.....på kroppen!
Något vanvettigt!
Varje vinter samma sak.
Minst en gång om dagen, gärna två ställer jag mig provocerande framför Husbonden med ryggen åt honom och kommenderar: KLIA!
Och som den gode make han är så river han mig på ryggen, systematiskt uppifrån och ner och nerifrån och upp.
Jag har en klipinne bredvid sängen för om täcket bara nuddar vid ryggen så sätter det igång och klia och jag vill ju inte väcka den björn (husbonde) som sover.
Värst är det när jag böjer mig framåt för att knyta skorna.
Då krackelerar skinnet och värsta klåda uppstår och jag får söka upp närmsta dörrpost eller rusa ut i köket och hugga spagettisleven och gå loss på ryggen (för övrigt ett mycket bra verktyg för ryggkliande).
Vän av ordning säger säkert att jag är för torr och det är möjligt men detta är en åkomma som följt mig genom livet.
Jag minns klart och tydligt att jag redan som 3-4 åring uppmanade mina föräldrar att klia mig på ryggen och som de goda föräldrar de var så tillfredställde de mina behov.
Förmodligen grundlades beroendet redan då.Skulle jag få för mig att äta en apelsin om dagen så spär jag på klådan rejält och eftersom Husbonden behöver dra in lite kosing och alltså inte är inomhus stora delar av dagen för att bistå mig så tar jag ett äpple istället.
2 kommentarer:
Vinterklåda har jag haft i hela mitt liv - det har blivit lite bättre eftersom min medicinering tydligen biter på den. Lyckad bieffekt!
Klåda är fasansfullt - har du provat med hydrokortisonsalva?
Margaretha
Margaretha: Tror att det nog är så att skinnet är väldigt torrt vintertid och jag är inte välsmord. Tycker inte att jag har så mycket tid att lägga på mig själv varje dag efter duschen. Och Husbonden kan ju inte vara till städes alltid för att smörja ryggen.
Har vid några tillfälle haft vad de kallar stas-eksem och det var vidrigt. Då var starka cortisonsalvor det som gällde.
Den här vinterklådan är nog självförvållad när allt kommer kring och vållar inga större problem.
mvh R
Skicka en kommentar