Ibland blir man glad....

....och tänker att det nog finns hopp för mänskligheten i alla fall.
Igår var jag på Evert Taubes muséum.
För den som inte vet så ligger det på Liseberg i Göteborg.
Det hamnade där efter att Gröna lund tackat nej till erbjudandet som Per Taube gav.
Och det ska vi här omkring vara evigt tacksamma för.
Eftersom jag är av den årgången som praktiskt taget är uppvuxen med Everts sånger och melodier i en musicerande släkt så var det extra intressant.
Som ett kuriosa så rappade pappas kusin "Kungen av Kina" vid 93 års ålder.
Men det var inte det utan mera kontakten med guiderna, ungdomarna som jobbade på muséet som gjorde mig och vännen glada.
Vi var ganska ensamma därinne för det pågick en trädgårdsmässa på utsidan och utan att lotsa oss runt och mala på med fakta så dök dom upp då och då och startade små diskussioner om Everts liv.
För visst kan man tillföra ett och annat, inte tvärsäkra fakta men anekdoter om Evert som man hört genom åren.
Jag saknade t ex. Marianne Greenwood bland utställningsmaterialet.
Alltnog, i sista rummet var temat "I Roslagens famn" eller "Calle Schewens vals" och mot slutet så kom tre guider in för att liksom knyta ihop säcken och förhöra sig om att vi hade haft nöje av visiten.
Jag yttrade i förbigående att man nog kände för att ta en svängom och det ena ordet gav det andra och den ca 20-årige killen sa att han kunde dansa vals så ville jag så.......
Så där tog vi oss en svängom till tonerna av Calle Schewen, den unga pojken och den "gamla tanten" och jag blev varm i hjärtat och mådde bra hela dagen och gör det fortfarande.
Om inte för att dansa så missa inte muséet när ni är i Göteborg, det är en upplevelse, en resa med Evert Taube från Vinga, över världen och som slutar i Roslagens famn.