Inte så mycket med mig själv i huvudrollen utan mer med en till mig närstående liten vän.
En med fyra ben, fladdermusöron och utan svans.
Hon driver mig till vansinne ibland och då vill jag döda henne.
Ta bara en sådan sak som att hon i sitt snart treåriga liv har passerat farstun med kattmatskålen minst fem gånger om dagen alla dagar i veckan, det blir 5 gånger 7 gånger 52 gånger 3, totalt bortemot 5 500 gånger.
Hur djävla svårt kan det vara att låta bli kattmaten utan att jag ska behöva vråla varje gång?
Eller detta med att slicka på allt och alla, inkluderat sig själv.
Utan överdrift säger jag till henne minst hundra gånger om dagen att sluta.
Gårdshunden har, som många stora hundar några hårlösa fläckar på utsidan benen och dom smörjer jag med äcklig salva för att mjuka upp.
Gott, gott säger Pittbullen och slickar så intensivt att blodvite uppstår.
"Sluta"! vrålar jag och hon slutar som den lydiga hund hon är, tittar förnärmat på mig och när jag vänder bort huvudet fotsätter hon att slicka.
Hade jag inte vetat att många frallor slickar frenetiskt så hade jag tagit henne till hundarnas motsvarighet till BUP (HUP kanske) för att be om hjälp med slickandet.
Hon slickar t o m i sömnen om hon ligger i mitt knä och lurar och får nosen mot mitt skinn. Då kommer den lilla rosa tungan ut minsann och jag undrar om hon tror att jag inte ser henne bara för att hon blundar.
Inomhus och bara vi två är hon den lydigaste och följer kommando blixtsnabbt men det varar liksom inte.
När jag säger åt henne att gå in i rummet och sätta sig där medan jag lagar mat så gör hon det men i samma stund som jag vänder mig bort är hon tillbaka runt fötterna på mig.
Jodå, jag tränar "sittkvar" och det gör hon det också men bara medan jag håller upp handen.
Om jag inte visste bättre så skulle jag tro att hon är helt obildbar men hon är rätt och slätt slipad, och lägg därtill helvetiskt envis så får man en livsfarlig kombination för en sådan som jag.
För trots att jag är både slipad och envis så känner jag en oemotståndlig frestelse ibland att att minska luftintaget på henne (läs strypa) men det kan jag ju inte göra, för vem skulle jag pussa på det lilla trynet då, och vem skulle vifta på hela rumpan av glädje när hon får se mig.
Husbonden?
Tror inte det!
5 kommentarer:
Mattes lilla hjärta <3
Hur kan denna lilla varelse framkalla sådana känslor ;-)
Birgitta: Grunna på det du!
Älskar allt levande som har egen vilja.Nåja ibland kan det bli lite mkt av det goda!
Att de slickar sig har ofta en orsak.Det kan vara maten som de inte tål och så kan det vara stress.
Läs här
http://www.agria.se/hund/artikel/stress-hos-hund.
Hon är ju en bedårande liten sak.
Sååå biffig
Vår äldste griffon Belge slickar sig ofta på kvällen när vi skall sova Jag vet inte heller vad det beror på.
Jag håller också på att bli tokig för jag tål inte slafset.
Det kan ju vara en slags allergi också. De är ju som oss att de inte tål allt.
Bilderna är kanon.
Kramizzzzzzz
Rajson: Tro mig, jag skulle inte vilja ha henne annorlunda bara en smula mindre envis.
Lotta: En envis biff! Betr. slickandet så är det genomgående för frallorna och teorierna är många men faktum är att dom kan inte slicka sig på ställen där andra hundar kan på grund av sin kroppsbygnad. Kanske en kompensation för det. Man tror också att det ökar endorfinerna och alltså har en lugnande effekt. Inte vet jag men ibland är det himla irriterande.
Skicka en kommentar