det något spännande....
Glömmer aldrig morgonen för några år sedan då jag vaknade av lokalnyheterna. Endast spridda ord nådde mina nyvakna öron: E6...
kilometerlånga köer...
hur det gått med hästen vet man ännu inte...
Men när jag sätter mig upp och tittar ut genom fönstret - och ser de kilometerlånga köerna utanför - då blir jag plötsligt klarvaken.
Ut i - nästan - bara mässingen, för att räkna in hästarna.
1 - 2 - 3 - 4...
Alla där. Men det tog en bra stund innan darrigheten släppte.
Rajson: Lilla kotten ska du vara väldigt rädd om, finns inte många kvar hörde jag. Man ska inte räfsa löv på hösten i alla fall inte ta bort högarna för där ska dom flytta in över vintern.
Undrar det jag, har aldrig räfsat ett löv i trädgården men inte har det kommit några kottar för det.
Carina: Ibland vid olämpliga tider tycker jag.
Ninna: Det där känner jag igen mycket väl, speciellt sommartid. Kolla och räkna in, förr var det kor och kalvar och nu är det hästar.
Ja, här är då den som räknade, insåg att det var en för lite i hagen, fick vandra (springa) genom hagarna fram till den plats köerna i båda körriktningarna utgick ifrån, klafsa i det som var tjockare än vatten, och i ljuset från strålkastare och blåljus identifiera den mörkbruna. Det var september. Det var mörkt. Det regnade. Chauffören klarade sig oskadd. Ponnyn dog direkt.
Det hade mer med kommentarerna än inlägget att göra...
Hur som helst åter till inlägget. Tur att ni har hundar och tur att ni är två! Kan just tänka mig att man inte skulle vara alltför kaxig sådär mitt i natten.
mossfolk: Kan väl sätta mig in i fasan att springa runt i mörkret! Hästarna har klarat sig här men ett par ungtjurar har gått åt. Inte heller det ofarligaste att irra runt i mörkret och försöka hitta en skadad tjur. Inga personskador dock och det får man vara tacksam för.
Skicka en kommentar