....var det inte men väl ett tjugotal motorcykelburna herrar i övre medelåldern som vandrade så försiktigt på den lilla, tre plank breda stigen som ledde in till gläntan i den djupa skogen på Kinnekulle.
Tillsammans med alla oss andra som hade samma mål.
Nämligen att låta oss berusas av dessa fantastiska blommor som heter Guckusko.
Den största orkidéen i Sverige och som bara växer på ett fåtal platser och som valt att slå rot just här.
Över ett område på ca hundra kvadratmeter breder dom ut sig i tusental.
Och man blir lätt euforisk och vill inte gå därifrån.
Inte helt lättfotat inne i dunklet och man väntar på att solen ska sila ner genom grenverket och träffa en blomma men när det väl sker så får man sin bild.
Sedan återupplever man det fantastiska när man sitter framför datorn och "framkallar" bilderna och man vill visa nästan alla, men det går ju inte så här är några.
10 kommentarer:
Vist blir man lycklig!
När jag se denna blomma kommer jag alltid tänka på seriefiguren Pluto!!
Underbart fångat!
Visst var det fantastiskt och att de var så många. Fina bilder som alltid.
Så VACKERT!!!!!
Rajson: Men det är väl klart, med hängande öron.....
Ingegerd: Man vill besöka platsen igen och då med en liten pall också stativet förstås.
Birgitta: Tusen tack! Vi får se om det dyker upp något vackert på vägen imorgon.
Pall o stativ behövs inte för dig, det är ju skärpa tillräckligt på dina bilder o inte kan väl övriga medmänniskor få gå miste om din spänstiga fotoställning :)
Lena: Fast jag fick väldig träningsvärk!
Visst är det vackert, kul att de har ökat så i antal. Som vanligt Canon bilder!!
Suveräna bilder - som vanligt!
Magiskt vackra.
Nu blir jag sugen på att besöka en mycket närliggande lokal för denna vackra blomma, det var länge sen jag var där.
Mian: Magiskt var ordet!
MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!!!!
Så skönt att sitta här framför datorn och kolla dina vackra bilder i stället för att glo ut genom fönstret på ösregnet!
Humöret steg flera grader direkt.
Skicka en kommentar